De senaste veckorna har vi sett en folklig resning på Tunis gator, den så kallade Jasminrevolutionen. Ungdomar och studenter protesterar mot diktatur och politiskt förtryck samtidigt som man kräver en lösning på de höga matpriserna och den skyhöga arbetslösheten.
Tunisien har i över tjugo år styrts av presidenten Ben Ali som tog makten genom en statskupp 1987. Någon verklig politisk opposition har under lång tid varit omöjlig och människor har inte vågat uttala kritik mot regimen av rädsla för repressalier. Jasminrevolutionen kan vara Tunisiens chans att för första gången bli en stabil demokrati.
Samtidigt är hycklandet från omvärlden stort. Tunisien har under lång tid varit en allierad till USA och en handelspartner med EU. Det svenska stödet för revolutionen har föregåtts av att Sverige tidigare stöttat regimen genom en omfattande vapenexport. Mellan år 2000 och 2009 exporterades krigsmateriel till Tunisien till ett värde av 42 miljoner kronor. Fram tills nu har Sverige, EU och USA istället för att kritisera Ben Alis styre låtit ”kriget mot terrorismen” bli en gemensam nämnare som går före de mänskliga rättigheterna. Sveriges agerande är ett tydligt exempel på hur man i utrikespolitiken vänder kappan efter vinden.
Det borde vara en självklarhet att stödja Tunisiens folk i deras strävan efter en fri och demokratisk stat. Det borde på samma sätt vara självklart att Sverige ska upphöra med sin vapenexport till diktaturer och andra förtryckande länder.
Svensk utrikespolitik måste bli konsekvent och syfta till att på riktigt stötta demokrati och öppenhet. Omvärlden har varit allt för tyst allt för länge och har först nu formulerat sig i ord om diktatur och förtryck. För att slippa vända på den nötta kappan igen är det dags att bryta handels- och vapenavtal med de stater som inte ställer upp på demokratiska värden. Vi vill se mer än ord, vi vill se handling.
Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2011-01-23
För mer information:
Miro Anter, pressekreterare: 070-217 98 03 eller [email protected]