Så var det klart. Bolivia kan nu ansluta sig till dom länder i Latinamerika som bara de senaste åren fått regeringar med tydlig vänsterinriktning. Bakom Socialisten Evo Morales seger i Bolivias presidentval finns en enorm uppslutning i landet. Bolivia har en epok bakom sig av korrupta regeringar och presidenter som inte lyckats leverera något annat än mer överflöd till dom som redan har. Trots att Bolivia har stora rikedomar samlade i landet i form av olja och gas tillhör Bolivia ett av dom fattigaste länderna på den amerikanska kontinenten. Evo Morales seger måste ses som en reaktion mot den verklighet som fått råda alltför länge; där landets naturtillgångar och rikedomar skeppas norrut till USA och där vinsterna hamnar i en liten elits fickor samtidigt som en majoritet av befolkningen tryckts ner i fattigdom. USA:s försök att pressa fram ett annat valresultat i Bolivia, bland annat uttryckt genom den massmediala smutskastningen mot Evo Morales, har misslyckats och genomskådats. Det intressanta är inte Morales som person, utan de folkliga krav som rests genom honom och dom folkliga rörelser som drivit på. Dessa krav omfattas idag av människor runt om i hela Latinamerika där IMF:s och Världsbankens forcerade nyliberala politik gett katastrofala resultat för stora delar av befolkningen. Evo Morales seger måste betraktas som ett ordentligt nederlag för dom amerikanska investerare som under en längre tid har försökt pressa på central- och Sydamerika nyliberala handelsavtal.
Evo Morales och hans parti, rörelsen för socialism (MAS), har vunnit på ett tydligt vänsterprogram. Klyftorna i landet ska minska, analfabetismen minska, gasen nationaliseras för att rikedomarna ska hamna i flertalets händer istället för hos amerikanska företag. Detta är ett program för ökad rättvisa och jämlikhet. Det finns tydliga likhetstecken till Venezuela. Ett land som nu genomgår ett demokratiseringsprojekt utan dess like och med en omfördelningspolitik från dom som har till dom som inte har. Reaktionerna mot den politiken har inte låtit vänta på sig. Den Venezuelanska överklassen har med aktivt stöd av CIA drivit hetskampanjer mot Chavez politiska projekt ända sedan han tillträdde presidentposten 1998, i syfte att destabilisera landet och öppna upp för en amerikansk intervention. Bland annat iscensattes en militärkupp a la Chile 1973 mot Chavez, ivrigt påhejad av Liberala Ungdomsförbundet i Sverige som har uppenbara problem med demokratiskt valda presidenter som inte vill gå i USA:s ledband. Ett varningens finger måste resas mot denna höger som underkänner demokratiska val och därmed välkomnar militärkupper. Evo Morales i Bolivia kommer med all sannolikhet att utsättas för samma drev som regeringen i Venezuela. Det är allas vår uppgift att genomskåda den massmediala smutskampanj som kommer. Evo Morales seger i presidentvalet är också en seger för demokratin. Det Chilebaserade opinionsinstitutet Latinobarómetro har just publicerat en sammanfattning av tio års attitydundersökningar i Latinamerika: Informe Latinobarómetro 1995-2005. Diez años de opinión pública. Resultatet är tydligt: demokratin har en mycket starkare ställning i länder som Venezuela och Uruguay där det finns vänsterregeringar som också levererar en vänsterpolitik för ökad rättvisa. Demokrati är nämligen inte självklart på den latinamerikanska kontinenten. Faktum är att bokstavligt talat nästan alla vänsterregeringar som valts fram under 1900-talet har störtats i militärkupper. När länderna väl tilläts bygga demokratiska traditioner styrdes den ekonomiska politiken av IMF och Världsbanken, och administrerades av en liten elit. Detta måste nu få ett slut. Resultatet i Bolivias presidentval är ett tydligt steg i rätt riktning. Kort sagt: Latinamerika rör sig åt vänster och gör det genom demokratiska val. Hur liberalerna i Sverige kommer att reagera på valet i Bolivia återstår att se.
Jonas Lindberg
1:a vice ordförande Ung Vänster
Läs även Flammans intervju med Evo Morales: http://www.flamman.se/utrikes.php?id=2914