Två beslut de senaste dagarna i Göteborgs tingsrätt respektive Högsta domstolen understryker den fullständiga haverin i rättssystemets hantering av händelserna i samband med EU-toppmötet sommaren 2001. I tingsrätten har de poliser som tvingade ner helt oskyldiga ungdomar på marken, förnedrat och misshandlat dem helt friats. Trots att man gjort sådana grova övergrepp mot människor som inte ens var misstänkta för brott eller gripna har polisen enligt tingsrätten inte gjort något fel. Det är inget mindre än en gigantisk rättsskandal. Det kanske värsta är domstolens motivering, att polisens handlande måste ses ”mot bakgrund av de synnerligen våldsamma händelser som ägt rum i Göteborg dagarna innan och det faktum att skottlossning då förekommit”.
Minst lika obegripligt är högsta domstolens beslut att underkänna ett menedsåtal mot en polis som helt uppenbart ljugit i rätten. Polismannens vittnesmål mot en 21-åring var en viktig grund för att en 21-åring dömdes till två och ett halvt års fängelse. Denna dom är dessutom närmast unik i ett internationellt perspektiv. Polismannen har hävdat att 21-åringen pratat om att man skulle ge sig på några ”jävla snutar” i ”strid” och att han uppträtt aggressivt när han presenterat sina planer. Inget av detta var sant. ändå menar HD i en hårresande kommentar att 21-åringens handlande karakteriserats av ”noggrann planering och omfattande subversiv verksamhet under flera veckors vistelse i Göteborg”. Huruvida det i allmänhet ska anses ”subversivt” att planera politiska aktioner och dessutom helt öppet redovisa sina planer förblir smärtsamt oklart.
Det är bara att konstatera, att förtroendet för rättsväsendet är kört i botten. Politiska aktivister kan inte räkna med en rättvis bedömning. Detta handlar inte om riktigheten i att delta i kravaller. Det är ingen diskussionsfråga i det här fallet. Frågan är om rättsväsendet ska ta som sin uppgift att skrämma människor från att delta i politiska protester och om det är förenligt med principerna för en grundläggande rättsstat att människor behandlas helt olika beroende på att rättsväsendet av uppenbart politiska skäl väljer att statuera exempel.
Eftersom domar i tingsrätt, hovrätt och HD är prejudicerande enligt svensk rättspraxis kan vi tills vidare dra följande slutsater:
1) Poliser får spöa vem som helst som kommer i vägen om de känner sig hotade eller blivit illa behandlade av någon annan.
2) Om polisen väl avlossar sitt vapen under oklara omständigheter är det de närmaste dagarna fritt fram att även slå folk med batong eller förnedra människor som de anser vara lämpliga att så behandla.
3) Polisen får ljuga i domstol. Det är till och med bra.
Alla som menar att detta är rimligt eller känns tryggt kan förhålla sig i ro. Alla andra har all anledning att protestera. Jag konstaterar att våra liberala debattörer som offentligt kan bli högst upprörda över rättsövergrepp i andra länder hör till den första kategorin. Det är illa.
Ali Esbati
Ordförande, Ung Vänster