Vilken politik som ska föras av den Europeiska Centralbanken är redan bestämt på förhand. De ska verka för stabila priser. Vad som än händer – massarbetslöshet, kris, depression – så ska de följa detta enda mål. Det är inte konstigt. För arbetsgivarna har det aldrig varit ett problem med arbetslöshet. Tvärtom. Det pressar ned lönerna. Därför har Svenskt näringsliv och dess företrädare alltid varit jätteentusiastiska inför EMU. Frågan är varför alla vi andra skulle vara det – varför vi skulle lämna över makt till folk som vi inte får påverka.
I EMU görs högerns politik till grundlag för hur den ekonomiska politiken ska se ut. Vad den politiken leder till vet vi. Vi vet också att det inte är cheferna i ECB som drabbas, det är vi andra. Det är vi som får betala för EMU med höjd arbetslöshet, sämre rättigheter på jobbet och sänkta löner när ekonomin går dåligt. Det är vi som drabbas av nedskärningar i skolor, sjukvården, älderomsorgen och barnomsorgen.
I Tyskland lägger regeringen förslag om att försämra arbetsrätten och skära rejält i a-kassa och sjukförsäkring. Det är ingen slump att detta sker nu – det är direkta konsekvenser av deras EMU-medlemsskap.
Om vi går med i EMU döms vi till högerpolitik på livstid, oavsett vilka som vinner de demokratiska valen i de olika medlemsländerna. Vi vill föra en politik som ger alla rätt till ett bra arbete med lön att leva på. Därför säger vi nej till EMU.