Inför 2007 års avtalsrörelse står frågan om kvinnors låga löner i centrum. Detta är på många sätt historiskt då det är första gången som en LO-samordnad avtalsrörelse så tydligt präglats av de kvinnodominerade fackens krav. Det märks tydligt med krav som kvinnopotter, arbetstidsförkortning och höjda lägstalöner, bland de elva gemensamma krav som LO-förbunden rest i sin tydliga samordning inför avtalsrörelsen.
Historiskt sett har samordnade avtalsrörelser varit ett viktigt vapen för att minska splittring i löntagarkollektivet och garantera en facklig solidaritet mellan olika delar av arbetarklassen. Att LO i årets avtalsrörelse har återupptagit ambitionen att samordna sina krav i riktning mot en solidarisk lönepolitik, är särskilt viktigt i ett läge då vi har en antifeministisk och antifacklig regering som huserar i Rosenbad. Vi har en finansminister som menar att kvinnors låga inkomster inte utgör ett problem, då dessa kvinnor ju ofta lever ihop med män som kan försörja dem.
De förslag regeringen har lagt på försämringar i socialförsäkringssystemen möter LO upp med krav på offensiva avtalslösningar på områden som finansiering av utbildning för fackliga förtroendevalda och en starkare omställningsförsäkring vid arbetslöshet.
Nu ser vi hur det är de mansdominerade fackförbunden som förväntas solidarisera sig med de kvinnodominerade istället för tvärtom. Just därför är det oerhört viktigt att den samordning som påbörjats inom LO-kollektivet får fortsätta och utvecklas. Först då kan vi bekämpa de oskäliga löneskillnader som ännu finns på den svenska arbetsmarknaden, där kvinnors arbete konsekvent undervärderas och underbetalas. Då är det dock nödvändigt med mer än satsningar på höjda lägstalöner. De kvinnopotter som framförallt Kommunal har drivit, är centrala för att åstadkomma en reell minskning av löneklyftan mellan kvinnor och män.
Arbetsgivarna har dömt ut lönekraven på 3,9 procent som orealistiskt höga och menar att höjda lägsta- och kvinnolöner kommer att leda till högre arbetslöshet. Vad det handlar om är att lönekraven hotar en större del av företagens vinster än tidigare.
Ung Vänster menar att finansminister Borgs lösning, att kvinnor ska försörjas av sina eventuella män, är absurd och hör hemma i 1800-talet. Istället är det på allvar dags att utrota de oskäliga löneskillnaderna. Det är dags att lönediskrimineringen och undervärderingen av kvinnors arbete upphör. I kampen för det är LO: s krav inför avtalsrörelsen ett viktigt steg.
Uttalandet antaget av Ung Västers förbundsstyrelse 061126
För mer information kontakta:
Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster: 0738-241213