Om två veckor går Sverige liksom övriga Europa till val. Vi ska välja ledamöter till Europaparlamentet och valdeltagandet förväntas bli rekordlågt. Anledningen är att folk inte känner att de kan påverka EU och den förda politiken. Det stora problemet är att folket har rätt.
Valrörelsen har gått ut på att försöka visa på en skillnad mellan höger och vänster – mellan moderater och socialdemokrater i Europaparlamentet. I själva verket är moderater och socialdemokrater överens i 89 procent av omröstningarna i Europaparlamentet. Debatten innehåller hyckleri på högsta nivå. Det politiska etablissemanget har i debatten försökt spela EU-kritiker, trots att deras faktiska politik är den motsatta. Samma partier som i december röstade för ett svenskt undertecknande av Lissabonfördraget, ett fördrag som ger EU fler befogenheter på de nationella parlamentens bekostnad, hävdar att det nationella självbestämmandet ska öka. Samma partier som struntade i att kräva undantag för den svenska arbetsmarknadsmodellen efter Vaxholmsdomen uttalar sitt stöd för kollektivavtalen.
Vi vet varför de måste göra det. De gör det för att majoriteten av det svenska folket är kritiska till den politik som förs i EU.
I och med det demokratiskt mycket tveksamma klubbandet av Lissabonfördraget tar unionen ytterligare ett antal kliv i överstatlig riktning. Fler frågor försvinner från det vi kan besluta om på nationell nivå och stora länder ges rätten att köra över små i ministerrådet. Dessutom är politiken mer än tidigare fastslagen på förhand. Fördragets politiska inriktning är tydlig – en nyliberal frihandelspolitik, med avregleringar och privatiseringar ska bedrivas i hela unionen, oavsett partifärg på dem som råkar vinna de nationella valen. Det är en högerpolitik, samma politik som de senaste trettio åren lett till ökande klyftor och massarbetslöshet, som är huvudorsaken till den ekonomiska krisen. Den politiken är redan fastställd och i princip omöjlig att ändra på. Den som säger att vi är med för att påverka har antingen inte förstått hur EU fungerar, eller ljuger.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen står under ett konkret hot. Domen mot fackförbundet Byggnads i Vaxholmsmålet innebär att EG-domstolen skjutit den svenska arbetsmarknadsmodellen i sank, och öppnat upp för en svensk arbetsmarknad där lönen sätts efter ursprungsland, där lettiska arbetare är värda mindre än svenska. Det är uppenbart att i EU står den öppna inre marknaden och företagens rätt att göra vinst över rätten till lika lön. Trots att den svenska modellen har stort stöd har regeringen liksom den socialdemokratiska oppositionen struntat i att av EU kräva undantag för den i Lissabonfördraget.
En av de största utmaningarna världen står för idag är hanteringen av klimathotet. Tvärtemot vad EU-anhängare säger är EU ett stort hinder i kampen för en ekologiskt hållbar värld. EG-domstolen straffar konsekvent länder som har för hård miljölagstiftning. Det så kallade klimatpaketet som antogs i december är alldeles för lamt – koldioxidutsläppen ska inte ens minska med det som FN:s klimatpanel satt upp som minimimål. Stora miljöbovar som flyget och den tunga industrin ska även i fortsättningen till stor del undantas från handeln med utsläppsrätter, eller få dem gratis. Det är uppenbart att de intressen som styr i EU – de europeiska storföretagen – struntar i miljön. Möjligheten att kombinera ett medlemskap i EU med en bra, radikal klimatpolitik är mycket liten. Det märks också på att de två länder i Europa som just nu främst driver på internationellt i klimatfrågan och som själva driver mest progressiv klimatpolitik är Norge och Schweiz – två länder som står utanför EU.
Ung Vänster kräver att de demokratiska bristerna i EU åtgärdas, att den svenska välfärden räddas från den nyliberala EU-politiken, att den svenska arbetsmarknadsmodellen ges undantag och att EU börjar driva en bättre miljöpolitik. Men vi inser också att de stora problem som finns i EU inte är några barnsjukdomar, utan inbyggda i systemet. EU är den ekonomiska elitens projekt, där man medvetet och systematiskt begränsar vår möjlighet att som medborgare påverka den förda politiken. Därför är och förblir vårt viktigaste krav att Sverige ska lämna EU.
Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. I det valet finns egentligen två alternativ. 1 Man kan rösta på ett av de EU-positiva partierna, om det man vill är att mer makt ska flyttas från Sverige till Bryssel. Eller så kan man lägga sin röst på Vänsterpartiet. Det garanterar att den rösten går till ett parti som kommer att lägga all sin energi på att motverka överstatlighet, kämpa emot alla försök att urholka vår arbetsmarknadsmodell och stå upp för en bättre miljöpolitik. Mer demokrati – mindre makt till EU. Rösta på Vänsterpartiet den 7 juni!
Uttalande antaget av Ung Vänsters riksting 090524
För mer information, kontakta
Elisabeth Biström, informationsansvarig för Ung Vänster
[email protected], 070-203 82 04
Ida Gabrielsson, förbundsordförande för Ung Vänster
[email protected], 0738-24 12 13