Så har det hänt, lite i skymundan så där. USA har lämnat över makten till irakierna. Det var nån liten ceremoni, och sen tog Paul Bremer flyget hem till USA. I tidningen står det att Irak numera är självständigt.
Men på gatorna i Bagdad, Basra och Falluja syntes inga människor jublande över Iraks nyvunna “frihet”. Där patrullerar fortfarande ockupationsmaktens soldater. Trupper som sätter upp vägspärrar, skjuter folk, kör över dem med pansarvagnar och torterar sina fångar. Trupper som, till och med i ockupationsmaktens egna opinionsundersökningar, visat sig ha mycket lågt förtroende hos befolkningen. Det irakiska folket jublar inte, för de vet att det som kallas frihet från ockupation – det är inte annat än fortsatt ockupation med annat ansikte.
På TV-nyheterna sägs att irakierna vill ha säkerhet. Och det verkar ju rimligt. Det vill de flesta. Men vad som missades att säga i meningen därpå är att de flesta irakier menar att bästa sättet att skapa säkerhet – det är att kasta ut ockupanterna. Problemet med säkerheten kan inte lösas av de närmare 140.000 amerikanska soldater som patrullerar landet – de är själva problemet.
Ockupationsmakten har inte bara misslyckats med att med att komma med frihet och säkerhet, de har också misslyckats med att tillgodose så grundläggande saker som rent vatten, mat och fungerande elektricitet. Dessutom har de sålt ut den irakiska oljan, och sett till att vinsterna på återuppbyggnaden av det sönderbombade landet hamnar på bankkonton långt ifrån Irak. Och nu går de pengar som faktiskt budgeterats för Iraks återuppbyggnad till bygget av världens största amerikanska ambassad. Det irakiska folket gillar inte att vara ockuperade, med all rätt.
Det talas om att det ska “införas demokrati”. Senast december 2005, närmare tre år efter att ockupationen inleddes, ska det hållas val. Men frågan vi måste ställa oss är – vad innebär de valen? Vad händer den dag det irakiska folket, i demokratiska val, bestämmer sig för att kasta ut ockupanterna? Vad händer när irakierna själva vill kontrollera sitt land och sina naturtillgångar? Kommer USA och de amerikanska storföretag som etablerat sig i landet och gör feta vinster, lugnt och fint plocka ihop sina grejer och lämna landet? Jag tvivlar.
Det är dags att börja tala klarspråk om vad som händer i Irak. Irak är fortfarande ockuperat av USA. Jag skriver det en gång till. Det som pågår är ockupation. Den försvinner inte för att man kallar den något annat.
I det här läget måste vi upprepa självklarheter. Som att ett land där utländska trupper patrullerar, där utländska intressen kan besluta om tillsättandet och avsättandet av landets ledning och där naturresurserna kontrolleras av någon annan, det kan inte kallas något annat än ockuperat. Och ockuperade folk har fortfarande rätt till motstånd, den upphör inte för att man byter ut administratörerna av ockupationen.
USA ut ur Irak.
För mer information, kontakta Tove Fraurud:
070-799 16 51, [email protected]