Går igenom min Google Reader efter något läsvärt så här på juldagen. Ser att Gudmundsons morfar sålde föregångaren till Ung Vänsters Röd Press, Stormklockan, i sin ungdom. Roligt. Kan faktiskt rekommendera alla att läsa Carl Modigs livshistoria. Här är ett uttdrag som handlar om just Stormklockan,
Vid ett avlöningstillfälle passade disponenten mig för ett samtal. Jag brukade nämligen sälja Stormklockan och Verdandisten. Vid ett tillfälle hade jag sålt den senare vid en föreläsning som Föreläsningsföreningen höll i Godtemplarlokalen och där satt hans svägerska och sålde biljetter. Det var hon som hade skvallrat och påstått att det gällt Stormklockan som ju ansågs vara kommunistisk fast det var Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning. Någon rent kommunistisk tidning fanns inte då. Jag försökte förklara att vad jag sålt där var en nykterhetstidning, fast jag förstod vad han syftade på. Han slutade så här: ”Jag begriper inte det här för ni är ju en snäll människa annars – bara ni slutar att försälja den där förbannade skittidningen. Ni ska få en tidning, Svenska Folkviljan, och dela ut gratis!” vilket jag avböjde. Det var en tidning som motarbetade fackföreningar och dylikt. Han hotade inte med avsked direkt, men jag förstod vart det lutade. På hemvägen gick jag in till en god vän som var skomakare och rådde sig själv. Han erbjöd sig att ta hand om tidningarna så jag skulle slippa att få sparken igen. Sedan hörde jag inte mera från disponenten.
Läs hela här!
Man undrar vad Gudmundson tänker på när han läser om morfar. Så som han bär sig åt som ledartyckare i SvD så borde skam vara en återkommande känsla.