Hem / Blogg / Den efterlängtade skon

Den efterlängtade skon

17 december, 2008

När saker och ting är åt helvete känns det lite lugnande när någon reagerar. Det många som har reagerat allt sedan USA:s rättsvidriga invasion av Irak. Det finns ett grundmurat irakiskt motstånd mot den ockupationsmakt som slagit sönder landet och runt om i världen hålls än i dag, åtta år efter invasionen, protester, manifestationer och demonstrationen. Men sällan har protesterna varit så nära in på skinnet på ockupationsmaktens högste ledare som när den irakiske journalisten, Muntazer al-Zaidi, kastade sina båda skor på den amerikanske presidenten Bush. Stödet för handlingen är enormt. al-Zaidi gjorde det som vi alla har drömt om att göra, nämligen att drämma till ockupationens frontfigur. Jag läser dagens Metro-kolumn där Nabila Abdul Fatah avslöjar nya detaljer i skoprotesten,

”Detta är en avskedskyss, din hund”, var en stor sak att säga. Men vad många tidningar inte nämnde var vad han sa efteråt, nämligen ”det här är för änkorna, de faderlösa och alla dem som dödats i Irak”, samtidigt som han slängde den andra skon.

Det är märkligt att etablerade medier har gjort ett aktivt val i att censurera al-Zaidi. Kärnan i hans protest, motiven bakom de två skorna mot Bush, “änkorna, de faderlösa och alla dem som dödats”, har det aldrig rapporterats om i svenska medier (rätta mig om jag har fel).

Det tycks vara så att ockupanternas dagar är räknade. Britterna drar sig tillbaka vilket lämnar USA och ett litet antal lydstater kvar i landet. Och med Obama i Vita huset lär vi se ett relativt snabbt amerikanskt tillbakadragande. Frågan är vad ockupanterna lämnar efter sig. Den sittande irakiska regeringen är impopulär och splittrad. Ett kuppförsök har redan avslöjats och frågan man kan ställa sig är hur många andra som planeras. När USA lämnar Irak så lämnar man ett sargat land. Hundratusentals döda civila, ett sönderslaget infrastruktur, skyhög arbetslöshet och ett stort missnöje riktat mot staten. Ovanpå försvåras läget av de etniska spänningar som ockupationsmakten underblåst och överlevt på. FN-närvaro och fredsbevarande insatser för att skapa förutsättningar för civilt bistånd måste till för att bygga upp landet.

Via Anna Wester läser jag att FN:s specielle rapportör om MR-situationen i de ockuperade Palestina, Richard Falk, kommer med stark kritik mot Israels kollektiva bestraffning av befolkningen i Gaza.

Although many leaders have commented on the cruelty and unlawfulness of the Gaza blockade imposed by Israel, such a flurry of denunciations by normally cautious UN officials has not occurred on a global level since the heyday of South African apartheid.
[…]
And still Israel maintains its Gaza siege in its full fury, allowing only barely enough food and fuel to enter to stave off mass famine and disease. Such a policy of collective punishment, initiated by Israel to punish Gazans for political developments within the Gaza strip, constitutes a continuing flagrant and massive violation of international humanitarian law as laid down in Article 33 of the Fourth Geneva Convention.

Det kan tilläggas att Falk häktades av israeliska myndigheter i 20 timmar innan han kastades ut ur landet. Mellanösterns enda demokrati visar prov på diplomatisk hyfs. Idag rapporterar DN om nya flygräder mot Gaza. Se Richard Falk berätta!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=bkF1XxdXQFc&hl=sv&fs=1]
Andra som bloggat: Esbati, Jinge
I medierna: SvD1, DN1, DN2, AB, Sydsvenskan,