Magnus Andersson gör rätt i att relativisera demokratibegreppet. Det är aldrig svart eller vitt. Varken i Afghanistan, Palestina eller Iran. Samtidigt är det ett faktum att den pågående ockupation tvingat Afghanistan i en tidresa bakåt. De demokratiska fri- och rättigheter som väst lovade införa har inte införts – istället går landet nedåt i en repressiv spiral där USA-styrkor som också sätter agendan för ISAF är en bidragande orsak.
Det sägs ofta att man ska lära av historien. Den svenska högern, Magnus Andresson inräknat, blundar dock för historien.
Allt för många gånger har demokratiska processer i tredje världen knuffats undan för att ge plats för stormakters intressen. Under slutet av 70-talet var Afghanistan på god väg till att bli en, om än skör, skör demokrati. En vänsterregering genomförde en landreform och religionsfrihet infördes. Kvinnors rättigheter förbättrades. Allt detta avbröts tvärt när USA untnyttjade missnöjet med det sekulära systemet för att stötta religiösa klanledare för att undanröja den vänsterinriktade regeringen i Kabul. Resten är som sagt historia men det visar än en gång att väst inte varit intresserad av demokrati, kvinnors rättigheter eller fred.
En historisk läxa är alltså att låta afghanerna bestämma sig eget öde. Dagens val är en skendemokrati. Om Andersson värnar om afghanernas fri- och rättigheter borde han ansluta sig till Ung Vänsters krav på ett omedelbart stopp på ockupationen.