Under det gångna året har jag pluggat på universitetet. Under denna period har jag också bott i tre olika bostäder. Fler bostäder än jag bott på sammanlagt tidigare i mitt liv. Sommaren innan jag började fick jag ägna flera månader till att hitta en bostad. Det är stressigt nog att börja sitt första år på universitetet och att flytta till en ny stad. Det var ett andrahandskontrakt hos en privatperson en bit utanför stan och jag visste hela tiden att det inte var någon permanent lösning.
Så till den andra terminen var det dags igen. Jag behövde lägga mycket tid på att hitta detta boende. Tid som egentligen borde gått till mina studier. Denna gång låg hyran på 50% av mitt CSN och då skulle man sedan ha råd med både svindyrt SL-kort, mat och kurslitteratur. Det fick bli att vända och vrida på varenda krona helt enkelt. Efter fyra månader var det dags för flyttlasset igen. Denna gång hade jag två veckor på mig att hitta nytt boende och dessutom skedde flytten mitt i terminen. Som tur kunde jag få hjälp av familjen med att flytta mina saker, men det är inte alla som har den möjligheten.
Som boende i Stockholm märker man tydligt att det byggs mycket. Men vem byggs det för egentligen? Inte dig och mig i alla fall. 255 av landets 290 kommuner har bostadsbrist. Ingen förtjänar att gå runt och ha en klump i magen för att man inte vet var man ska bo. Samhället är rikare än någonsin, men samtidigt är bostadsbristen större än någonsin. Det är orimligt att i princip all rikedom går till ett fåtal medan vi andra inte ens kan få tag på en hyresrätt med en hyra som går att leva med. Därför kräver vi i Ung Vänster man tar från miljardärerna och bygger schyssta hyresrätter med rimliga hyror åt oss unga!
Olof Persson
Ung Vänsters förbundsstyrelse