När jag var yngre var centern ett snällt men ganska oförargligt parti som det framför allt var svårt att för de flesta att förknippa med så mycket alls. Kanske att de var skeptiska till kärnkraften, men annars var det ganska svårt att liksom veta vad de var för eller mot, eller vad som var viktiga politiska frågor för dem. De tyckte att det var viktigt att sitta i fullmäktige, typ.
Så är det säkert fortfarande på många håll. Men man får ändå ge centerpartiet centralt ett slags erkännande. Nu vet man mycket mer om centerpartiet och var partiets ledning står. Centerpartiet tycker om – och som – Timbro. De ogillar med andra ord fackliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet. Och framför allt tycker de illa om ungdomar.
Idag är Maud Olofsson ute och gör utspel i Svenska Dagbladet. Hon säger att hon vill försämra Las, och SvD skriver att hon "går emot statsministern i frågan om arbetsrätten". Det är bara halva sanningen. Vid det här laget borde det i och för sig vara klart för de flesta att ett avgörande skäl till att borgarna vann valet var att de skickligt lyckades dölja sina verkliga intentioner. Det blir alltså lite fånigt när centern och moderaterna hjälps åt för att äta kakan och ha den kvar – man jobbar hårt på olika håll för att undergräva anställningsskyddet som man i valrörelsen sa att man inte ville röra.
Maud Olofsson har med spårhjälp av sitt allt märkligare ungdomsförbund blivit – kanske inte en ivrig bäver – men en sorts målsökande missil. Överallt där det finns något som skyddar ungdomars rättigheter, eller där det finns något som ökar möjligheterna för vanliga ungdomar att få schyssta villkor – där är Maud snart framme med osviklig precision. Ungefär som när hon blev jätteinspirerad av den franska högerns ungdomsfientliga program, "som mamma" och tänkte att det som skapade ångest, hopplöshet och kravaller i franska förorter, det måste vi ju bara testa här i skogarna.
Fast allra märkligast i sammanhanget, det är att man får intrycket av att centern kanske någon gång i framtiden eventuellt ska kämpa för att rasera Las. Det är ju inte sant. Regeringen lägger redan nu förslag om kraftiga försämringar i människors anställningstrygghet. Backslickgänget som kom på rubriken på det PM som regeringen skickat ut på snabbremiss måste ha haft jättekul. De har kallat förslaget "Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning mm".
LO har i ett remissvar tagit upp effekterna av regeringens förslag, som går ut på att flera av de förbättringar som riksdagen fattade beslut om förra våren upphävs. Det innebär att man tar den kompromiss som innebar att arbetsgivarna fick en del fördelar och arbetstagarna istället stärkt skydd på vissa områden – och bara behåller arbetsgivarnas fördelar! Det betyder sammantaget att arbetsgivarna i praktiken kan hålla kvar människor i visstidsanställningar i upp till fyra år.
Och här har vi Maud Olofssons borgerliga målsökarsikte igen. Det är helt uppenbart vilka som drabbas av de nya försämringarna. Det är framför allt ungdomar, och då särskilt unga kvinnor. Inom Hotell- och restaurangfacket har ungefär var tredje anställd en visstidsanställning. Bland de unga anställda är siffrorna mycket högre. Och könsaspekten är övertydlig: det är framför allt kvinnor som har osäkra anställningar, och de får nu "bättre möjligheter" till otrygghet. Det skapar stress, sämre hälsa, svårigheter att ta bostadslån, och så vidare.
Nej, Maud Olofsson är långt ifrån en oförargerlig bäver. Siktet mot LAS och oss unga är inställt, och vi måste samla våra krafter för slaget kommer att bli hårt.
Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung Vänster