Stefan Lindborg 1 majtalade i Borås

Idag firar Ung Vänster arbetarrörelsens högtidsdag runt om i landet. Förbundsordförande Stefan Lindborg talade på Ung Vänster och Vänsterpartiets firande i hemstaden Borås. Huvudparollen för årets 1 majfirande är ”Inte till salu”. Här är hans tal:

 

Kamrater och första maj-firare,

Idag är det vår dag, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Dagen då enligt sången varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Vi går i demonstrationstågen, med banderoller och de röda fanorna längst fram i leden. Här i Borås, över hela landet från Ystad i söder till Kiruna i norr, men också i Buenos Aires, i Aten och i det jordbävningsdrabbade Nepal. Över hela världen samlas vi just denna dag för att kräva vår rätt och värdighet tillbaka. Vi gör det med insikten att solidariteten och gemenskapen är vår styrka. Det är vårt verktyg för förändring och det är kraften som gör verklighet av drömmen om en värld där ingen tjänar någon, men alla lever i trygghet och frihet.

Idag, på första maj, förvandlas ilskan, frustrationen och vanmakten till vilja till förändring. Idag ser vi samhället för vad det är, men också samhället så som det borde vara. Vi firar historiska segrar och ställer in siktet mot framtidens krav för jämlikhet och rättvisa. Idag är luften lite lättare att andas och våra ryggar är lite rakare. För idag är det första maj, vår dag.

* * * * *

Kamrater, det som tar lång tid att bygga upp, det går snabbt att riva ned. Under åtta år hade Sverige en borgerlig regering, som metodiskt och med kirurgliknande precision attackerade solidariteten och förhindrade varje större berättelse genom att splittra, dela upp och dra isär. 140 miljarder i skattesänkningar, medan det gemensamma vittrade sönder. Privatiseringar levererade på silverfat åt kompisarna i riskkapitalbolagen. Nedmonterade socialförsäkringar, allt med en retorik om att det ska löna sig att arbeta och följaktligen straffa sig att vara sjuk och arbetslös. Det som tog lång tid att bygga upp, det gick snabbt att riva ned.

När vi för ett år sedan samlades till första maj-firanden runt om i landet ställde vi krav på en ny regering. Den 14 september förra året sa svenska folket sitt. De borgerliga partierna gjorde sitt sämsta val i modern tid. Sverige fick en ny regering. Men för oss var målet hela tiden större än att enbart byta ut namnen på regeringskansliets postfack. Vi ville ha förändring, en ny politisk riktning för Sverige. Vi vill se en politik som jämnar ut klasskillnader och som attackerar de fundamentala orättvisorna mellan män och kvinnor. En politik som ger oss en välfärd man kan lita på. En politik där vi bekämpar arbetslösheten, skapar fler jobb genom investeringar i ett starkare samhälle. Därför är vi vänsteralternativet som tar kampen för ett Sverige där jämlikhet och rättvisa går före vinstintressen och skattesänkningar.

Kamrater, för några veckor sedan presenterade regeringen och Vänsterpartiet resultatet av budgetförhandlingarna. För första gången på över åtta år fick Sverige en budget som inte bara riktade sig till de som tjänar allra bäst, utan som framförallt gynnade vanligt folk. En budget som gav mer till kvinnor än vad den gav till män. En budget som innebar mer resurser till välfärden. Vänsterpartiet gör skillnad. Och vi ska driva i hamn uppgörelsen som sätter stopp för den privata vinstjakten i välfärden. Vårt budskap ligger fast, linjen är oförändrad; välfärden är inte till salu.

* * * * *
Kamrater och första maj-firare, de senaste decenniernas högerpolitik har gjort min generation till generation otrygg. Vi står i bostadsköer som runt om i landet tycks vara oändligt långa. Istället för trygga jobb med löner som går att leva på, har vi arbeten där man blir inringd dag för dag. Vi går i skolor där det saknas lärare, vi mår allt sämre och vi får för tredje gången lära oss att skriva ett CV på kurs hos arbetsförmedlingen.

Men otrygghetssamhället är inte skrivet i sten. Det är inte naturlagar som monterar ned tryggheten. Det görs av politiker och beslutsfattare, arbetsgivare och högerkrafter, och just därför är förändringen alltid möjlig. För min genreration har tröttnat på att vara generation otrygg. Vi har tröttnat på att betala priset för marknadsanpassning, vinstintressen och skattesänkningar. Nu kräver vi vår rätt och värdighet tillbaka.

Kamrater, frihet är inte att vara flexibel på någon annans villkor. Frihet är inte att kunna välja vilket riskkapitalbolag som ska få göra vinst på din bekostnad. Ingen kan inbilla mig att privatiseringar och nedmonterad välfärd är några frihetsreformer. Frihet kan aldrig att vara ojämlikhet. Frihet det är att ha makt över sitt eget livet. Frihet är därför trygghet, och trygghet förutsätter en socialistisk och feministisk politik.

* * * * *

Kamrater, vi är människor och inte maskiner. Vi har inga utbytbara reservdelar och vi går sönder när de pressar oss för hårt.

Jag läser ur poeten och kallskänkan Jenny Wrangborgs dikt En arbetares liv är billigt:

Jag är tjugofem år,
vissa nätter vaknar jag av värken i vänster axel
livrädd att jag redan gått sönder
medveten om att det inte finns några reservdelar.


I fyrtio år till ska min kropp hålla för slitage
för hala golv, tunga lyft, upprepade rörelser under stress.

Slit och släng-arbetsmarknaden märker oss som brännmärken på huden. Det syns i kassörskans värkande axlar, vårdbiträdets onda rygg och snickarens slitna händer. Det känns i magen när man inte vet om arbetstimmarna räcker till att betala räkningarna. Pressen av att inte få jobba tillräckligt, och stressen av att arbeta för hårt och för mycket.

För ett år sedan såg jag en film från Handelsanställdas förbund. I den berättar Elin om sin vardag. Hon får ett sms på morgonen med besked om hon får jobba. Elin har sen 15 sekunder på sig att svara, innan frågan går vidare till nästa person på företagets långa ringlista. Daglönarsystemet, som vi trodde var förpassat till historiens skräphög, har återuppstått och det kallas nu för ”den moderna arbetsmarknaden”. De otrygga jobben ger företagen anställda som är fullt ut flexibla och anpassningsbara. Men vi, vi betalar priset för otryggheten med ont i magen när räkningarna ska betalas, med oro för att telefonen inte ska ringa och med stress när vardagslivet aldrig går att planera.

Därför kräver vi att regeringen gör upp med slit och släng-arbetsmarknaden. Det är det minsta man kan begära av en regering som leds av ett parti med beteckningen ”arbetareparti” i namnet. Daglönarsystem hör historien till. Vi borde ha kommit längre än att arbetare ska stå med mössan i handen. Därför kräver vi att regeringen avskaffar anställningsformen allmän visstid. Fasta anställningar, med trygga villkor och löner man kan leva på, det ska vara normen.

Och kamrater, det är hög tid att vi låter den feministiska vågen dra in över arbetsmarknaden. Över hälften av alla LO-kvinnor arbetar idag deltid. Anställningsvillkoren är som otryggast i kvinnodominerade yrken, inom äldreomsorgen, i vården, i handeln, på hotell och på restauranger. Därför kräver vi en lag om rätt till heltid. Om heltid är möjligt inom mansdominerade yrken, då är det möjligt också för kvinnor. En starkare arbetsrätt, det är en av vår tids viktiga feministiska frågor.

* * * * *

Kamrater, första maj är också en dag då vi manifesterar vår internationella solidaritet. Vi lever i en turbulent tid. I Mellanöstern begår Islamiska staten grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. I Syrien har snart en kvarts miljon människor dödats i ett av vår tids blodigaste inbördeskrig. Fyra miljoner människor har tvingats lämna sitt hemland. De flesta bor i flyktingläger i grannländerna, under svåra förhållanden. I gränsstaden Kobane stred kurdiska styrkor i flera månader mot den Islamiska staten och i januari lyckades man driva ut IS ur staden. Det var en stor och viktig seger.

Idag är Kobane en stad i ruiner. Vi står solidariskt med folken i Mellanöstern som kämpar mot Islamiska statens terror. Årets första maj-insamling går till uppbyggnaden av Kobane, lägg en slant i bössorna som går runt. För solidaritet det handlar inte bara om ord, det handlar också om handling.

Kamrater och första maj-firare, vi kräver en utrikespolitik som står upp för världens förtryckta folk. En politik mot krig och stormaktskonflikter, en politik för nedrustning och fred. Sverige ska vara ett land som ser att könsmaktsordningen är global, och som därför för en feministisk utrikespolitik som slår vakt om kvinnors rättigheter. Vi ska stå upp för en världsordning där makt och resurser fördelas jämlikt. Sverige ska vara ett land som sätter mänskliga rättigheter framför krassa ekonomiska vinstintressen. Därför kräver vi ett demokratikriterium för vapenexport. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer.

* * * * *

Medan världen härjas av krig och konflikter blir EU:s murar mot omvärlden allt högre. De som idag flyr inbördeskrigets Syrien, de som söker en fristad bortom förtryck och förföljelse, de är hänvisade till livsfarliga båtresor över Medelhavet. Den överväldigande delen av världens flyktingar finns i fattiga länder. Historiens dom kommer att vara hård över dem som stillatigande accepterade att Medelhavet förvandlades till dödens hav.

Vi fortsätter stå upp för asylrätten. Nu måste det till lagliga vägar till Europa för att flyktingar ska kunna få en fristad. Nu måste Fästning Europa rivas.

Kamrater, Sverigedemokraternas framgångar måste mötas med en konsekvent antirasistisk politik. Men de måste också bekämpas med en politik för sammanhållning. Skiljelinjen i samhället går inte mellan en byggnadsarbetare från Trandared och en från Turkiet, inte mellan en servitör från Syrien eller en från Svaneholm, inte mellan en undersköterska från Kristineberg eller en från Kosovo. Vi kan aldrig förlikas med de som exploaterar falska skiljelinjer för att slå split mellan människor med gemensamma intressen. Vi måste visa var de verkliga motsättningarna finns; mellan vanligt folk och överklassen, mellan höger och vänster. Det största hotet mot Sverigedemokraterna det är en offensiv arbetarrörelse som tar strid för arbete, välfärd och rättvisa.

* * * * *

Kamrater och första maj-firare, vi tillhör inte dem som sparar socialismen till högtidstalen. Vår socialism är inte tankar och idéer för morgondagen, den är en uppmaning till förändring här och nu. Vår kamp för socialism och människovärde är verklighetsnära och konkret. Den förs överallt där vi är. I varenda svensk stad, på landsbygden och i förorten. På varje arbetsplats, varenda fritidsgård och i varje skola. I hela vår omvärld och i vårt eget bostadsområde. På varje plats där vi finns, där finns också kampen för jämlikhet och rättvisa.

För visst är det så som Jenny Wrangborg skriver i dikten Ett nytt språk:

jag tänker mig socialismen
inte som en tanke
utan som en handling

Tack.

Det finns ingen kommentar än, bli först!

Skriv en kommentar