Medan bomber, granater och raketer slår ner på 1,6 miljoner Gazabor, fortsätter den svenska regeringen samt stora delar av medielandskapet påhejad av tyckare på högerkanten att blunda inför det faktum att Israel, med sin ockupation av Palestina, bär det yttersta ansvaret för den senaste utvecklingen. Två saker upprepas som mantran: 1) det väpnade motståndet mot Israel är illegitimt och Israel har rätt till självförsvar samt 2) Gaza styrs av ett framkuppat Hamas. Båda påståenden är djupt felaktiga och att gång på gång upprepa dem är prov total brist på intellektuell heder.
1) Det väpnade motståndet mot Israel är illegitimt och Israel har rätt till självförsvar.
Enligt FN-stadgan som det har redogjorts för här, kan Israel inte åberopa rätten till självförsvar. Den rätten är reserverad för en stat som blir angripen av en annan stat. I och med att Gazaremsan inte är en stat utan ett geografiskt område ockuperat av Israel, kan FN-stadgan följdaktligen inte åberopas av Israel.
Däremot har ett ockuperat folk rätt att försvara sig och göra motstånd mot sina ockupanter. På samma sätt som motståndsrörelserna i Norge, Danmark, Frankrike och i Balkan förde ett rättfärdigt motstånd mot Hitler-Tyskland, har palestinierna all rätt att göra väpnat motstånd mot Israel.
2) Gaza styrs av ett framkuppat Hamas.
Samma dag som Röda Korset slår larm om att 89 barn fallit offer för israeliska styrkor, rycker Magnus Andersson ut till ockupantens försvar. Hans argumentation bygger på två tankevurpor: att israel i egenskap av demokrati har rätt att begå förbrytelserna i Gaza och att huvudansvaret ligger hos Hamas som enligt Andersson saknar folkligt stöd, kuppat sig till makten och håller 1,6 miljoner människor som gisslan och mänskliga sköldar. När jag läser hans inlägg så slår det mig: Om det Israel gör i Gaza är förbrytelser, vad är då försvaret av dessa handlingar?
Den 26 januari 2006 vann Hamas det palestinska valet. Då skrev jag och flera andra om orsakerna till Hamas’ seger och poängterade att valresultatet måste respekteras, oavsett vad man har för åsikter om Hamas som politisk organisation. Valet som genomfördes var hemligt och rättvist och en viss Carl Bildt uttryckte, med orden “A Good Day For Democracy“, förhoppningar om att resultatet skulle respekteras. Så blev det förstås inte. Hamas isolerades och Gaza sattes i våren 2006 under en blockad som pågått sedan dess. Inte ens under vapenvilan vars villkor var att Israel skulle häva blockaden, tilläts livet återgå till det normala för civilbefolkningen. Allt detta är bortglömt upp till den grad att Magnus Andersson kan fabla fram resonemang om en Hamas-kupp.
En kupp ägde de facto rum. Fatah som givit upp tanken om en självständig palestinsk stat och nu sitter i knät på ockupationsmakten genomförde en kupp mot Hamas på Västbanken. Resultatet är att ockupationsmakten idag kan härja fritt på Västbanken utan att möta på motstånd – med undantag från ickevåldsaktioner från invånare i byar som Ni’lin och Bil’in.
Enda vägen till fred är ett slut på den israeliska ockupationen av Gaza, Västbanken samt Östra Jerusalem. För att det ska ske måste omvärlden sätta press på Israel. Sverige kan gå först men under den sittande regeringen har vi slagit in på feghetens linje genom att ständigt hänvisa till andra – först var det EU och nu FN:s säkerhetsråd där USA blockerar varje uttalande som riktar kritik mot Israel. Det gör den svenska regeringen medskyldig till förbrytelserna i Gaza.
Andra som bloggat: Anna Wester, Palestinagrupperna, Tvärdrag, Röda Raketer,
I medierna: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD, Expressen