Igår släpptes rapporten från Brottsförebyggande rådet. Den rapport som Mauricio Rojas bygger sin artikel, publicerad på DN Debatt den 12:e december, på. I artikeln menar Rojas att det som ligger bakom invandrares brottslighet är deras kulturella arv. Det är en rakt igenom vidrig och osmaklig text som tar folkpartiets legitimerande av rasism och främlingsfientlighet ytterligare ett steg, ett steg längre än man trodde var möjligt.
1991 kom ett högerpopulistiskt parti in i riksdagen, ny demokrati. De turnerade runt i Sverige och gjorde rasism och främlingsfientlighet till ett rumsrent fenomen. Lasermannen och brandattackerna mot flyktingförläggningar är bara några av de vidrigheter som var en del av den tiden, en tid vi i allt snabbare takt är på väg tillbaka till.
Men idag är det inte en kufig greve och en högljudd skivbolagsdirektör som ställer sig i främsta ledet för denna unkna politik. Det är Mauricio Rojas och folkpartiet. Det är de som hela tiden gör sitt bästa för att misstänkliggöra och skuldbelägga invandrare som grupp. Rojas påstår att invandrares överrepresentation i brottsstatistiken inte beror på inkomst eller andra socioekonomiska faktorer. Med ett sådant resonemang blir det uppenbart att han väljer att bortse från till exempel den skyhöga arbetslösheten och att invandrare systematiskt utesluts från bostadsmarknaden. Samtidigt väljer han också att ignorera det faktum att rasism och diskriminering av invandrare idag är en del av vardagen i Sverige. Invandrare döms till arbetslöshet, till att inte släppas in på krogen, och till att hamna längst ned i bostadsansökningarna.
Rapporten från BRå visar att invandrare i mycket högre utsträckning är misstänkta för brott. I stället för att misstänkliggöra och skuldbelägga invandrare borde man ifrågasätta polisens arbete med att utreda brott. Självklart finns det inslag av rasism även där.
Det är tydligt vad Mauricio Rojas menar när han använder ordet sociokulturellt arv. Fram till mitten av 50- talet fanns ett rasbiologiskt institut i Sverige. I dag när de rasbiologiska argumenten inte längre är rumsrena används istället begrepp som ”kultur” för att underbygga rasism och främlingsfientlighet.
Det som vi såg strax före valet 2002 har sedan dess bara blivit allt tydligare och obehagligare. Genom att utmåla invandrare som passiva, kriminella och bidragsfuskare försöker Folkpartiet få genomslag för sin politik, en politik som skulle innebära försämringar inte bara för invandrare utan för allas rätt till bostad, arbete eller sjukersättning.
Det är en cynisk strategi som får stora och allvarliga konsekvenser för samhällsklimatet och den allmänna debatten. För att inte tala om alla de människor som genom folkpartiets ständiga legitimerande av rasism och främlingsfientlighet får en mycket svårare livssituation. Det kanske är billiga poäng för ett parti som gärna vill åt regeringsmakten, men alla vi andra får betala dyrt för dem.
Det som krävs nu är en antirasistisk politik som på allvar bekämpar diskrimineringen. I stället för misstänkliggöranden, invandrarhets och ytterligare nedskärningar krävs en upprustning av välfärden och ett avskaffande av arbetslösheten. Och då litar jag knappast på folkpartiet.
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande Ung Vänster