Försämringarna i sjukförsäkringssystemet, ett av de mest flagranta exemplen på den borgerliga tumskruvspolitiken, får nu kritik från initierat håll. Försäkringskassans ordförande, Inger Efraimsson lämnar sitt uppdrag i protest och säger att regeringens politik är otäck och oroande. Hon pekar på de arbetsrättsliga konsekvenserna av beslutet att sjukskrivna ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter sex månader, och på de mänskliga och ekonomiska konsekvenserna av hårdare regler och sänkt ersättning.
På det arroganta manér vi efter ett år av borgerligt regeringsinnehav blivit bekanta med, svarar den ansvariga ministern, Cristina Husmark Persson, genom att insinuera att Efraimssons uppsägning alls inte beror på den förda politiken:
”Kanske har hon känt oro för att bli omvald. Hon kanske har känt sådana signaler”
Det är inte första gången som Husmark Persson beter sig märkligt kring de här ämnena. Hennes uttalande angående de nya hårda riktlinjerna för sjukskrivning tidigare i år, har ju redan blivit en klassiker:
Kommentarer känns på något sätt överflödiga.
Jag har tidigare skrivit om de nya reglerna kring sjukskrivningar, så jag ska inte upprepa mig. Istället ger jag sista ordet till Inger Efraimsson, som säger det så bra.