Den socialdemokratiska ledningen har i samband med debatten som följt på Jörg Haiders framgångar i österrike utnyttjat situationen för att ta inrikespolitiska poänger. Men man går även längre än så och har börjat göra jämförelser mellan vänsterpartiet och det rasistiska partiet FPö.
Det kanske grövsta påhoppet har partisekreteraren Lars Stjernkvist stått för, då han gjort jämförelser mellan Lars Ohly och Jörg Haider. Anledningen till detta är uppenbar. Socialdemokratin genomgår en omfattande kris med ett allt svagare folkligt stöd samtidigt som vänsterpartiets stöd växer. I brist på sakpolitiska argument använder sig socialdemokraterna av smutskastning i viljan att försöka skrämma bort väljarna från vänstern.
Socialdemokraternas agerande kan också ses som ett försök att dölja den egna flyktingpolitiken. Den flyktingpolitik som Haider argumenterar för liknar den som socialdemokratiska regeringar fört runt om i Europa. Också i Sverige har socialdemokraterna drivit igenom sådana försämringar i asylrätten som i många fall går längre än de förslag som det öppet främlingsfientliga Ny Demokrati gick till val på 1991 och 1994. I dagarna har regeringen lanserat ännu ett förslag som kraftigt minskar flyktingars rättigheter i Sverige. Bland annat kommer asylsökande endast att ha rätt till akutsjukvård och grundskoleutbildning. Detta ska förenkla hemsändande av asylsökande ett krav som länge ställts av främlingsfientliga krafter.
Genom att använda Haiders framgångar i partitaktiska syften medverkar regeringen till att viktiga politiska lärdomar av den österrikiska utvecklingen går förlorade. En viktig grund för Haiders möjligheter att ta populistiska poäng har varit det politiska samförståndet mellan de stora partierna. När alla partiers politik närmat sig varandra har folkets möjligheter att påverka regeringspolitiken varit små och missnöjet har vuxit. I praktiken hotar samma utveckling den svenska demokratin. När utrymmet för vad som kan sägas begränsas till vad som är accepterat av de styrande hotas demokratin.
Det kanske viktigaste skälet till att stödet för Haiders parti stärkts står att finna i en ökad social otrygghet och en havererad arbetsmarknadspolitik som följt i spåren av en nyliberal konsensuspolitik. Den explosiva sociala situation som kombinationen av människors försämrade livsvillkor och det politiska etablissemangets handfallenhet har drivit fram är inte unik för österrike. Sverige är ett av de länder där klyftorna har ökat snabbast. För detta bär socialdemokratin ett avgörande ansvar. Man har fallit till föga för klassiska högerkrav som massiva skattesänkningar och försämrad arbetsrätt. Socialdemokraternas förhållningssätt försvårar därmed ett effektivt antifascistiskt arbete snarare än att bidra till det.
Vänstern har alltid stått i första ledet i kampen mot fascismen och i försvaret av demokratin. Det gällde på trettiotalet och det gäller idag. Socialdemokratiska partitoppars jämförelser mellan kommunister och fascister är därför inte bara absurd utan historielös och okunnig. Angreppen riktar sig mot dem, som allra ihärdigast kämpat mot den fascism.
Ung Vänsters förbundsstyrelse