Sen när leder inflytande till folkmord?

Man kan konstatera att det knappast var förvånande med det mediadrev som sattes i gång när jag valdes till förbundsordförande för Ung Vänster. Men trots att det inte direkt kom som en överraskning så är det tröttsamt.

För mig är det helt ointressant vad man väljer att titulera sig. Det är ingenting som jag bara säger, utan fullständigt uppriktigt. Jag sätter inte etiketter på mig själv, det kan andra roa sig med. Det är inte runt orden striden står, utan kring rätten att ifrågasätta det rådande samhället och rätten att kämpa för förändring. Och på den punkten ger jag aldrig vika.

Jag kan gladeligen ta avstånd från brott mot de mäskliga rättigheterna som begåtts i kommunismens namn, det har jag alltid gjort. Men den som tror att det går att tvinga mig att därmed ta avstånd från kampen mot kapitalism och kvinnoförtryck misstar sig.

Ung Vänster vill förändra samhället i grunden, för vi tror på en värld byggd på demokrati, människovärde och lika villkor. Jag har försökt tala med journalisterna om Ung Vänster, om vår politik och vår nya valplattform. Om hur vi lär ut feministiskt självförsvar på landets skolor, om hur vi kampanjar till stöd för det palestinska folkets rätt och om hur vi kräver trygga jobb med lön att leva på. Men vad det innebär och vad det handlar om har dagens media inget intresse av att förmedla. I stället försöker man pressa på tituleringar och resonemang som i bästa fall är helt irrelevanta och i värsta fall, lögnaktiga och bisarra.

ömsom framställer man mig som en påhejare av diktatur och stalinism, ömsom som en naiv blondin som inte vet mitt eget bästa, ett ”kommunistpucko” helt enkelt. Det handlar förstås om sensationsjournalistik, men också om att överskugga och omintetgöra det relevanta.

Svenska storföretag har haft aktieutdelning i mångmiljardklassen samtidigt som arbetslösheten skjuter i höjden. Samtidigt har den katastrofala privatiseringsvågen inneburit en slakt av välfärden till förmån för vinster åt ett fåtal. Varför skulle ökat inflytande över sitt arbete och en omfördelning av samhällets resurser leda diktatur och folkmord? Att påstå att den demokratiska principen som gäller på valdagen, en röst per skalle, skulle bli odemokratisk om den också ersatte marknadens princip, en röst per krona, är inget annat än hyckleri.

Grunden i attackerna handlar förstås inte om hurvida jag kallar mig kommunist eller inte, utan om rädsla för de politiska krav vi ställer. Ung Vänster hymlar inte med att alla inte tjänar på vår politik. Om arbetslösheten ska avskaffas, välfärden upprustas och arbetsrätten stärkas är vi många som vinner på det. Men någon kommer också att förlora inflytande, makt och privilegier. Storföretagen som vill pressa fram låga löner, aktieägarna som vill ha vinstutdelning och arbetsköparna som vill att det ska vara lätt att sparka folk vinner inte på vår politik.

Vi har valt sida, det är vi som är de sanna demokraterna. Det är Ung Vänster som kräver ett stopp för USA:s imperialism och folkrättsvidriga krig, det är vi som motsätter oss alla maktförflyttningar till EU:s odemokratiska organ och det är vi som slår tillbaka mot alla inskränkningar av demonstrationsfriheten. Samtidigt hyllar den svenska högern öppet USA:s världsherravälde och påstår sig vilja stoppa ”terrorn” genom åsiktsregistrering av skolelever.

Att känna stolthet över att vara en del av den rörelse som drivit igenom och kämpat sig till alla de demokratiska fri- och rättigheterna vi har idag är för mig fullkomligt självklart. Den svenska arbetarrörelsen och dess partier har alltid gått i bräschen för rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Det borde jag väl vara stolt över? Kanske tycker borgerlig media att det var jobbigt att folket fick rösträtt, att vi försvarade reallöner och fackliga rättigheter och att vi var drivande i protesterna mot Vietnamkriget.

Det är ganska ironiskt att högern försöker utmåla oss som antidemokrater när de tidigare motsatt sig varje demokratisk reform som genomförts. Samma höger vill idag flytta mer makt från folket till EU, piska de sjukskrivna och arbetslösa och tar konsekvent varje chans de får att attackera våra gemensamt tillkämpade rättigheter. Det är i syfte att mörka detta som kommunistdebatten finns, ingenting annat.

Sluta fega, lägg korten på borden och visa på vilken sida ni står. Lägg ned den ointressanta debatten om tituleringar och börja diskutera innehåll i stället.

Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar