Idag har den svenska asylpolitiken berörts – i riksdagen. Ska länder som Irak och Afghanistan betraktas som länder där det råder väpnade konflikter? Om ja, stoppas också utvisningar av irakiska och aghanska asylsökande till dessa länder. Nu föll det inte ut så. Riksdagsmajoriteten satte ner foten. Utvisningarna kan därmed fortsätta. Den inhumana asylpolitiken kan fortsättningvis utvisa människor till krig och förföljelse och Sverige kan fortsätta bryta mot FN-konventioner.
Samtidigt, utanför riksdagen, är den krassa verkligheten alldeles för reell för att kunna ignoreras. Klasskamrater, vänner och bekanta till utvisningshotade protesterade idag. Inga radikala slagord utan krav på humanitet. Krav på den svenska regeringen att visa sitt ansikte, att lyssna på människors livsöden. Krav på att den svenska migrationsministern ska vara lyhörd och lyssna på rappoter från Irak och Afghanistan.
Våldet i Irak eskalerar på nytt. Senast idag har oroligheter kommit upp till ytan i Basra. Reuters skriver om läget i Mellanöstern. Irak framstår som ett förvisso stabilare land än Afghanistan. Men allt är relativt. 4000 amerikanska soldater och hundratusentals irakier har dött. Om Irak är stabilare, hur är då situationen i Afghanistan där, enligt Billström, ingen väpnad konflikt råder?
Den svenska flyktingpolitiken närmar sig botten. Botten är kanske redan nådd. Det visar inte minst kritiken från FN-organet UNHCR . Den sittande regeringens strategi tar sig desperata uttryck. I sin argumentation griper regeringen efter halmstrån men i sin praktik och med riksdagsmajoritetens stöd tillåts situationen bestå och för var dag förvärras. Under tiden drivs allt fler asylsökande in för kollektiva utvisningar till länder där krig och dödande är en vardag.
Men människor står i vägen, som idag utanför riksdagen. Människor står i vägen för utvisningar och i vägen för en djupt inhuman flyktingpolitik.