För en tid sedan berättade bloggaren Isabella Löwengrip – ”Blondinbella” – att hon utsatts för ett sexuellt övergrepp när hon var på semester i Italien. Hon skrev om det på sin blogg, om att hon mådde dåligt, var arg och ledsen och att hon skulle ta en paus i bloggandet. Häromdagen hade Aftonbladet en intervju där hon berättade mer om övergreppet och omständigheterna kring det.
Nu har det på flera ställen, på bloggar och i kommentarsfält skrivits en hel del om detta. En del bra kommentarer om att det är för djävligt vad hon utsatts för och att hon är stark som har berättat, men också en hel del som får det att krypa i kroppen på mig. Det skrivs att hon får skylla sig själv. Det skrivs om hur hon ser ut och om att hon borde räkna med att råka illa ut, när hon ser ut som hon gör, är som hon är och när hon befann sig på den plats där hon befann sig. Fastän reaktionerna inte är nya, fastän de dyker upp närhelst ett fall av mäns våld mot kvinnor diskuteras, gör det mig illamående.
Att i största allmänhet tycka att Blondinbella är en jobbig överklass-muf:are, det är väl en sak. Men det gör det inte okej att gotta sig i eller urskulda att hon blivit utsatt för ett övergrepp. Det finns alltid faktorer som anses legitimera sexuellt våld mot tjejer och kvinnor. Hon har klätt sig fel, har dansat fel, har haft sex tidigare, på fel sätt. Hon har agerat flirtigt. Hon har tagit risker, genom sitt sätt, genom sitt utseende eller genom att befinna sig på fel plats. Listan är oändlig.
Det är nog också en av de tyngsta sakerna att hantera när man blivit utsatt: skammen och skulden, som man för övrigt inte behöver hjälp från någon obehaglig bloggare att ålägga sig. Skammen över att inte ha klarat av att freda sig, skuldkänslorna över att ha hamnat i situationen. Tanken att ”om jag bara…”. Om jag bara hade gått hem tidigare, klätt mig annorlunda, vågat eller klarat att säga nej, eller säga nej högre, mer övertygande.
Varför någon kan vilja att skuldbördan på Isabella, eller någon annan av de tusentals kvinnor som varje år utsätts, ska göras tyngre har jag väldigt, väldigt svårt att förstå.