Från Washington breder krigsmullret ut sig över världen. USA samlar sina allierade inför nästa steg i ”kriget mot terrorismen” – ett anfall mot Irak. Bakom retorik och floskler har hyckleriet tagit sig oanade dimensioner.
USA utnämner Irak till en ”ondskans axelmakt”, samma land man i åratal aktivt stödde och militärt upprustade. I sina krigsplaner har man samtidigt allierat sig med diktaturer och förtryckarstater som Saudi-Arabien, Turkiet och Israel.
Man anklagar Irak för att producera kemiska och biologiska stridsmedel, samtidigt som man inte gör någon hemlighet av att man själv producerar exakt samma stridsmedel och bedriver en aktiv militär upprustning både själva och av en lång rad stater som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter och hotar freden i sina näroråden världen över. George W Bush utmålar Irak och Saddam Hussein som det största hotet mot freden i världen. Men för miljoner colombianer, kurder, afghaner, palestinier o.s.v. är snarare George W Bush själv det största hotet.
USA motiverar sina krigsplaner med oklara brott mot FN deklarationer från Iraks sida, samtidigt som man pumpar in militärt stöd i Israel som systematiskt brutit mot FN-deklarationer sen 60-talet.
Att motsätta sig USA:s krig mot Irak innebär inte att man stödjer Saddam Hussein eller hans regim. Men det är inte heller främst den irakiska regimen som drabbats av mer än ett decennium av amerikansk aggression. 1,5 miljoner människor, varav ca 600.000 barn, har dött av svält, sjukdomar och brist på rent vatten orsakade av omvärldens sanktioner. Unicef beräknar att omkring 5.000 barn i månaden dör till följd av sanktionerna, och efter USA:s och Storbritanniens användning av vapen med utarmat uran under Gulf-kriget har cancerfrekvensen sjudubblats och fosterskadorna tiodubblats. Sanktionerna bryter mot mänskliga rättigheter, mot barnkonventionen och mot Genèvekonventionen, som säger att civila inte får svältas som en del i krigsföring. Det är civilbefolkningen om framför allt drabbat av de 110.000 bombflygningar USA genomfört mot Irak sedan 1991. Vi ser idag hur det irakiska folket betalar priset för det korta Kuwaitkriget 1991. Det kommer återigen att vara de som betalar priset för USA:s nya krig i decennier efter att bomberna slutat falla.
Det är inte heller framför allt den irakiska regimen som kommer att drabbas av ett framtida krig. För även om USA plöjde ner miljarder i militär upprustning har man ännu inte tagit fram några bomber som bara träffar terrorister och diktatorer, däremot har man tagit fram utmärkta vapen för att bomba sjukhus, bostadsområden, vattenverk och flyktingkonvojer. Det såg vi i Vietnam, Jugoslavien och Afghanistan. Det kommer vi att få se i Irak.
De politiska motsättningarna hårdnar idag, både nationellt och internationellt. Det går en tydlig skiljelinje mellan oss som försvarar folkrätten och dem som attackerar den. Mellan oss som anser att varje folk har rätten att själva forma sin politik och framtid och dem som anser att den makten ska ligga i slutna styrelserum i USA.
I Sverige leds attackerna på folkrätten av den svenska högern. Vi ser idag hur man använder hela sitt retoriska register för att försvara den nuvarande världsordningen. Vi vet att man kommer ta till varje debattknep bortom hederlighetens gränser för att försvara ett amerikanskt anfall på Irak. I grund och botten handlar det om att försvara det oförsvarbara, försvara en slaktad folkrätt och mord på civila för att tillfredsställa USA:s maktambitioner. Det krävs en folklig opinion som protesterar mot krigsvansinnet, i ett läge när den svenska regeringen vägrar bedriva en självständig utrikespolitik utan lägger sig platt för USA.
Vi kommer inte att stillatigande ignorera nya brott och övergrepp. När USA:s bomber faller lovar vi att finnas på plats på gator och torg för att protestera!
Ung Vänsters verkställande utskott 021010