Det pågår en ockupation av Irak. Den är olaglig och illegitim. Människor förnedras och dödas. Och gör motstånd. Kolonialismens radskrivare på landets ledarsidor svettas. Inte för att de bytt sina khakifärgarde kortbyxorna utan för att de inte kan och inte vill förstå. De övergår då till det de är bäst på: ljuga och förvanska debatten i kraft av sin köpta informationsdominans.
Nu försöker man skapa ett drev mot dem som säger det självklara: att ockupationen måste bekämpas. I en osignerad ledare kallar till exempel Expressen Jan Myrdal och America Vera-Zavala för ”Talibanvänstern”. I samma artikel nämns Röda korset, anti-Bushdemonstranter i London, totalitär kommunism, amerikanskt ”systemkrig” mot islamisk terrosim, Al-Qaida, Nazism, antisemitism och civilt samhälle. Intellektuell skärpa kan man i alla fall inte anklaga de liberala ordkvarnarna för.
Diskussionen om angrepp mot Röda Korset är ett ohederligt stickspår. Röda Korset skyddas av folkrätten och krigslagarna. Enligt samma lagar är ockupationen olaglig och måste kunna bekämpas. Det är huvudpoängen i de uttalanden som gjorts. Det är det Expressen och andra inte kan hantera. Det är inte nödvändigt att vara för allt som görs för att befria ett land från ockupation, men man måste ta entydig ställning för befrielsekampen som sådan. Kolonialisterna gör det motsatta.
Fast det går rätt dåligt för dem. Den fisförnäma eliten tappar greppet om opinion. Allt fler – inte minst stora delar av en ung generation – vaknar upp och konfronterar deras stinkande rasism. I tredje världen växer motståndet och på hemmaplan ser allt fler igenom lögnerna.
Det största hotet mot varje människa på vårt jordklot är den rubbade regim som härskar i Washington. Dels för att den stött och bemäktigat ett ohyggligt stort antal lokala diktatorer och våldsverkare – som Usama bin Ladin och Saddam Hussein – och även idag ger militärt stöd till över åttio procent av världens tortyrstater. Dels för att den kan ingripa militärt var som helst, till vilket mänskligt pris som helst för de drabbade, för att säkra det globala kapitalets herravälde. Dels för att den fortsätter rusta upp, såväl konventionellt som med massförstörelsevapen av alla slag.
Denna regim upprätthåller en vidrig, rasistisk ockupation i Irak. Den inte bara ockuperar, den har därtill skjutit mot demonstrerande folkmassor, kört över personbilar med sina stridsvagnar, skjutit ihjäl otaliga civila vid vägspärrar vid deras hem, torterat fångar, förnedrat människor på gator och torg, sålt ut Iraks naturtillgångar och rättigheterna att bygga upp det som bombats sönder. Den har lyckats med konststycket att få många människor att konkret önska tyrannen Saddam tillbaka. Men vad majoriteten av irakierna vill är det som varje annat folk hade önskat: ett slut på ockupationen och den rasistiska dominansen.
Låt mig slå fast utan omsvep: Angrepp på den amerikanska militära närvaron i Irak är inte bara begripliga – de är riktiga och viktiga. Ockupationen får inte normaliseras. Ockupanterna måste bort. Och om en amerikansk ockupationsmakt går på pumpen i Irak är det inte bara en seger för det irakiska folket. Det är en seger för miljontals och åter miljontals människor. Ja, för alla som kräver sin värdighet. För alla som vill leva i fred och frihet.
Jag upprepar gärna det jag konstaterat tidigare, när kriget sades vara ”avslutat”: Också hos dagens imperieideologer finns en fullständig oförståelse för att människor vägrar bli dominerade och hunsade. För att de därför reagerar och att dessa reaktioner inte alltid – aldrig, snarare – kan bli som de hade blivit i Sverige, Norge eller USA. Vi har att vänta oss fortsatta konvulsioner i förnedrade nationer. Dessa kommer inte alltid att vara snygga och politiskt entydiga. Men de kommer att äga rum. En vänster värd namnet måste förhålla sig till den verkligheten. Till skillnad från Expressens ledarsida måste vi avvisa tanken på att valet står mellan ockupation och Al-Qaida. Och vi måste samtidigt vägra låta oss luras av dem, som i namn av mänskliga rättigheter, medvetet och utstuderat eller, för att använda Lenins term, som nyttiga idioter, går ärenden åt imperialisterna.
Expressens ledarsida upprörs lustigt nog över att de hundra tusen som demonstrerade mot Bush i London välte en Bush-staty i papper för att symbolisera en ny befrielse av Baghdad. Jag vill påminna om det som hände med General Maudes staty. I mars 1917 kom Maude till Baghdad som ”befriare”. ”Människor i Baghdad; i 26 generationer har ni lidit under märkliga förtryckare”, sade han och utlovade ”fred och välstånd”. När det irakiska folket befriade sig självt 1958 rev man genast den ståtliga statyn över Maude till hästs.
Jag påminner också om Arundahti Roys glasklara sammanfattning av den sanning som får ledarskribenterna att svettas på sina kontor: ”Kanske kommer folk att dansa på gatorna i Basra när Saddam Husseins regim faller. Men skulle Bushs regim falla, skulle människor dansa på gatorna över hela världen”.
USA ut ur Irak!
Med kamratliga hälsningar
Ali Esbati
Stockholm 031120