Nu har det hänt igen. Bråk, uppror, upplopp i Göteborgs norra stadsdelar. ”Upploppsliknande stämning” är polisens beskrivning av händelserna under natten.
Det är inte heller första gången. Den katastrofala skandaljournalistik som har kantat händelserna är inte ett undantag. Misstänkligörandet av de boende och speciellt ungdomarna i området i fråga slår igenom allt annat. Den perfekta nyheten. På alla möjliga sätt. Mediedramatugin känns inövad, som om generalrepetitionen och de influgna journalisternas rapportering planerats i förväg och in i minsta detalj. Är det så att de till och med har en sådan lathund uppsatt på anslagstavlan- ”Att användas vid händelse av förortsupplopp”. Upplopp, ungdomsgäng, den arge grannen och det uppgivna, hjälplösa samhället – ingredienserna i den soppa som skapats i Sveriges kanske mest socialt segregerade stad, Göteborg.
Rapporteringen från norra Göteborg kommer förstås att få allvarliga konsekvenser. Många mörkermän får vatten på sina kvarnar. Polisen kommer att anse sig vara tvungen att gripa in, att se extra allvarligt på händelserna och vidta extraordinära åtgärder. Diverse högerpopulister, i regeringsställning eller de som nyss bytt ut sina rakade skallar och stålhättorna mot kostymkragar prydda med en blåsippa, kommer att kräva hämnd. Hårdare tag, stoppa invandringen, ’Three strikes and you are out!’ som folkpartiets husblattar presenterade för något år sedan.
Den största skadan var förstås redan skedd innan tidningen hamnade i min och din brevlåda. Journalisternas jakt efter stora rubriker med liten sanningshalt är det centrala problemet. Anlagda bränder, skottlossning och upplopp kommer att etsa sig fast i minnet på folk i gemen. Och räddningstjänstens utlåtande, om att flera bränder inte varit anlagda, kommer aldrig att skära genom bruset. Det är redan försent.
Som jag skrev sist det begav sig gynnar den skapade, konstruerade bilden av Sveriges sk förorter högerextremister och brunblåa politiska partier som har hårdare tag som dagens motto. Och i slutändan påvekas staden och människorna,
För den som aldrig varit i nordost framstår stadsdelar som Angered och Hjällbo som nergångna och farliga. I samma slag stämplas tusentals ungdomar med invandrarbakgrund som brottslingar.
Mer sanningsenlig vore att prata om de allt djupare samhällsorättvisor som drabbat både svenskar och invandrare, men där den senare gruppen fått ta emot de hårda politiska smällarna som inneburit arbetslöshet och nedskärningar.
Ingen har förstås brytt sig om att hör de andras versionen – ungdomarnas historia. Jag minns en serie hearings, bland annat en i Hammarkullen, för ett par år sedan som senare resulterade i en skrift som kan läsas här (läs sid 109-119). Den vidriga behandlingen som de boende i berörda stadsdelar får utstå, bland annat från polisen, är berättelser som måste berättas. Några röster,
Jag har inte känt mig så förolämpad och förnedrad sedan jag hade med Khomeinis soldater att göra. (Kvinna i Malmö)
Jag har kompisar som blivit misshandlade av poliser på grund av att de har annorlunda hår eller är misstänkta för att sälja knark. Så man bemöter dem med såna fördomar hela tiden. (Man i Stockholm)
Det händer att de släpper ungdomarna utanför en lokal där de vet att högerextremister håller till. (Man i Stockholm)
En del ungdomar har berättat för mig hur de blivit torterade under förhör. Polisen har slagit dem med telefonkataloger, vilket inte lämnar några blåmärken, men gör mycket ont. Sedan när poliserna är klara släpper de ungdomarna utan ytterkläder i något avlägset skogsområde. (Man i Göteborg)
Det återstår att se om sanningen om nattens händelser kommer fram. Kanske imorgon, kanske om en vecka, men förmodligen aldrig.