Häromdagen kom jag hem från en veckolång semester/försenad bröllopsresa till Paris. På vägen dit besökte jag tillsammans med en delegation Ung Vänstermedlemmar Bryssel och EU-parlamentet. Vi träffade Vänsterpartiets två EU-parlamentariker, Eva-Britt Svensson och Jens Holm, lyssnade på föredrag om det nya konstitutionsförslaget och diskuterade EU-motstånd.
Under den första dagen av vårt besök kom domen i det så kallade Vaxholmsmålet, som Thaher har hunnit skriva om. Hemma i Sverige reagerade Lars Ohly och Ida Gabrielsson skarpt på saken. Jag håller med dem om slutsatsen: att domen bör innebära att vi bör omvärdera det svenska EU-medlemsskapet. Det är mer uppenbart än någonsin att ja-sidans försäkringar om att medlemsskapet inte skulle innebära något hot mot den svenska välfärden och arbetsmarknadsmodellen bara var tomt prat.
Under besöket lyssnade vi också på lite av ”debatten” i själva parlamentet. Det är en något märklig upplevelse för den som tror att saker faktiskt debatteras mellan EU:s folkvalda. I själva verket handlade ”debatten” snarare om att turas om att dunka varandra i ryggen för framgångarna i att påtvinga medlemsländerna en djupt odemokratisk ny grundlag: det så kallade reformfördraget, som Reinfeldt och övriga statsministrar skrev under härom veckan. Konstitutionen är tänkt att snabbt och tyst klubbas igenom i samtliga medlemsländers parlament innan 2009. Risken för folkomröstningar har genom finurliga omskrivningar i konstitutionsförslaget minimerats. Den här gången vill EU-eliten inte riskera att låta motsträviga befolkningar avgöra frågan. I Sverige är motståndet mot en demokratisk hantering av frågan kompakt, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står ensamma i riksdagen om att kräva folkomröstning.
Skälen att folkomrösta är många. Konstitutionsförslaget, liksom samtliga EU: s fördrag, kommer stå över svensk lag, även grundlagarna. Det är ett djupt ingrepp på vår rätt att själva styra vårt land. Konstitutionen går till sitt innehåll mot grundläggande demokratiska principer: där slås en politisk inriktning fast, vilket i grundlagssammanhang är unikt. Skriver vi under, innebär det en enorm förflyttning av makt, på många politiska områden från Sveriges riksdag till EU. Utan folkomröstning, finns ingen möjlighet för svenska medborgare att säga sitt om konstitutionen. Vi kommer inte hinna ha ett riksdagsval innan eländet ska ratificeras, och sittande riksdag är inte representativ i frågan.
Julen är ju över, så det kanske är lite sent att komma med önskelistan nu. Men om jag kunde, så skulle jag önska mig två saker:
– Att vi fick folkomrösta om konstitutionen, och
– att Sverige lämnade EU. Det är dags.
_____________________________________________________
Läs också Ida Gabrielsson om folkomröstningskravet, och besök Nej till EU: s hemsida för mer läsning om EU, konstitutionen och varför vi bör lämna unionen.