Lördagen den 22 mars genomfördes återigen protester runt om i världen. I Sverige har Ung Vänster än en gång varit medarrangör till ett fyrtiotal manifestationer. I Stockholm demonstrerade över 60.000, I Göteborg fantastiska 40.000, I Malmö 10.000. Från Helsingborg, till Arvika till Boden gick folk ut och fördömde aggressionen.
Den här gången gällde det ett krig som faktiskt startat. USA:s och Storbritanniens angrepp på det irakiska folket är djupt orättfärdigt. Det saknar varje form av stöd i folkrätten och varje försvarbar anledning. Som väntat har krigsanstiftarna också angripit sanningen och öppenheten. De rapporter som nu kommer från Irak är hårt styrda av USA och ingår i den psykologiska krigföring som främst riktas mot folken runt om i världen. Men människor ser igenom lögnerna och gör det enda vettiga: protesterar. Vi kan inte stillatigande åse hur våra medmänniskor slaktas av en vettlös våldsmakt.
Organiserade protester har fått regeringen att gå från en ryggradslös ståndpunkt till en mer rimlig hållning. Men nu är det upp till bevis. Regeringen och den socialdemokratiska partiledningen har nu börjat delta i protesterna. Det är bra, men att protestera måste för regeringen innebära något mer än att pliktskyldigt skicka ministrar som talare på demonstrationer.
Den svenska vapenexporten till USA och Storbritannien måste upphöra. Det är fullständigt orimligt att denna export fortsätter. Bestämmelserna är till för just denna situation. När USA och Storbritannien är krigförande länder – därtill angripare i ett krig som statsministern själv sagt är folkrättsvidrigt – så kan inte Sverige exportera vapen till dessa länder. Sverige måste också agera för ett vapenembargo mot dessa länder. Vidare måste regeringen protestera i FN. Det finns alla möjligheter att kräva att frågan ska diskuteras i generalförsamlingen, och Sverige kan protestera direkt mot USA. När USA så flagrant bryter mot folkrätten kan man till exempel förklara den amerikanske ambassadören i Sverige icke önskvärd.
I riksdagsdebatten om kriget sa Göran Persson att han var mot kriget. Men han sa att han inte tyckte att Sverige skulle framföra en protest till USA för att ”det är lönlöst”. Detta är ett både fegt och absurt förhållningssätt. Det är ju just genom protester och opinionsyttringar som man kan skapa ett tryck. Hur skulle det se ut om regeringen till exempel sa att man vägrade protestera eller reagera mot folkmord runt om i världen med argumentet att människor redan är döda eller att det inte skulle spela någon roll för folkmördarna?
Göran Persson och regeringen måste bestämma sig. Antingen är man mot kriget – vilket är mycket välkommet – och tar konsekvenserna av det. Eller så får man åter börja stå för krigslinjen och möta människors vrede.