Hej Janne!
Du påstår att barnfattigdomen är hittepå. Eller att det åtminstone är en kraftig överdrift om hur det är att leva som fattig i Sverige. I gårdagens Uppdrag Granskning menade du att barnrättsorganisationerna skarvar och luras så det står härliga till.
Självklart är det inte samma sak att vara fattig i Sverige som det är att vara fattig i Lima eller i Mosambique. Det har heller ingen påstått. Rädda Barnen är noga med hur de presenterar sina siffror och pekar på att det handlar om en relativ fattigdom.
Men fattigdom är det. För hur ska man annars beskriva situationen för alla de människor som tvingas göra sig mindre än vad de är på grund av brist på pengar. Barn som aldrig kan gå på födelsekalas (för då måste man ju ha med sig en present), som aldrig önskar sig någonting i julklapp (för att inte vara till last) och som inte kan börja i varken fotbollsklubben eller scouterna (medlemsavgift, lägeravgift, utrustning), eller de barn som bävar för jullovet (ingen skollunch). Idag lever 242 000 barn (oräknat alla de barn som lever som papperslösa) i Sverige i ekonomisk utsatthet – barnfattigdom. Det går inte att ignorera.
Att vara fattig är något av det skämmigaste man kan vara. Barn som har det tufft hemma är experter på att dölja och bortförklara alla möjliga situationer. Ändå finns det de som berättar om sin vardag och sin uppväxt på marginalen. Och många vittnar om att behoven har förändrats. Tidigare kanske man bad om lite extra pengar till julklappar eller skolutflykter, nu handlar det om elräkningen eller om mat. SVT rapporterade i december om barn som tvingas svälta på skolloven. Att inte ta de berättelserna på allvar är förmätet.
Samtidigt slår ni på Uppdrag Granskning helt från er kritiken. Utan att alls problematisera ert budskap skapar ni en debatt som lägger all skuld på familjer med försörjningsstöd eller väldigt låg inkomst. Inte på Socialtjänsten eller den politiska elit som är ansvarig, utan på de barn som får ta smällen för ett samhälle där klyftorna ökar.
Har du funderat på vad som händer när journalister väljer att granska de som är utsatta istället för att granska makten? När ni struntar i vad regeringens skattesänkningar inneburit för alla de människor som inte har råd att köpa sig en privat sjukförsäkring? Eller hur de över en halv miljon svenskar som har lämnat a-kassan på grund av Alliansens avgiftshöjning drabbas? Eller hur elever får ta smällen när nedskärningar i skolan får finansiera riskkapitalbolag och läx-rut?
Det är inte utan att man undrar vad som ligger bakom din drivkraft att sparka nedåt.
Lästips till dig:
Alla fattiga barn går inte i trasiga skor
Rädda Barnen kommenterar Uppdrag Granskning
Fattigskolan