Idag presenterar LO rapporten Makteliten – kommer tillbaka. Där står att läsa om utveckling hos det absoluta toppskiktet i Svensk ekonomi. Under de senaste decennierna har tillgångarna för de som äger mest ökat brutalt. Inte minst den borgerliga regeringen har gjort sitt till för att öka klyftorna i samhället. Idag tjänar makteliten i snitt 46 gånger vad en industriarbetare tjänar. Det motsvarar alltså vad någon på golvet får ihop under hela sitt yrkesverksamma liv.
Det är på många sätt en både våldsamt provocerande och mycket ledsam läsning. Provocerande för den sjuksyrra som jobbar hela sitt liv med att ta hand om andra, men som själv inte har någon löneutveckling att tala om. Frustrerande för den arbetslösa som har sökt hundratals jobb, men aldrig får komma på intervju. Ledsamt är det för att rapporten så tydligt sätter siffror på en utveckling som omfattar hela Sverige. Där välfärden säljs ut till högstbjudande utan hänsyn till människors behov av vård och omsorg. Där kommunala skolor tvingas sparka lärare medan privata skolbolag plockar ut miljoner i vinst. Det är en utveckling där unga tvingas gå på osäkra anställningar för att företagen ska kunna vinstmaximera. Det är ett land som slits isär och där klyftorna ökar allt snabbare.
Högern pratar sig varm om arbetslinjen – det ska löna sig att jobba. Men resultatet av överklasspolitiken är att de som redan sitter tryggt i den ekonomiska båten kan plocka ut ytterligare miljonbonusar samtidigt som allt fler tvingas söka socialbidrag och rekordmånga barn räknas som fattiga. Vissa kan tillbringa vardagen i en konstant överklastillvaro vi andra bara har tillgång till via arrangerade bussturer. I maktelitens värld leder dessutom ett jobb ofta till andra, högavlönade styrelseuppdrag eller arbetsförmåner. För oss andra är det vanligare att jobbet leder förslitningsskador, stressmage eller migrän.
Sverige är inte ett fattigt land. Vi har råd med en skola där eleverna kan gå ut med fullständiga betyg och där sjukvård inte bara är till för de med en privat försäkring. Vi har råd med fasta anställningar och en kvoterad föräldraförsäkring. Vi har råd att bygga bort bostadsbristen. Men då krävs det ett slut på den politik där ett litet fåtal gynnas på bekostnad av alla oss andra. Det är dags att sätta stopp för högerpolitiken.