Det finns inte tid för någon närmare presentation av mig själv. Sverige blöder och regeringens storslägga fortsätter att vina över den välfärd som arbetarrörelsen en gång byggde upp. Så jag har inte tid helt enkelt, för det är bråttom nu. Vänstern måste kavla upp ärmarna och ta sig an grovjobbet med att bekämpa den utvecklingen som skapar vinster åt ett fåtal medan vi andra får slåss om smulorna. Det är vad jag tänker göra.
Vi som är unga idag är den första generationen i modern tid som växer upp med sämre förutsättningar än vad generationen före oss hade. Ja, även jag fattar att vi har internet och färgteve. Det är jättebra att vi kan skicka mejl istället för snigelpost och att vi kan kolla på Let’s Dance i färg på bästa sändningstid. Men det är en klen tröst när allt runtomkring oss raseras. Därför känner jag mig inte det minsta bakåtsträvande när jag konstaterar att det var bättre förr. Utvecklingen gick åt rätt håll. Samhället byggdes, trots alla brister, mer jämlikt.
Förskolereformen gjorde att båda föräldrarna kunde arbeta. I skolan satt man i samma bänkrad som ingenjörssöner och inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de som jobbade var mindre. Bara en sån sak! Vad har min generation fått av framtidstro och utveckling? Vår generation av unga har fått se skolan segregeras, direktörssonen ”valde” bort vår skola och bänkade sig med de andra direktörssönerna i Danderyd. Välfärdens områden har blivit ett säkert kort för kapitalister att göra vinster på cancersjuka, vår rätt till utbildning och unga tjejers ohälsa. När något ska förändras på 2010-talet kan man vara säker på att det innebär försämringar. Större skolklasser, otryggare arbetsmarknad och borgerliga landstingspolitiker som jämför chips och fredagsmys med att kunna ta sig till sitt arbete via kollektivtrafiken.
I en schlingmannifierad politisk debatt pratar regeringen om arbetslinjen och sänker skatterna med några miljarder till. Regeringen har en utstuderad strategi som går ut på att det ska bli fler jobb genom att lönerna blir lägre. Problemet med regeringens retorik är bara kopplingen till verkligheten. Vi unga har redan otryggare jobb och lägre löner än andra grupper på arbetsmarknaden, och ändå är det bland oss arbetslösheten är som högst.
Regeringen ryggar för begrepp som skitjobb, men den politik som de för har inget annat syfte än att skapa en arbetsmarknad som är skit för oss som jobbar. Den som inte står ut med att provjobba gratis, stämpla ut när det är lite att göra eller sätta livet och vardagen på undantag när chefen kallar, har dåliga odds på svensk arbetsmarknad. Yrkesutbildningarna måste stärkas så att den som tillhör LO-kollektivet blir mindre utbytbar, alltså friare och starkare, på arbetsmarknaden. Detta har tidigare även vänstern misslyckats med. Med Björklunds politik får vi en yrkesutbildning där man saknar möjligheten att lära sig engelska eller matte. Det blir allt svårare att välja om senare i livet, att höra till arbetarklassen blir att sitta fast, medan resten åker på klassresa till högskolan.
Men det är inte det värsta. Det värsta är att för de yrken, som knappast är skitjobb, men som ofta omges av skitvillkor, finns det inget av förstärkning eller upprustning. Jag vill att de som går Barn- och fritidsprogrammet ska få en bra utbildning med vettig praktik som stärker deras ställning på arbetsmarknaden. För samhället viktiga yrkesgrupper som byggjobbare och vårdbiträden ska få de bästa möjliga utbildningarna inom sitt yrke. Det är så man stärker unga på arbetsmarknaden, ger dem de utvecklingsmöjligheter de är värda och gör dem mindre utbytbara.
Den skitarbetsmarknad som regeringen målmedvetet håller på att skapa har ingenting att göra med att värna viktiga yrkesgrupper. De vill helt enkelt försvaga oss, sänka våra löner och försämra våra arbetsvillkor. På en modern arbetsmarknad ska inte människor utsättas för Fas 3 eller bära reklamskyltar som sysselsättning. Det är skit både för samhället och för individen. Istället behöver vi fler som jobbar i välfärden så att alla kan få den vård eller utbildning de har rätt till. Och om Reinfeldt inte tycker att det är skit, kanske han själv kan testa att gå ut genom dörren från regeringskansliet och ställa sig på Drottninggatan med en skylt ”Sushi 50 spänn, 100 meter åt höger”.
Nu är det hög tid att växla upp och ge högerpolitiken en ordentlig match. Vår generation har fått nog. Vi tänker slå tillbaka och ta tillbaka det vi borde ha rätt till. Vi ska ha trygga jobb, världens bästa välfärd och en jämlik skola. Och såklart. Det är bara början. För ni trodde väl inte att vi skulle nöja oss med det? Ungdomar på arbetsmarknaden har hängt löst länge nog, medan arbetsgivarna har suttit säkert. Nu är det hög tid för direktörerna att gå på plankan, och för oss andra att börja bygga samhället rättvist igen – med mejl och färgteve och allt.
Stefan Lindborg, föreslagen till förbundsordförande för Ung Vänster
Artikeln finns även publicerad på Newsmill.