Mona Sahlin och kommunalordföranden Ylva Thörn har signerat en gemensam artikel där de stakar ut en politik för en förbättrad välfärd. Det de skriver är viktigt och utgår ifrån reella behov. Milslångt ifrån högerregeringens privatiseringshets alltså. Thörn och Sahlin skriver om att minska de tidsbegränsade, otrygga anställningarna och deltiderna. Om att lyckas sänka sjukskrivningarna. Det är bra. Mycket bra.
Men det saknas något. Något om att arbeta för att kunna börja återanställa folk i den fortfarande ytterst nedbantade offentliga sektorn. Sedan 1990-talet har 250 000 tjänster skurits bort. Det inleddes i krisåren efter den förra borgerliga regeringens härjningar och har sedan dess, trots goda ekonomiska tider, inte reparerats. Konsekvenserna är sämre vård, sämre omsorg. Konkret: åldringar som aldrig mer får stiga upp ur sängen, andra som kanske får stiga upp, men som ytterst sällan får tid med en pratstund. Personalen hinner inte med. Konsekvenserna är fallolyckor, regelbundna rubriker om skandaler i omsorgen, liggsår, oj – en felmedicinering, stress, större blöjor så behöver vi inte byta så ofta. Sjukskrivning.
Min mamma har beskrivit det träffsäkert. ”Jag har jobbat i äldreomsorgen sedan 60-talet – och nu har jag sett cirkeln slutas”, sa hon sist jag var hemma och hälsade på. Det är synen på de äldre hon beskriver, synen som så tydligt hänger ihop med arbetets förutsättningar. Synen som gått ifrån att handla om klinisk förvaring, framemot 70- och 80-talen om värdighet – möjligheten att fortsätta få betraktas som individ, som människa – till 90- och 00-talen då vi återgått till den syn på de äldre som tvingas fram av en ständig brist på tid och resurser – omskliggörande. För att slippa det dåliga samvetet över att Greta inte fick stiga upp idag, över att se Torsten sitta och titta ut genom fönstret, längta ut i solskenet, och veta att man inte kommer hinna hjälpa honom ut idag heller, kanske inte på hela sommaren. Hur har vi kunnat låta det gå så långt att basala behov numera betraktas som guldkant på tillvaron, möjlig att låta stryka på foten för att få budgeten att gå ihop?
Det är dags att anställa fler i den offentliga sektorn.