Lördagen den 17e april utförde israeliska helikoptrar ännu en utomrättslig avrättning mot en palestinsk ledare, som vanligt i strid mot allt vad internationell rätt heter. Den här gången riktades attacken mot Hamas nya ledare, Dr Abdel Aziz Al-Rantissi. Al-Rantissi utsågs till ledare för Hamas, efter att Israel för mindre än en månad sedan avrättat den förre ledaren, shejk Ahmad Yassin, på exakt samma sätt.
Ung Vänsters förbundsordförande Tove Fraurud kommenterar Israels attacker:
– Den politik som Ariel Sharon bedriver är en politik som på inga sätt är ny. Den går ut på att tysta kritik genom politiska mord, och att olagligen och ensidigt rita om de palestinska gränserna, och därigenom stjäla ännu mer mark. Detta gör man bl.a. med hjälp av den 742 kilometer långa muren som just nu byggs inne i Palestina, i strid med Haag-domstolens utlåtande, och trots ett fördömande i FN:s generalförsamling.
– Det är en politik som i många stycken överensstämmer med USA:s agerande i Irak, och det är därför inte förvånande att George W Bush gett sitt godkännande till den israeliska regeringens vidriga agerande, både när det gäller ett befästande och permanentande av bosättningspolitiken, och när det gäller de olagliga politiska avrättningarna av palestinska ledare.
– Att avrätta palestinska politiska ledare var i början av den här intifadan något som väckte upprördhet och avsky hos omvärldens regeringsföreträdare. Idag passerar även denna terrorhandling obemärkt. Att permanenta en olaglig ockupationspolitik borde få världssamfundet att skrika högt. Idag höjer ledarna i den ”fria världen” knappt på ögonbrynen.
– Den israeliska regeringen flyttar gränserna för vad som går, och inte går att genomföra. Med USA:s hjälp har man omdefinierat sitt handlingsutrymme, och därför är det viktigt för världssamfundet att markera sin avsky mot politiken. Att statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds nu fördömer attacken är välkommet, men inte nog. Det är orimligt att i hårda ordalag ta avstånd från Israels terrorhandlingar men låta bli att med ett ord fördöma USA:s stöd till samma agerande. Den svenska regeringen förmår heller inte ta ställning för något så självklart som ockuperade folks rätt till motstånd. Det är ynkligt.
– Hatet och missnöjet som växer på de palestinska områdena utgår inte från de palestinska ledarna, utan verbaliseras endast av dem. Det hat som Israel skapar i det palestinska folket är ett hat som växer med varje israelisk krypskytts närvaro, med varje utegångsförbud som låser in människor i sina hem, och med varje förnedrande vägspärr som sätts upp på palestinsk mark. För varje kränkning, varje avfyrad raket, och med varje militär operation ökar det hatet, och kommer oundvikligen att spilla över, och in i det israeliska samhället. Den israeliska regeringens politik är därmed ett hot, inte bara mot det palestinska folket, utan också mot det israeliska.
– Vi som lever fria från ockupation och förtryck måste agera, eftersom de kränkningar som sker på platser som Palestina och Irak är kränkningar av lagar som satts upp för att skydda även oss. Med varje kränkning urholkas även våra rättigheter. När förtryck och ockupation är vardag, MåSTE vi agera. En fredsplan som inte talar om ett slut på ockupationen, är inte en fredsplan, utan en krigsförklaring. Den krigsförklaringen riktas mot allt vad mänskliga rättigheter står för. Och när det blir accepterat, så har ockupationsstaten Israel fått som den vill.