Stefan Lindborgs invigningstal på rikstinget i Herräng

Idag drar Ung Vänsters riksting i Herräng igång. Under tre dagar kommer bland annat ett valprofildokument behandlas och ett EU-uttalande antas. Här kan du läsa Stefan Lindborgs invigningstal.

Stefan Lindborgs tal
Det talade ordet gäller

Kamrater, rikstingsombud och gäster, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Herrängs Folkets hus och till Ung Vänsters riksting 2014.

Framför oss ligger en påskhelg fylld av viktiga diskussioner, om Ung Vänsters profil i valrörelsen och om vår syn på den Europeiska unionen. Rikstinget är slutet på en demokratisk process där förbundsstyrelsens förslag till dokument har stötts och blötts. På klubbmöten och på motionsskrivarkvällar, i diskussioner kamrater emellan och på Rak Vänsters debattsidor. Denna process säkerställer alla medlemmars möjlighet att påverka Ung Vänster och den innebär – utan något som helst tvivel – att vi på söndag åker härifrån som en klokare, bättre och starkare kraft för förändring.

Idag är det 149 dagar kvar till valdagen. Det är drygt en månad kvar till valet till Europaparlamentet. Vi står mitt i en brinnande valrörelse, där frågan inte är om vi kommer att växa – utan hur mycket. Frågan är inte om vi startar en eller två nya klubbar – utan när vi startar den tredje. Frågorna lyder: Hur mycket hårt slit mäktar vi med? Hur välförberedda är vi? I vilken utsträckning klarar vi av att lägga intern positionering åt sidan och fokusera på att flytta fram arbetarklassens positioner och ytterligare stärka rörelsen för feminism? Vi ska använda den möjlighet som valrörelsen innebär för att flytta fram vänsterns positioner och tvinga den politiska debatten vänsterut.

Vi samlas till riksting i en tid där vänstern är på frammarsch. Där den feministiska rörelsen är starkare än på mycket länge och där vi kan se en omfattande antirasistisk mobilisering. Högerregeringen är tillbakatryckt och bland borgerliga tänkare verkar den dominerande frågeställningen vara: vad gör vi när valet och regeringsmakten är förlorade? För ett par veckor sedan stötte jag på ett lysande exempel på det sistnämnda. Den snusförnuftiga tidskriften Liberal debatt hade ett temanummer med titeln Efter alliansen. Till Liberal debatts läsare vill jag bara hjälpsamt meddela: hör av er om ni behöver stödsamtal.

Runt omkring oss ser vi en omfattande folklig organisering: mot rasism, för upprustning av förorten eller för en samtyckesreglering i våldtäktslagstiftningen. Det rör på sig. 2000-talets långa, brutala och djupgående högervåg är nu förbi och vi befinner oss i inledningsskedet av ett vänsteruppsving. Vi behöver förbereda oss själva och förbundet på en tid där vänstern sätter agendan och vänsterns organisationer stärks. Då måste vi ha den organisatoriska förmågan att växa, men också en politisk och ideologisk medvetenhet om vad vi är och vad som skiljer oss från alla andra. Därför arbetar vi med en studiesatsning och med ambitionen om att levandegöra de politiska diskussionerna inom förbundet.

Kamrater, i dessa tider vilar det ett tungt ansvar på våra axlar, men vi är beredda att ta oss an utmaningarna. Ytterst är det samma fråga som vi har slitit med varje dag i vår 111-åriga historia – hur stärker vi rörelsen för socialism och människovärde? För det är först när det är gjort vi kan bygga ett Sverige för oss och inte ett enbart för dem med tjockast plånbok.

* * * * *

Kamrater, det finns mycket att säga om den senaste tidens händelser i förbundet. Jag tänker däremot avhålla mig från det och istället prata om framtiden. Ung Vänster kan aldrig tas för givet. Ung Vänster är vårt gemensamma verktyg för förändring och det vi gör tillsammans formar Ung Vänster till det som vi är. Vi har våra interndemokratiska strukturer, som vi använder om vi vill förändra förbundet i någon riktning. Dessa gör att var och en har samma möjlighet att påverka vad Ung Vänster ska bli i framtiden. Men de innebär också att det är majoriteten som beslutar. Och majoriteter är omväxlande – så måste det vara i ett demokratiskt förbund. Den ena dagen vinner man en fråga, och den andra dagen vinner någon annan. Men oavsett om man vinner eller förlorar har man en skyldighet gentemot Ung Vänster och gentemot sina kamrater att stå upp för gemensamt fattade beslut. Vi består inte av 22 fristående distrikt, utan är ett förbund som organiserar unga från Kiruna i norr till Ystad i söder. Vi måste tillsammans slå vakt om den interna demokratin. Ung Vänster är skillnaden mellan ett drägligt liv i ett rättvist samhälle och dagens ohållbara och omänskliga ekonomiska system.

Vi befinner oss nu i en kritisk situation. Antingen förmår vi att göra det bästa av ett kommande vänsteruppsving, eller så väljer vi att vända oss inåt och positionera oss internt. Det senare valet skulle vara förödande för Ung Vänster och för vår förmåga att förändra samhället, inte bara här och nu utan också för lång tid framöver.

Vi kan tycka olika i olika frågor – det är bara till fördel för förbundet – men vi har alla ett gemensamt ansvar för Ung Vänster. Det är inte bara upp till förbundsstyrelsen att värna förbundet. Det måste varje distriktsordförande, varje distriktsstyrelseledamot, varje klubbordförande, varje klubbstyrelseledamot – och ja i förlängningen varje medlem göra. Det är den enkla konsekvensen av att vi är en medlemsstyrd organisation, som värnar den interna demokratin och som värnar Ung Vänster som vårt gemensamma verktyg för förändring.

Kamrater, vi kan alla lära oss mycket av den senaste tidens händelser. Att vi behöver diskuterar, mer prata mer med varandra. Att vi i alla lägen behöver ha en öppen och kamratlig stämning. För det är vi som formar förbundet och det är vi som ska se till att Ung Vänster går stärkt ur den senaste tidens händelser. Det hänger på oss att vi förmår ta tillvara på en historisk möjlighet att flytta fram vänsterns positioner. Kamrater, vår kamp för socialism och feminism – den har bara börjat.

* * * * *

Kamrater, samtidigt som vi håller riksting breder tv-soffornas experter ut sig med resonemang om att högerregeringen är trött, passiv och saknar svar på viktiga framtidsfrågor. Det är säkert sant. Men mitt huvudproblem med den borgerliga regeringen kommer aldrig vara att de gör för lite. Mitt huvudproblem med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Jan Björklund, Annie Lööf och Göran Hägglund är att de för en politik som gynnar överklassens intressen på bekostnad av våra. Politik är inte en fotbollsmatch där den som har piggast ben vinner, politik handlar om skilda intressen som står mot varandra.

Och vilkas intressen som tillåtits styra samhällsutvecklingen är ingen hemlighet. Vi som är unga har tvingats betala ett högt pris för de senaste decenniernas högerpolitik. Att vara ung idag är att skapa facebook-event i jakt på ett andrahandskontrakt, samtidigt som man sitter med telefonen i hand och väntar på ett jobb-sms. Att vara ung idag är att gå i skolor där privata företags vinstjakt överordnas vår rätt till utbildning. Det är att förvägras en bra yrkesutbildning, för att istället därefter bli behandlad som en slit och släng-vara på arbetsmarknaden. Aldrig tidigare har det varit lättare att vara rik, samtidigt som vi lever liv helt präglade av otrygghet.

Kamrater, klassamhället och könsmaktsordningen formar vår vardag och dömer oss till radikalt skilda livsvillkor. Men klass och kön handlar också om makt. När vår rätt till trygghet underordnas skattesänkningar och vinstintressen berövas vi makten över våra egna liv. Frihet det är att ha makten över sitt liv, och därför är frihet alltid en fråga om trygghet. Och trygghet det förutsätter en socialistisk och feministisk politik som bryter med klassamhället och som bryter med könsmaktsordningen. Vi går in i den här valrörelsen fast beslutna om att unga ska ha rätt till trygghet i vardagen och makt över det egna livet.

I valrörelsen är det vi som är feministerna. Det är vi som driver de feministiska kraven för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och mot ohälsan som breder ut sig bland unga tjejer. Det är vi som driver det feministiska perspektivet, som förstår att kampen mot otrygga anställningar och en välfärd på svältkur också är viktiga feministiska frågor. Ung Vänster är feminister inte bara i ord utan också i handling. Vi har utvecklat en helt unik feministisk praktik, där vi med feministiskt självförsvar, systrar på stan och jämställdhetsgrupper, förändrar livet för unga tjejer. Det är dags för en feministisk offensiv i Sverige.

För att få verklig förändring krävs en starkare vänster. Det krävs att många röstar på Vänsterpartiet för att vi ska bli av med den borgerliga regeringen, och för att vi ska få en ny politik krävs det att fler organiserar sig i Ung Vänster, i fackföreningsrörelsen och i Hyresgästföreningen. Varje dag, året runt, i varje bostadsområde och på varje skola ska vi ta kampen för en politisk utveckling där kampen för jämlikhet och rättvisa sätts i centrum. Och första stoppet på denvägen är valdagen den 14 september, då kastar vi ut regeringen Reinfeldt från Rosenbad.

* * * * *

Men kamrater, innan dess är det val till Europaparlamentet. Vi har sedan lång tid tillbaka en grundmurad och principfast inställning till den Europeiska unionen. Vi ser EU som ett högerprojekt, där företagens vinster och marknadens intressen konsekvent sätts i första rummet. Vi ser EU som ett odemokratiskt projekt, där makten över vår framtid flyttas allt längre från oss själva. Från folkvalda i riksdagen till tjänstemän och byråkrater i Bryssel. Därför är vi EU-motståndare, och därför verkar vi för ett svenskt utträde ur EU.

Då finns det de som säger att vi borde bojkotta valet till Europaparlamentet. Men bara för att man låtsas som om något inte finns, betyder det inte att det ändå inte är en realitet. Europaparlamentet har för mycket makt, men just därför är det ju en för viktig arena för att överlämnas till högern, till reaktionärer och till de mest inbitna EU-förespråkarna. Vår kampanj under valrörelsen är kopplad till vårt EU-motstånd och skär rakt in i hjärtat i denna kapitalets union.

Vi kräver ett försvar för de svenska kollektivavtalen och att fackförbunden ska kunna ta strid för att dessa ska omfatta alla som jobbar i Sverige. Oavsett om man är från Burlöv eller Bulgarien, från Leksand eller Lettland, från Rumänien eller Rommelanda ska man ha samma lön och samma rättigheter för samma arbete. Därför kräver vi ett juridiskt bindande socialt protokoll. Vi ska inte ha lönedumpning och ingen arbetare ska ha sämre villkor enbart på grund av vilket land han eller hon kommer ifrån.

Vi kräver att makten över vår framtid ska ligga i våra händer. Som en strategi för utträde ställer vi krav på omförhandlade medlemsvillkor, bland annat om att Sverige ska kunna gå före i miljöpolitiken. I valrörelsen är det Ung Vänster som är de tydliga och konsekventa EU-motståndarna. Den 25 maj besegrar vi högern för första gången och fram till dess tar vi varje chans, varje tillfälle, till att organisera fler unga i kampen mot det odemokratiska högerprojektet EU.

Kamrater, i spåren av den ekonomiska krisen präglas Europa av en omfattande social katastrof. I högerns Europa sitter bankerna alltid säkert, vinsterna tar de alltid själva och förlusterna tvingas folket alltid bära. Medan högern kämpar för bankerna, kämpar vi för solidaritet med folken i de hårdast drabbade krisländerna. Arbetarrörelsens solidaritet ska inte förväxlas med en välmenande välgörenhet. Vår solidaritet är mer djupgående och grundas på det enkla faktum att vi har samma intressen som de arbetslösa arbetarna i Grekland, som de som vräks från sina bostäder i Spanien och som de som tvingas emigrera från länder som Portugal och Irland. Vi förlorar alla på när lönerna sänks, när fackföreningsrörelsen pressas tillbaka, när välfärden slås sönder, när fattigdomen exploderar och när massarbetslösheten breder ut sig. Kapitalet använder krisen för att disciplinera Europas arbetare, för oss är det därför tydligt att kapitalismens kris enbart har socialistiska lösningar.

* * * * *

Kamrater, jag har varit medlem i förbundet länge. För egen del blir den kommande valrörelsen den fjärde. Det gör att man har samlat på sig en hel del anekdoter. Berättelser om att väldigt många Muf:are verkar ha morsor som är sjuksköterskor – i vart fall om man ska tro på vad de säger när de är ute och debatterar. Om kristdemokraternas ungdomsförbundet, som helt plötsligt verkar finnas. Om unga folkpartister som står långt ned på listan men som ändå gör sitt yttersta för att samla personkryss. Om Cuf:are som tar på sig gröna clownnäsor bara för att berätta om hur mycket de hatar facket. Om SSU:are som drömmer om att sitta i valfri kommunal nämnd och om Grön ungdoms debattörer, som säkert vill väl men som helt tycks sakna maktperspektiv.

Jag ska inte trötta ut er med anekdoter och personliga upplevelser, utan vill helt enkelt bara konstatera att vi är något helt annat än alla andra ungdomsförbund. För oss är inte politik ett fritidsintresse bland andra. Vi valde inte mellan att gå med i Ung Vänster eller gå med i frimärkssamlarklubben. Vi är inte de som älskar spelet och som drömmer om karriären. Vi är de som har organiserat oss för att förändra vår egen situation och för att förändra samhället i en socialistisk och feministisk riktning.
Politik handlar om våra liv och om vår vardag. För oss spelar det roll att bekämpa otryggheten på arbetsmarknaden, för det är ju vi som sitter därhemma varje morgon och väntar på att telefonen ska ringa. För oss är inte kampen mot bostadsbristen enbart en smart politisk prioritering, utan det är också en fråga om att vi själva ska slippa kastas runt mellan osäkra andrahandskontrakt. Vi kräver att sorteringsskolan rivs för att vi och våra klasskompisar inte ska bli ett b-lag på arbetsmarknaden. Vår rätt till trygghet står i direkt motsättning till överklassens intressen av större vinster och snabbare aktieklipp. I valrörelsen står vänster mot höger och vi har valt sida.

Under valrörelsen kommer vi att träffa hundratusentals skolelever. Hålla tusentals debatter och fylla varje dag med klasspressar. Vi ska hålla bokbord, ordna torgmöten och dela ut flygblad på stranden. Vi ska besöka festivaler och ordna systrar på stan under alla stadsfester. Var i landet man än kommer ska man träffa en Ung Vänster-aktivist. Vi ska dra fram över landet som en ångvält och likt papegojor över hela Sverige upprepa samma budskap, använda samma argument och uppmana varenda en vi möter att organisera sig i Ung Vänster, för det är fortfarande så att vår storlek är vår styrka.

Kamrater, den 25 maj slår vi spiken i kistan för bankernas vinstkalas och den 14 september ersätter vi regeringen Reinfeldt med en ny regering som för en politik där kampen för jämlikhet och rättvisa sätts i centrum. Vi ska stärka vänsterns ställning, flytta fram arbetarklassens positioner och utmana könsmaktsordningen med en feministisk offensiv. Det är dags att bygga ett Sverige för oss, och inte ett reserverat för överklassen.

* * * * *

Allra sist vill jag avsluta med att läsa några rader ur Jenny Wrangborgs ”Eftervalsdikt”:

klockan sju i möteslokalen, det är någons kök
vi lägger ut ritningarna över bordet
kaffekopparna bredvid mötesprotokollen
bygger en bro mellan dit vi var på väg och
där vi istället hamnade

här, i klyftan mellan valretoriken och verkligheten
reser vi byggställningarna, skissar upp motståndet
planterar lite hopp i hopplösheten
i hallen står travarna av flygblad
nästan allt återstår att göra

Med dessa ord förklarar jag Ung Vänsters riksting 2014 för öppnat.

Det finns en kommentar till “Stefan Lindborgs invigningstal på rikstinget i Herräng”

  • Erik Ohliv skriver:

    Mycket härligt och inspirerade tal!!! Förändringen är på väg med Ung Vänster i spetsen!

Skriv en kommentar