När det blåser över Sverige

Stormar är inte oförutsedda. Ibland blåser det mycket, ibland blåser det jättemycket. Att Sverige består av en väldig massa skog som kan trilla omkull kan då rimligen inte komma som en överaskning för någon. ändå händer det, när det blåser, att Södra stambanan förblir stängd i en vecka, att 100.000 hushåll är strömlösa och avskurna ännu efter sju dygn, att ålderdomshem får värma maten med stearinljus, att hela samhällen står och kallnar dygn efter dygn.

Frånvaron av samhällelig beredskap för oväder, naturkatastrofer eller oväntade händelser är en direkt konsekvens av ett decenium av avregleringar och privatiseringar. När staten inte längre tar något helhetsansvar för driften av landets infrastruktur tar heller ingen annan det ansvaret åt oss. Privata vinstdrivande företag har – och kommer alltid ha – en enda överordnad målsättning: att i möjligaste mån smita från sina kostnader och kamma hem vinsten. Allt annat vore att svika aktieägarna. Det är billigare för elbolagen att låta kommuner evakuera människor som riskerar att frysa ihjäl än att anställa tillräckligt många reparatörer.

Och detta är privatiseringarnas innersta kärna, om socialdemokraterna får fortsätta bedriva sin högerpolitik är det bara att vänja sig. Den långsiktiga planeringen i samhället upplöses och förmågan att planera för det oförutsedda försvinner. Bit för bit rationaliserar och effektiviserar Sverige bort sin krisberedskap. De offentliga organisationerna slimmas till den grad att det inte finns utrymme för att hantera det oförutsedda.

Varje enhet får som huvudsaklig uppgift att hålla sin budget, då sparar man på marginalerna och marginaler är alltid det som man behöver när det oväntade inträffar.

I enlighet med samma kortsiktiga kamrerstänkande har Sverige sålt ut och avvecklat sina krisreserver av olja. Som om oljan i världen inte är på väg att bli en bristvara. Nya hus byggs – för att spara pengar – utan skyddsrum. Som om det aldrig mer skulle kunna bli krig. Som om det hörde historien till att det oförutsedda inträffar.

Vi är trötta på att elnätet slocknar ute i landet gång på gång. Vi är trötta på att man skyller på "det oförutsedda". Förra hösten var det likadant då hela Sydsverige lamslogs av ett elavbrott som varade i ett halvt dygn. Då som nu kan man konstatera att eftersatt driftunderhåll och stora personalneddragningar är orsaken. Snålheten har inga gränser. Och den snålheten, det privata ägandets snålhet, breder ut sig.

Ung Vänster kräver att Svenska Kraftnät åläggs att omedelbart stormsäkra hela sitt elnät.

Ung Vänster kräver att landets infrastruktur, kollektivtrafik, elproduktion, post- och telekommunikationer, bedrivs i statlig regi med samhällsekonomisk nytta som mål.

Vi förjänar i detta land, att kunna lita på vår infrastruktur. Det kan vi uppenbarligen inte idag.

Vad får vi istället? Kungen i en helikopter.

Ung Vänsters förbundsstyrelse 050116

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar