Idag kom då EU-domstolens dom rörande det sk Vaxholmsfallet. Byggnads stridsåtgärd mot företaget Laval som vägrat att teckna kollektivavtal underkänns med motiveringen att blockaden strider mot EU:s regler för tillhandahållande av tjänster – eller kort och gott mot den fria rörligheten inom unionen. I klarttext säger EU-domstolen att fackliga stridsåtgärder strider mot EU:s grundprinciper. Ung Vänster har länge varnat för att EU:s grundlagsfästa nyliberalism kommer att drabba fackföreningar och i slutändan jobbare och anställda. I och med dagens dom är detta ett faktum.
Den svenska högern och dess intresseorganisation, Svenskt Näringsliv (fd SAF), har under de senaste tjugo, trettio åren försökt att på olika sätt underminera fundamenten i den svenska modellen på arbetsmarknaden. Kollektivavtalen som förhandlas fram av arbetsmarknadens parter har varit högerns främsta måltavla. Sveriges EU-inträde öppnade upp för nya möjligheter och strategier för att genom att ge sig på facket, komma åt kollektivavtalen. Idag fick den svenska högern äntligen sin julklapp som på samma gång är ett hårt, allvarligt slag mot kollektivavtalen. Dagens händelse visar också på att det är helt nödvändigt att kräva ett svenskt utträde ur EU. När makten flyttas från vanligt folk till Bryssel, trampar byråkrater sönder svenska avtal och lagar.
Svenskt Näringsliv gläds förstås åt domen. Rättssäkerheten kommer nu också gälla utländska företag, påstår Svenskt Näringsliv. Resonemanget är helt felaktigt. Fallet handlar inte om företagets rättssäkerhet – facket har knappast gjort åtskillnad mellan svenska och utländska företag. Företagets ursprungsland eller ägare har aldrig varit den centrala frågan. Byggnads har agerat utifrån byggarnas intressen. Facket har krävt av företaget Laval att teckna kollektivavtal eftersom avtalet är den enda garanten för att de lettiska arbetarna ska få samma löner och rättigheter som deras svenska arbetskompisar. Ingen utländsk arbetare ska behöva bjuda under en svensk, och därmed stå utan rättigheter och med en lön långt under avtalsnivån. För den dagen det sker ändras maktförhållandena på arbetsplatsen och i ett större perspektiv på arbetsmarknaden.
EU-domstolens dom handlar alltså om makt och idag har maktförhållandena på den svenska arbetsmarknaden förskjutits. Högern tillsammans med företagen står som vinnare. Förlorarna är hela arbetarkollektivet – oavsett om man har ett jobb, är arbetslös, är svensk eller lett.
Regeringen med den nya arbetarregeringen i spetsen lovade att den svenska modellen skulle förbli orörd. Under valrörelsen varnade vi för att borgaralliansen talade med kluven tunga. Vi varnade för att deras egentlig agenda är ett fullständigt systemskifte, på alla viktiga områden. På arbetsmarknaden är målet att skapa ett A- och B-lag där B-laget är hänsvisat till en låglönearbetsmarknad med ytterst otrygga anställningsvillkor och sämre rättigheter. Att Littorin idag lyckas snacka sig runt regeringens egentliga ambitioner visar på de stora bristern i granskningen av regeringens politik. För det allra flesta är det dock tydligt att de fina löftena under valrörelsen har ändrat skepnad och blivit fula lögner och svek.
Det undgår inte någon vem som tjänar på högerstyret.