Idag rapporterar SVT om ännu ett exempel på Sveriges omänskliga flyktingpolitik. Tre syskon kommer att skiljas från varandra, när två av barnen tillsammans med sin mamma utvisas från Sverige till Serbien. Här har barnen sedan tre år varit omhändertagna av de sociala myndigheterna under lagen om vård av unga (LVU). Mamman har inte ansetts klara av att ta hand om barnen. Den äldsta flickan har flera funktionsnedsättningar och behöver hjälp med de mest grundläggande sakerna i livet.
Det är så här Sveriges flyktingpolitik ser ut. Syskon som skiljs från varandra, familjer som splittras. En verklighet i djup kontrast till den falska bild av en generös flyktingpolitik som ofta sprids i debatten. Regelbundet rapporterar media om fall där personer, som har uppenbara skäl till att få stanna i Sverige, ändå ska skickas ut ur landet. Den strida strömmen av rapporter får inte göra att man blir avtrubbad. Bakom varje nyhetsinslag, löpsedel och tidningsartikel finns det människor, för vilka den svenska flyktingpolitiken innebär liv eller död. Det handlar inte om enstaka personer som far illa, utan om en asylpolitik som måste förändras i grunden.
Barnkonventionen måste bli svensk lagoch LVU kan inte fortsätta vara underordnad utlänningslagen. För Migrationsverket spelar det idag ingen roll om barn är omhändertagna, de kan ändå utvisas tillsammans med sina föräldrar. Utlänningslagen går alltid före när den krockar med LVU. Det är inte rimligt. Om föräldrar har ansetts inte kunna ta hand om sina barn i Sverige, finns det ingen anledning att automatiskt tro att det skulle fungera bättre i ett annat land. De sociala myndigheterna måste vara de som avgör om ett omhändertaget barn kan leva med sina föräldrar.
Sverige ska inte skilja syskon från varandra. Vi ska inte utvisa barn med funktionsnedsättningar till situationer, där det är osäkert om de kan få den omsorg de behöver. I den svenska flyktingpolitiken ska medmänskligheten stå i centrum. Här ska var och en som är i behov av en fristad också kunna få det.