Inifrån Iran kommer uppgifter om omfattande arresteringar av oppositionella. Samtidigt formeras för första gången sedan den islamiska revolutionen 1979 ett politiskt alternativ som kan komma att hamna i konflikt med det rådande systemet. Detta har potential att förändra dynamiken i Mellanöstern som region.
Omvärlden, Sverige inräknat förstås, bör gör det enda rätta; nämligen att i den diplomatiska dialogen med Teheran ställa krav på att regimen ska respektera mänskliga rättigheter. Och inse att även oppositionen strävar efter att försvara Irans suveränitet och oberoende gentemot väst. Det gäller inte minst i frågan om Irans kärnenergiprogram.
Idag har jag också en debattartikel på ETC.se,
I dagarna har dock kampen gått in i en ny fas när några av reformrörelsens frontfigurer tecknat ner rörelsens politiska manifest. Det handlar om långtgående krav som står i kollisionskurs med den rådande diktaturen. Rörelsen kräver fri press, yttrandefrihet och frisläppandet av samtliga politiska fångar. Den kräver presidenten Ahmadinejads avgång och en ny, reformerad valprocess. Ett politiskt alternativ i stark kontrast till det nuvarande systemet har alltså sett dagens ljus. Resten kommer att avgöras av styrkeförhållanden när oppositionen å ena sidan och regimen å andra sidan drabbar samman på alla de gator och torg som idag utgör Irans politiska slagfält.
Läs hela!
Andra som bloggat: Bitte Hammargren
I medierna: ETC, Newsmill, DN