För ett tag sedan skrev jag om avvisningen av asylsökande irakier till deras krigshärjade, ockuperade hemland.
Utvisningar till Irak har redan aktualiserats och högerns mörkermän, som den centerpartistiske Federley, har i sann liberal och humanistisk anda försvarat besluten.
Det faktum att människor utvisas till områden där fullskaligt krig råder verkar inte bekymra vår regerings företrädare. Rapporterna från de ockuperade palestinska områden göms undan. Att närmare en miljon irakier mördats sedan den amerikanska invasionen 2003 och att mördandet fortsätter viftas bort.
Den 23 juli publicerade DN nyheten om en 51-årig irakier som nekats asyl. Migrationsverkets vägledande beslut ii början av samma månad satte punkt för asylsökande irakiers hopp om en fristad undan ockupationens fasor. Motiveringen, att det inte råder en väpnad konflikt i det ockuperade Irak, var och är förstås helt absurd och djupt felaktig.
I likhet med DN rapporterar också tidningen Flamman att migrationsverkets egna tjänstemän inte lever upp till av verkets tagna beslut. Vid ett fall har nämligen inte vågat gå in i Irak för att bilda en uppfattning det rådande läget. De ansåg att ett besök i Irak skulle innebära livsfara. Istället beskådade de katastrofen från grannlandet Jordanien. Svensk asylpolitik när den är som mest brutal.
Det måste konstateras, eller sägas högt och tydligt, att den svenska asylpolitiken är brott mot mänskligheten. Den sittande regeringen och den ytterst ansvarige ministern Tobias Billström verkar inte vara intresserade av att ändra på detta faktum. Istället används asylpolitik, eller rättare sagt arbetskraftsinvandring, som ett sätt att urholka människors faktiska rätt till asyl pga förföljelse i hemlandet.