Jaha, nu är CUF ute och springer Timbros ärenden igen. Att centerpartiets ungdomsförbund tagit på sig rollen som minialliansens ärkehöger, alltid redo med diverse motbjudande och galna utspel, har väl knappast undgått någon. Efter deras attacker mot fackföreningsrörelsen, kollektivavtalen och anställningsskyddet, är det nu dags att ge sig på socialförsäkringssystemet.
På DN debatt skriver deras ordförande Magnus Andersson någon slags artikel i frågan. Det nya ”trygghetssystemet” som förespråkas ska inte vara relaterat till inkomst utan alla, oavsett tidigare inkomst, ska garanteras en ”grundläggande levnadsstandard”. De tråkmånsar som har ”önskemål om ekonomisk trygghet”, får helt enkelt teckna privata försäkringar eller öppna ett sparkonto. Vidare menar de att det är en generationsfråga. Dagens ungdom enligt CUF, tycker att det är ute med sånt tjafs som a-kassa vid arbetslöshet och rimliga ersättningar vid sjukskrivning och har istället placerat flexibilitet högst upp på sin önskelista. Deras modemedvetna motto ”det ska löna sig att arbeta” betyder skrotning av a-kassan och sjukförsäkringen.
Syftena från borgerligheten med att inte ha en inkomstrelaterat socialförsäkringssystem är flera. Ett systems legitimitet bygger på att så många som möjligt får ut något av det. Det är det som är generell välfärd. Det som förespråkas i artikeln är en total omläggning av hur det har fungerat på den svenska arbetsmarknaden under mycket lång tid. ”Grundtryggheten” innebär en återgång till en arbetsmarknad utan trygghet och rättigheter, den generella välfärden byts ut mot ett system där bara de allra mest utsatta får understöd. Och när färre omfattas av försäkringen blir det förstås enklare att genomföra ytterligare försämringar.
Socialförsäkringssystemet är idag en av de viktigaste garanterna för att motverka lönedumpning på arbetsmarknaden. Ett ersättningssystem med mycket låga ersättningar skapar förstås ett tryck för en arbetsmarknad med låga löner och usla arbetsvillkor. Folk ska tvingas ta skitjobb till skitlön, genom att vi helt enkelt inte ska ha råd att leva på a-kassan eller sjukförsäkringsersättningen.
Frihet, frihetsälskande, frihetsgrad är epitet som används frekvent genom hela artikeln och med en sådan hängivenhet att man får Livets ord-vibbar. Men vad innebär denna fantastiska frihet då i realiteten? Frihet att slita ihjäl sig och bli tvungen att ta flera jobb för att säkra sin inkomst. Frihet att vara ”flexibel” och inte kunna betala sina räkningar vid sjukskrivning. Frihet att se en låglönemarknad utan trygghet växa fram i rasande fart. Fräscht. Jag betackar mig.