Idag kommer tjänsteföretagens branschorganisation Almega med sina krav inför avtalsrörelsen. Och det krävs ingen professur i stadsvetenskap för att räkna ut vilken sida de står på. Som botemedlet mot den höga ungdomsarbetslösheten lanserar man bland annat frysta ingångslöner och fler lokala överenskommelser. För att tala klarspråk så vill man alltså i praktiken sänka lönerna och samtidigt sabba ungas förhandlingsposition genom att slå undan benen på facket.
Och här blir det alldeles uppåt väggarna. För det blir ju inte fler jobb för att vi som redan har ett arbete får sämre lön och sämre trygghet. Unga är redan den grupp som sitter allra sämst till på arbetsmarknaden. Många jobbar på timme inom tillexempel handel eller restaurang. Man hoppar in där det behövs och håller tummarna för att man blir inringd även nästa vecka.
När finansmarknaden krisar är det vi unga som får fortsätta med eftergifterna medan börsstyrelser och VD:ar sitter tryggt i sina länsfotöljer. I rättvisans namn vore det inte fel att de som tog besluten också fick ta konsekvenserna. Det är dags för Jonas Milton, VD på Almega att ta ett riktigt jobb på samma villkor som vi unga har.