Det har pratats en del sexualiserat våld i sommar. Lagom till att temperaturen klättrar uppåt och badsäsongen tar vid brukar TV och tidningar ge sig ut för att rapportera om det ökade antalet våldtäkter. Och det är sant, övergreppen och ökar när folk är lediga, precis som vid jul och andra högtider. Men precis som resten av våldet så sker fortfarande den största delen av våldet i nära relationer.
Mäns våld mot kvinnor är ett av vår tids största samhällsproblem och det pratas alldeles för lite om det. Men ändå är det någonting märkligt med den här sommarrapporteringen. För symptomatiskt för debatten är att det genomgående är vi kvinnor och tjejer som ska ta ansvar för våldet. Det är vi som inte ska ha för kort kjol, som inte ska gå hem själva och som ska akta oss för att hångla med fel kille.
Vissa gånger blir det om möjligt än mer absurt. Nyligen uppmärksammades ett fall där en man våldtagit sin flickvän genom att ha analsex med henne medan hon sov. Han friades i hovrätten och beviljades dessutom skadestånd för rättsprocessen. Rätten motiverade domen med att han aldrig haft uppsåt att ha just analsex med henne, utan ”träffade fel”. (?!) Till och med då kvinnan i fråga är bortom medvetande om vad som händer är det alltså hennes ansvar att stoppa övergreppet.
Men att inte uttryckligen säga ordet nej, är inte det samma som att säga ja. Det är dags att ansvaret hamnar där det hör hemma. Det är inte tjejer som ska skylla sig själva utan killar som måste sluta våldta.
Läs också uttalandet från Ung Vänsters förbundsstyrelse: Lägg skulden där den hör hemma.