Naomi Klein pratar finanskris i en intervju med den kanadensiska nyhetssiten rabble.ca. Hennes bok, Chockdoktrinen, nämns när hon berör den kanadensiska högerregeringens försök att utnyttja finanskrisen för att fortsätta genomförandet av en nyliberalt agenda som gynnar storföretag och missgynnar löntagarna och deras fackliga organisationer.
Chockdoktrinen är inte ett kanadensiskt påfund eller för den delen en nordamerikansk modell att “möta” krisen. I Sverige möttes 90-talets kris med nedskärningar, avregleringar och avdemokratisering av de ekonomiska styrmedlen. Resultatet plågar oss ännu. Den kunskapsfattiga, lärarglesa skolan och vårdköerna i den ständigt krypande offentliga vården lever vi med än idag.
Samtidigt som Sverige är rikare än nånsin drabbar krisen de som inte bär ansvaret för dess uppkomst. Dagens Arbete skriver om ytterligare 150 som varslas i Sandviken. Läs för övrigt intervjun med Ida Gabrielsson som befinner sig i Sandviken idag. Uppsägningar drabbar nu också kommuner som tvingas till nedskärningar och personalneddragningar. Timanställda, läs unga på arbetsmarknaden, får agera krockkuddar när krisen slår till. När Reinfeldt lovade att alliansen skulle satsa mer på välfärden än socialdemokraterna så lovade han i verkligheten en chockdoktrin. Alliansens har fryst pengarna till kommuner och landsting. Strategin är att tvinga ner den offentliga sektorn på knä, försämra kvaliten och därmed minska allmänhetens förtroende för ett gemensamt finansierat väldfärdssystem.
I USA har bilarbetarfacket blivit tvunget att ge upp de anställdas sjukvårdsfonder och stöd till arbetslösa för att rädda jobben på Ford, GM och andra krisdrabbade företag. Näringslivet skruvar åt från en sida medan högerregeringen trycker på från den andra. Svenskt Näringsliv har gått ut hårt mot fackets rätt att vidta stridsåtgärder. I det huvudavtal som diskuteras har LO stora invändningar mot vad arbetsgivarföreningen kräver. Svenskt Näringsliv vill förbjuda varslade strejker, införa någon diffus proportionalitetsprincip och kräver att sympatiåtgärder slopas. Facket ska helt enkelt bli tandlöst. Utöver dessa inskränkningar i fackets befogenheter vill arbetsgivarna skrota LAS. Som LO-tidningen skriver, Förslaget innebär en dramatisk förändring av maktbalansen på varje arbetsplats till arbetsgivarens förmån.
Finanskrisen är inte en kris som drabbar aktieägarna i svenska företag som Volvo och Saab utan en kris som drabbar dem anställda. LO-kollektivet är redan tillbakapressat av alliansens försämringar i a-kassan och anställningstryggheten. Nu när näringslivet kräver statlig engagemang bör vi bara beredda på att det kommer komma krav på att vi ska ge upp våra rättigheter på jobbet, kanske till och med vara beredda att gå ner i lön för att ha ett jobb att gå tillbaka till om en månad eller två. För att möta krisen räcker det inte med fackets styrka utan politikens nuvarande innehåll måste kastas ut och ersättas med garantier för välfärd, höjd a-kassa, starkare anställningsskydd och full sysselsättning.
Läs också Barbro Engman som skriver om hur miljonprogrammets förnyelse räddar oss ur krisen och Hans Linde som skriver om krisen och Volvo.
I andra medier: SvD