Pigorna rättslösa

Intressant debattartikel om hushållsnära tjänster i Aftonbladet idag. Vare sig lagen om anställningsskydd eller arbetsmiljölagen gäller om man blir anställd som piga. Dessutom sätts diskrimineringsförbudet ur spel när det gäller de här jobben.

Läs artikeln här.

Det finns ingen kommentar till “Pigorna rättslösa”

  • Sluta kalla dem för pigor. De är egna företagare. Och det är inte synd om dem för att de får lättare att få kunder.

  • JM skriver:

    Detta är verkligen att blanda ihop begreppen. Om du hyr in någon som har F-skatttesedel så är inte det att anställa någon. Det skiljer sig inte för någon som arbetar för privatpersoner. De är samma sak för de som är målare, plattsättare, rörmokare, etc. Du hyr in dom, du anställer inte.

    En annan fråga, kallar du de som städar på din arbetsplats för pigor?

  • Urban Bäckström (not) skriver:

    Varför har inte alla arbetare f-skattsedel? Om alla var företagare skulle ju ingen arbetsrätt alls behövas. Finemang! Passar inte arbetsmiljö och -förhållande så är du fri att söka andra uppdrag på marknaden och uppdraget går till nästa enmansföretag. Alla går att säga upp utan varsel och hälsa och säkerhet är ”företagens” egna ansvar. Vilken flexibilitet, vilka möjligheter!

    Och så kallar vi alla entreprenörer – det finaste ordet i svenska språket.

  • Det var inte mycket till svar är jag rädd. Att Brink tagit anställning på ett hotell är inte samma sak som att som egen företagare tillhandahålla hushållsnära tjänster.

    Det exempel du valt illustrerar bara att du inte verkar förstå skillnaden mellan anställd och företagare – eller att du inte vill se den. Jag är ledsen, jag kan helt enkelt inte se någon annan relevans för denna diskussion i den länk du postade.

  • Robert Z skriver:

    Nä, det är klart. Har man f-sedel så är man egen företagare. Skillnaden mellan det och att vara anställd är att man har rättigheter som anställd, vilket den ”fria” företagaren inte har. Skulle något hända (sjukdom/arbetsskdaka) så är det f-aren som får stå för fiolerna, inte arbetsgivaren. Förstod du?

    http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=47048&a=541748

    http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=47048&a=544235&lid=puff_541748&lpos=extra_2

  • Det förstår jag alldeles utmärkt. Visst är det ett dilemma att egna företagare har mindre trygghet i fall av sjukdom osv. Det gäller inte bara de som tillhandahåller hushållsnära tjänster, utan även de som säljer IT-lösningar eller kläder eller vad de nu gör. Vi måste därför på många sätt förbättra förutsättningarna för de egna företagarna. Avdraget för hushållsnära tjänster, eller ”pigavdraget” som ni så nedsättande kallar det, är ett exempel på en sådan förbättring.

    Man kan inte prata i termer av anställningstrygghet när det inte rör sig om en anställning. Det blir bara löjligt. På samma sätt har företagaren ingen ”arbetsgivare”, bara kunder.

    ”Skillnaden mellan det och att vara anställd är att man har rättigheter som anställd, vilket den ’fria’ företagaren inte har.”

    Så vad är din poäng? Vill du ge ”anställningstrygghet” till företagaren? Det skulle innebära att tvinga kunderna att köpa företagarens tjänster… Ett slags ”anlitningsskydd” för den egna företagaren.

    Ja, förstår du hur löjlig diskussionen blir när man inte kan skilja på företagare och anställd? Äpplen och päron!

    Jag vidhåller att det är er syn på den egna företagaren som (i det här fallet) ”piga”, som gör att ni inte kan förstå att han/hon inte är anställd, utan är entrepenör.

    Ett citat från en av dina länkar:

    ”Faktums undersökning visar att egenföretagarna har bland de lägsta inkomsterna i Sverige. Lägre än många klassiska låglönejobb som tex städare.”

    Jaha? Så din lösning är…? Ska vi förbjuda dessa företagare? Ska vi tvinga kunderna att anlita deras tjänster (genom någon slags ”anlitningsskydd”)? Ska vi begränsa människors rätt att utföra ett visst arbete som företagare istället för att göra det som anställd?

    Avdraget för hushållsnära tjänster innebär i alla fall en avsevärd förenkling för dessa företagare att påverka sin situation, eftersom det underlättar för dem att få kunder. Vad gäller andra typer av trygghet som man som företagare inte har, kan man lösa detta med olika typer av försäkringar osv. Detta sker också idag, även om det kan utvecklas. All trygghet måste heller inte komma från staten. Sist men inte minst är det ingen som mår sämre av att ha alternativet att försörja sig som egen företagare.

  • Anonymous skriver:

    Precis! Det är svårt att som anställd vara utan skyddsnät och företagare vara utan skyddsnät!
    Liberala misantropen vill att alla sjuka ska slås ut eftersom de inte var tillräckligt friska/arbetssamma.
    Det spelar ingen roll hur mycket man ”förbättrar förutsättningarna” (sänker skatterna/ökar ojämlikheten/sänker lönerna/whatever), det leder ändå till att få gynnas och fler slås ut av utmattning, sjukdom eller stress.

    Misantropen vill inte prata anställning eftersom du inte vill ha anställningar. Du vill ha företagande för då kan man slå sönder facket, sänka lönerna, öka ojämlikheten o.s.v. I praktiken är det anställning eftersom företagare idag är mycket mer proletariserade än förr. Precis som i Faktum sade man att företagarna idag är som daglönarna på 1950-talet. Det fanns en anledning till att man lämnade det och det var för att det var skit för de flesta.

    Poängen är att satsa mer på anställningar och inte det här liberala stuket med F-skattsedlar, pigavdrag och annat trams.

    Debatten är löjlig eftersom liberala misantropen inte vill ta till sig andra synsätt.

    Visst kan man vara entreprenör men i praktiken anställd!

    lösningen är att sluta med det här F-skattesedlandet och höja lönerna i offentlig sektor och bygga ut den!

    Hur kan en ensamföretagare påverka sin arbetssituation om man har en konkurrens på 20? eller 100? Det leder ju till att man konkurrerar ner lönerna till i stort sätt ingenting! Ska folk jobba ihjäl sig och ändå leva i misär?
    Försäkringar? Vad löser dem om man inte har råd eftersom man tjänar så lite? Det kan utvecklas hur mycket som helst, det funkar ändå inte.
    ”All trygghet måste inte heller komma från staten” säger misantropen.
    Jag tycker inte att välgörenhet ska vara tryggheten vi ska ha, så sluta tramsa misantropen!

    Det sista är en pärla. Är det skit att försörja sig som egenföretagare om man inte tjänar något p.g.a. konkurrensen?

    Det leder till 2 saker.
    1) Utslagenhet för de flesta
    2) Motstånd

  • Jaha. Det var en ganska grov förvanskning av vad jag sa, för att inte säga fabricering. Du drar befängda generella slutsatser utifrån den högst specifika åsikt jag hade om hushållsnära tjänster. När du påstår

    ”Liberala misantropen vill att alla sjuka ska slås ut eftersom de inte var tillräckligt friska/arbetssamma.”

    eller

    ”Du vill ha företagande för då kan man slå sönder facket, sänka lönerna, öka ojämlikheten o.s.v.”

    så ägnar du dig åt att angripa halmgubbar. Jag föreslår att du kollar upp den länken och sen slutar med att påstå att jag tycker saker som jag inte tycker.

    Jag anser verkligen inte att alla anställningar ska ersättas av entreprenörer, jag anser inte att facket ska krossas eller några sådana dumheter. Det där finns bara i din egen föreställningsvärld, att jag skulle tycka så.

    Men nu pratade vi faktiskt specifikt om hushållsnära tjänster, inte sant? I det fallet anser jag, däremot, att när någon anlitas av en privatperson – såsom är fallet när man köper hushållsnära tjänster – att det är orimligt att kräva av denna privatperson att denna skall ha skyldighet att fortsätta köpa dessa tjänster. Privatpersonen kanske inte längre har råd, kanske är missnöjd med hur tjänsten har skötts, kanske helt enkelt känner för att börja städa själv igen eller av tusen andra anledningar inte vill fortsätta köpa städhjälp längre.

    Det är skillnad om man städar på ett företag, eller hos någon annan arbetsgivare. Då har man en självklar rätt att kräva vissa rättigheter i form av anställningsskydd och om man ska tvingas sluta ska det vara av legitima skäl, inte godtyckliga. Det håller de flesta med om, även liberaler.

    Däremot, när man anlitas av en privatperson, kan man inte kräva någon rättighet att få fortsätta tillhandahålla tjänster till denne privatperson. Det är i det perspektivet därför högst rimligt att tjänsten tillhandahålls inom ramarna för eget företagande. Man kan inte kräva eller förvänta sig anställning hos en privatperson.

    Arbetar man åt en privatperson är man sällan anställd. Även om själva arbetet (städning) är detsamma om man gör det hemma hos någon eller på ett hotell (som i Brinks exempel ovan) så kan man inte kräva samma trygghet från en privatperson som från hotellet.

    En privatperson har ingen som helst skyldighet att köpa tjänster av någon. Det måste ni väl ändå medge?

    Jag har inget problem med alternativa synsätt. Det är ni som inte verkar kunna begripa mitt.

  • Daniel skriver:

    Instämmer i misantropens synsätt. Jag kan ha missförstått, men vill ni tvinga privatpersoner att fortsätta köpa tjänster? Eller måste man alltid anställa de personer som ska utföra tjänster åt en? Måste jag anställa min frisör? Vad händer om han gör ett dåligt jobb? Om jag efter ett salongsbesök ser ut som om jag försökt raka av mig håret med en osthyvel, ska jag då inte få byta? Så som LAS ser ut kan jag inte göra det förrän jag blir tunnhårig och kan åberopa arbetsbrist.

    Dessutom får även företag sluta köpa tjänster. Företag köper ofta in lokalvårdstjänster av städfirmor. Ska de inte få byta ut städfirman om de är missnöjda? Om sådana restriktioner skulle läggas på företag och privatpersoner skulle ingen våga köpa en tjänst av ngn annan, åtminstone inte vitt. På det viset skapas inga jobb, i alla fall inga vita. Kort sagt skulle det vara slutet för handel och företagsamhet och företagen skulle försvinna; Både enmansföretagen såväl som de som har anställda. Men om man är vänster kanske man tycker att det är bra?

  • Anonymous skriver:

    Vad kul att man anklagar mig för att förvanska och ljuga men inte preciserar sig. Man säger nej och tror att det räcker så.

    Nu råkar det ju vara så att de flesta som ska agera pigor inte är anställda i formell bemärkelse utan de har alla F-skattsedel. Däremot! De arbetar för städföretag! Det här har flerdubbel funktion. DE slipper oroa sig för facket, arbetsgivaravgifter och annan lagstiftning som skapar skyddsnät åt den som städar.

    Jag snackar inte om det här att man ska tvingas och så vidare. Det jag angriper är pigavdarget. Att låta skattebetalarna betala för att Djursholmare, Östermalmare, Askimare, Brunkeflostrandare, Örgrytare och flera andra rikemän (för det är MÄN som köper tjänsterna) ska få rena toaletter i sina villor är barockt.
    Är det förresten någon som tror på att det blir pengar över? Nu när pigavdraget införs passar företagen på att höja priserna…

  • Vad kul att du säger att jag inte preciserar mig när det var precis det jag gjorde. Hoppade du över citaten eller?

    Och, jo, faktum är att det är precis ett anlitningstvång/skydd som indignationen har kretsat kring, och som denna bloggpost faktiskt gäller. Blogginlägget i sig är inte föranlett av upprörda känslor kring överklass eller skattebetalare. Bloggskribenten gör ett konkret påstående att det är ett problem att de som tillhandahåller hushållsnära tjänster inte har anställningstrygghet. Jag hävdar att det inte är rimligt att åberopa anställningstrygghet, eftersom de som anlitar tjänsterna är privatpersoner.

    Du försöker undvika att ge mig rätt genom att byta ämne, och därmed låta påskina att ni aldrig hävdat att jag har fel till att börja med. Men så lätt kommer ni inte undan, för det har ni faktiskt gjort.

    Jag vet att du angriper pigavdraget. Men det är en helt separat diskussion. I den här bloggposten diskuterar vi anställningstrygghetens relevans för de som tillhandahåller hushållsnära tjänster. Inget annat. Låt oss hålla oss till ämnet, så får vi en bättre debatt.

  • Patrik Renfors skriver:

    Kul att se den vinkeln i en artikel. Eller det är inte kul pga att hushållsnära pigjobb tillhör 1800-talet, men upplysningen behövs att vi inte har detta reglerat i LAS.

    Jag har också skrivit om det förut.

    http://oxelokamrat.blogspot.com/2006/11/arbetsrtt-p-undantag-fr-pigor-och.html

    http://www2.vansterpartiet.se/debatt/artiklar/detalj.asp?ID=1365&Tr%E5d=1365

  • Men herre du milde Jesus. Du kan ju inte omfattas av LAS om du inte är anställd?!?

    ”…pigjobb tillhör 1800-talet, men upplysningen behövs att vi inte har detta reglerat i LAS”

    För det första är det inte ett pigjobb. Den poängen verkar ni ha svårt att köpa. Men pigor var anställda. Det är inte dagens företagare. Städning behövs för övrigt även i våra dagar. Och om man behöver städa hemma hos sig har man faktiskt full rätt att anlita företag för det, man behöver inte anställa någon.

    Om du arbetar för ett städföretag – JA! Då är du anställd och omfattas således av LAS.

    Om du anlitas av en privatperson – NEJ! Då är du företagare och omfattas alltså inte av LAS.

    I din blogg skriver du:

    ”[…] Lagen om anställningsskydd inte gäller för arbetstagare som är anställda i överklassens hushåll.”

    Det lagrum som du syftar på är irrelevant här. För de är inte anställda! De är anlitade!

    Du citerar LAS direkt också. Men du verkar inte förstå sammanhanget alls.

    ”Från lagens tillämpning undantas dock […] Arbetstagare som är anställda [min kursivering] för arbete i arbetsgivarens hushåll.”

    Vad sägs om att läsa en grundkurs i företagsekonomi eller handelsrätt så du lär dig vad en företagare är och vad en anställd är? Hela premissen för ditt blogginlägg – och detta – är felaktig. Och den andra länken du skickade är inte bättre.

    Genomgående i samtliga inlägg och länkar som ni har presenterat, blandas begreppet ”anställd” samman med begreppet ”anlitad”.

    Det är raljant. Det är aggressivt. Men det är verkligen inte imponerande.

    Vi tar det en gång till; För att omfattas av LAS, måste man vara anställd. Det är man inte om man är egen företagare.

    Det enda som verkar hända i detta kommentatorsfält är att en person kommer in, säger samma sak som föregående person, och sen vägrar bemöta mitt svar, en ny person kommer in osv. Jag får säga samma sak tusen gånger utan att någon verkar förstå. Om vi ska debattera måste åtminstone någon här övertyga mig om att ni förstår vad skillnaden är på att vara anställd respektive anlitad. Det är så att säga en förutsättning. Någon? Någon???

  • pelle skriver:

    Ditt svar är lika dumt varje gång det är därför alla känner sig tvingade att bemöta det på samma sätt, antagligen brister vi i pedagogiken. Jag gör ett sista försök:
    Alla här förstår att företagare och anställda har olika ställning på arbetsmarknaden – det är själva poängen med inläggen. Att göra städerskorna/pigorna/skoputsarna till företagare med f-skattsedel är bara ett sätt att kringgå LAS och andra arbetsrättslagar. Då kan man avskeda dem när man vill (eller ”sluta anlita dem” om du så vill – det är ju bara semantik), ha en taskig arbetsmiljö (finns det tex städvagnar i de där villorna?) och betala löner under avtalsnivå (jaja – företagets ersättning för utförd tjänst).

    Anställd och anlitad – är det någon som försöker blanda hop korten så är det du som tror att vi inte fattar.

  • Tack för ditt inlägg. Jag håller inte med dig, men nu är i alla fall debatten tillbaka på banan.

    Det är bra att ni förstår skillnaden nu. Men jag vill ändå hävda att ert perspektiv utgår ifrån en syn på städföretagaren som ”anställd”. Det jag menar med det är att ni visserligen formellt erkänner att städföretagaren är företagare, men ni hävdar att detta bara beror på någon slags överklasskonspiration som går ut på att erbjuda städaren så dåliga förhållanden som möjligt, eller något liknande – och att det i alla fall bara är en ”vacker omskrivning” att kalla städföretagaren för företagare. Ni inser inte att företagsformen i de flesta fall är den enda relevanta när man ska städa åt privatpersoner. Ni verkar tro att städföretagarens roll är densamma som gamla tiders piga, och det är därför ni envisas med att kalla dem för det.

    Men den bilden är faktiskt inte korrekt! En städföretagare har i allmänhet flera kunder i veckan, kanske flera om dagen. En kund kanske vill ha städning en gång i veckan, varannan vecka, varje månad, osv. Låt oss illustrera det hela med ett exempel: Låt oss föreställa oss – för enkelhetens skull – att alla kunder vill ha städning varannan vecka. Vi antar att en städning tar en halv arbetsdag inklusive den tid det tar att ta sig mellan olika hem (medan ägarna är på arbetet). Om städföretagaren arbetar 5 dagar i veckan kan han/hon alltså ha upp till 2 x 5 x 2 = 20 olika kunder i månaden. En ”piga”, som kontrast, både bodde hos och arbetade oftast hos ett enda hushåll. Kan man verkligen mena att städföretagaren ska ha en rättighet hos var och en av sina 20 kunder att få behålla dessa?

    Min poäng är att ni kan inte jämföra städföretagaren med gamla tiders anställda piga, så som ni gör. Arbetsuppgifterna är snarlika, ja, men förutsättningarna är helt olika.

    Du säger:

    ”eller ’sluta anlita dem’ om du så vill – det är ju bara semantik”

    Nej, det är verkligen inte bara semantik. Du fortsätter:

    ”Då kan man […] ha en taskig arbetsmiljö (finns det tex städvagnar i de där villorna?”

    Varför inte klaga på att rörmokaren inte erbjuds arbetsredskap när han kommer hem till folk? Städföretagaren är en entreprenör. Som sådan förväntas han/hon själv ha de redskap som krävs för att kunna erbjuda den tjänst som kunderna betalar för, precis som en rörmokare eller snickare. Det argumentet är sålunda irrelevant. Din åsikt att privatpersoner ska tillhandahålla dessa redskap utgår från ditt perspektiv att privatpersonen är en arbetsgivare (inte en kund).

    För det första är det inte bara rika eller överklassen som anlitar dessa tjänster. Men hursomhelst: Jag tror er grundsyn är att bara för att någon är rik eller ”överklass” så kan de likställas med en ”arbetsgivare”, och arbetsgivare är ju kapitalister! Och kapitalister är jätteonda och måste luras och tvingas att erbjuda bra förhållanden.

    Nåja, förlåt. Nu är det jag som raljerar. Ignorera det där.

    Men ni har en naiv syn som bara bottnar i att ni inte tycker att ”överklassen” ska få lov att betala andra för att städa upp efter dem. Med skatteavdraget kan även folk som inte är höginkomsttagare ha en chans att avlasta sina ryggar.

    Som jag sa: Företagsformen är i de flesta fall den enda relevanta när man ska städa åt privatpersoner. Detta så länge det inte handlar om den riktiga överklassen med enorma herrgårdar som faktiskt måste städas varje dag för att inte se ut som en påse skit. Om man inte behöver städhjälp så ofta (kanske varannan vecka) är det inte relevant att anställa någon. Då ringer man till en städföretagare istället.

  • jösses skriver:

    ”Entreprenör” – ja herregud. Som någon påpekade det finaste ordet i det nya Sverige. Läs Brink igen och försök förstå. Försök i alla fall.

    För övrigt skulle ingen i vänstern kalla arbetsgivare för kapitalister – arbetsköpare heter det.

  • Det var ett fint inlägg som inte innehöll ett enda motargument. Bravo!

    Jag läste och försökte förstå Brink. Men hennes post handlar om hur hon tar arbete på hotell. Det har ingenting med denna diskussion att göra. Städning på hotell är inte samma sak som städning hos privatpersoner.

    Huruvida du tycker att entreprenör, arbetsgivare eller arbetsköpare är bra eller dåliga ord saknar också relevans för denna debatt.

    Bemöt mina argument istället.

    Noterar för övrigt att du verkar vara ännu en ny skribent och att jag fortfarande inte fått något svar.

  • jösses igen skriver:

    Har du en gammal webläsare eller? Läs stycke 1-5 & 7 och inte bara nr 6, eller är sex något du är speciellt fixerad vid?

    Motargument finns serverade genom hela denna tråd (som du kidnappat) samt i Brinks text – att du har lässvårigheter är faktiskt inte nån annans problem.

  • Menar du denna lilla passage?

    ”Vi har hört den här hemma till förbannelse: när vänstern säger nej till skattesubventioner av städning och barnpassning i (de rikas) hem, heter det att vi ”ser ner på dem som städar”.”

    Vad har det med anställningsskydd att göra?

    Visst, jag har kapat denna tråd. Skyldig. Gör det något eller? Har ni inte öppna kommentarer för att ni vill att folk ska debattera? Om ni inte vill läsa det jag skriver, så är det ingen som tvingar er. Jag bryr mig t.ex. inte om ni skulle kapa mina trådar. Det är en del av det demokratiska samtalet.

    Som en parantes, om ni vill se en kapad tråd, kan ni titta på detta (det har inget med detta att göra, det är bara humor).

    Sist men inte minst: Jag ser inga motargument. Jag diskuterar nämligen inte skatteavdragets rimlighet (såsom ni gör, och Brink i det lilla citatet). Jag diskuterar huruvida det är relevant att kräva anställningsskydd för dem. Dvs. det som blogginlägget ursrpungligen gällde. Min ”kapning” går alltså ut på att diskutera det som blogginlägget gällde. Hu, så hemskt.

  • Det slår mig att jag kanske inte har varit tydlig. Eller så har jag bara varit naiv. Jag har försökt att på ideologisk väg övertyga er om att man inte kan utkräva anställningsstrygghet när man anlitas av en privatperson, eftersom det är moralfilosofiskt fel. Detta har helt klart inte fungerat – Responsen har blivit noll.

    Låt mig därför lägga ner dessa försök och istället göra ett försök att göra en pragmatisk förklaring av varför man inte kan kräva anställningstrygghet i samband med hushållsnära tjänster, på grund av de konsekvenser det skulle leda till.

    Låt oss föreställa oss att någon form av ”anställningstrygghet” införs – Alltså att den som anlitar tjänsterna inte hur som helst kan säga upp dem. Detta kan göras genom att antingen:

    1 LAS skrivs om så att den även omfattar egenföretagare som tillhandahåller hushållsnära tjänster, eller
    2 Tillhandahållande av hushållsnära tjänster förbjuds för företag, så att det enda sättet att köpa hushållsnära tjänster är att anställa en person som städar i ens hem.

    Resultatet av båda dessa åtgärder skulle bli detsamma: Det vita köpandet av hushållsnära tjänster skulle sjunka till nästan noll. Eftersom i stort sett ingen privatperson vill försätta sig själv i situationen att tvingas fortsätta köpa tjänster som man t.ex. inte har råd med, inte är nöjd med, inte längre känner att man behöver, etc. kommer därför inget intresse finnas för att köpa dessa tjänster vitt. Folk som köper städhjälp vill bara ha rena golv, och inte få ett åtagande för en annan människa på köpet. Det slutgiltiga resultatet, förstås, skulle bli att den stora majoriteten av städföretagarna blev arbetslösa, eftersom många vill anlita vitt eller inte alls.

    Följden av en den reform ni implicit förespråkar, skulle alltså bli att säkerheten och tryggheten på arbetsmarknaden, för de som inte redan blivit arbetslösa, skulle bli betydligt sämre eftersom de som svartanlitade inte skulle omfattas av några skyddslagar alls.

    Jag tänker inte vara arrogant. Jag nöjer mig med att fråga: ”Har ni tänkt på det?”

  • Anonymous skriver:

    Vi pratar inte moralfilosofi här utan faktiska händelser och omständigheter.

    Borgaren här försöker blanda bort korten genom att säga att det är skillnad på att vara anlitad och att vara anställd. Ingen skillnad finns här eftersom alla firmor skickar personer de anlitat att göra saker i sina firmor (på uppdrag av andra).

    Den Liberala Misantropen förstår inte heller att det här med att alla ska ha F-skattsedel har ett syfte. Notera noga nu, vi talar inte om moralfilosofi utan om faktiska omständigheter.
    Det handlar om att krossa facket, minska lönerna (till förmån för kapitalister), öka ojämlikheten och slå sönder det lilla som finns kvar i form av trygghet på arbetsmarknaden.

    Moralfilosofi har inte ett skvatt med detta att göra. Filosofin och moralen följs inte alltid. Den finns inte ens i verkliga livet ibland. Misantropen verkar på något sätt tro att om moralfilosofin säger en sak och de verkliga omständigheterna en annan, då är det omständigheterna som är fel.

    Lämna moralfilosofi och det tramset åt sidan, Liberala Misantrop och svara istället på varför skattebetalarna ska vara och se till att friska män i överklassghettona ska få det rent i sina toaletter av lågbetalda.

  • Jag tycker att det är lustigt att du börjar klaga på mina moralfilosofiska argument, just som jag annonserat att jag slutar använda dessa (sista inlägget).

    ”Misantropen verkar på något sätt tro att om moralfilosofin säger en sak och de verkliga omständigheterna en annan, då är det omständigheterna som är fel.”

    Ursäkta, vad? Läste du överhuvudtaget inlägget? Den där kommentaren kunde på sin höjd ha varit relevant innan jag gick över till att argumentera pragmatiskt. Min poäng här är ju att de moralfilosofiska argumenten och de pragmatiska leder till samma slutsats.

    Och som jag sa tidigare: Jag vill inte krossa facket, och jag vill inte att alla som jobbar ska vara företagare. Sluta angripa den bild av mig som du har i ditt huvud, och bemöt vad jag faktiskt säger istället. Jag har redan sagt detta. Det är tröttsamt att upprepa sig.

    Jag tror att du hellre bemöter de moralfilosofiska argumenten, eftersom de är lättare att förvanska än de pragmatiska argumenten. Mycket riktigt ser jag ingenting i ditt inlägg som angriper min argumentation om vad konsekvenserna skulle bli om man införde anställningsskydd för de som tillhandahåller hushållsnära tjänster.

    När du pratar om att F-skattesedeln skulle ha ett dolt syfte att krossa facket, sänka lönerna etc, är det i mina ögon bara paranoid skräckpropaganda – I det exempel som jag beskriver skulle städföretagarna bara få det sämre av att inte kunna erbjuda sina tjänster via F-skattesedel.

    Låt oss klargöra en annan sak: Om man är anställd hos ett städföretag, så omfattas man av LAS för sin anställning i städföretaget, precis som vilken annan anställning som helst. Däremot kan inte städföretaget i sin tur kräva att få fortsätta städa hos en specifik privatperson – Det vore ju helt vansinnigt!

    ”Lämna moralfilosofi och det tramset åt sidan, Liberala Misantrop […]”

    Ja? Det var ju det jag gjorde! Snälla, gör mig åtminstone tjänsten att läsa inlägget ordentligt.

    ”[…] och svara istället på varför skattebetalarna ska vara och se till att friska män i överklassghettona ska få det rent i sina toaletter av lågbetalda.”

    Okej, ni tycks inte vilja bemöta mina argument, som rör det som blogginlägget ursprungligen behandlar. Jag lovar därför härmed att jag ska ta en rejäl diskussion med er om skatteavdraget (förutsatt att ni vill) OM ni slutar undvika frågan om anställningstrygghetens vara eller inte vara för hushållsnära tjänster. Allvarligt talat, sluta försöka byta ämne. Det är rätt genomskinligt.

    Det var inte jag som förde anställningstryggheten på tal, kom ihåg det. Nu när jag faktiskt vill diskutera det som ni säger er stå för, kan ni inte bara ducka och vägra bemöta argumenten.

  • nicklas eriksson skriver:

    Tänk vad skönt för den stackars arty-farty medleklassen som gillar att ”jobba mycket” att få ha en liten piga snoendes runt hemma som fejar och putsar så den utarbetade medelklassfamiljen kan få UMGÅS så härligt på fritiden!

    Vad den skattefinansierade städerskan gör på SIN fritid? Troligvis städar hon en hel del hemma hos sig själv. Hon har nämligen knappast råd att ta hem en kollega och få det gjort!

  • Jaha, ännu ett inlägg som inte möter mitt resonemang om anställningsskydd. Ta er i kragen och skärp er! Ju längre ni går utan att möta mina argument, ju mer övertygad blir jag om att ni inte kan göra det.

    Jag preciserar än en gång – Det är alltså resonemanget som börjar: ”Låt oss föreställa oss att någon form av ’anställningstrygghet’ införs”.

    Varsågoda. Jag väntar.

  • tar det aldrig slut? skriver:

    Minnesregler när du befinner dig på Internet:
    1.Internet(hela världen?) kretsar runt den liberala misantropen.
    2. Om du skriver eller kommenterar nåt på Internet bör du i första hand försäkra sig om att du bemöter något av misantropens argument.
    3. Inse hur dumt det du skrev enligt regel 2 faktiskt var och skriv ett inlägg till där du ger misantropen rätt.

  • Det hade tagit slut för länge sen om ni hade varit villiga att diskutera. Din önskan om att jag ska hålla tyst säger så mycket om hela den här konversationen. Men uppenbarligen är ni inte intresserade av att diskutera med någon som inte håller med er. Eller av att ens försvara det som ni säger er stå för.

    Jag tycker att det där var ett fruktansvärt omoget inlägg. Hela internet kretsar runt mig? Knappast. Är det orimligt att söka svar? Jag vill er inget illa, bara diskutera förstår ni väl? Jag som trodde att ni drevs av viljan att förbättra för folk.

    Personligen tycker jag att det är väldigt tråkigt att bara diskutera med folk som har samma åsikter som jag själv. Då lär man sig nämligen aldrig något. Ni verkar dock leva i föreställningen att ni redan vet allt som finns att veta, och avvikanda åsikter är därför bara som irriterande små insekter på er perfekta åsikts-picnic.

    ”Om du skriver eller kommenterar nåt på Internet bör du i första hand försäkra sig om att du bemöter något av misantropens argument.”

    ”på internet”…? Jösses. Var fick du det ifrån? Har du upplevt att jag jagar dig efter svar på andra web-platser?

    Ok. Ni har verkligen lyckats bekräfta att ni inte har några motargument. Men ni måste väl ändå ha något slags motiv för er egen skull att hänga kvar vid denna ståndpunkt? Så varför inte dela med er av detta? ”Högern vill krossa facket”- respektive ”Högern vill att alla ska ha F-skattesedel”-argumenten håller inte eftersom:

    1 De inte stämmer (i alla fall inte på mig)
    2 Vi pratar specifikt om hushållsnära tjänster här (alltså inte om hela arbetsmarknaden, som ni envisas med att hävda), och vilka effekter anställningsskydd skulle ha för dessa.
    3 ”Anställningsskydd” i praktiken försämrar för dem som utför tjänster åt privatpersoner

    Min kvarstående slutsats kan alltså bara bli att ni envist håller fast vid era åsikter om anställningstrygghet, mot bättre vetande.

    Ni får som ni vill. Jag ska hålla tyst. Men jag hoppas att ni inser att opartiska framtida läsare av denna konversation bara kommer se hur ni duckar.

    Hej då, och ursäkta att jag var till besvär. Enjoy the picnic.

Skriv en kommentar