Arbetslösheten ligger på 5.2%. Regeringens löften om arbetslinje och minskad arbetslöshet har kommit på skam. Ingen överaskning men ändå viktigt att poängtera. Systemskiftet har också satt sina spår på den svenska arbetsmarknaden. Nystartsjobben har floppat. Istället för att garantera långtidsarbetslösa en väg in i arbetsmarknaden har arbetsgivare sluppit undan arbetsgivaravgifter. Förloraren är den arbetslöse som slitit för att vinna arbetsgivarens gunst men som nu får gå. Vinnaren är arbetsgivaren som fortsätter att systematiskt utnyttja nystartsatsningen.
Hetsen mot AMS har varit framträdande i regeringens retorik. Regeringens egen utredare Åsa Sohlman som fått uppdraget att bla kartlägga AMS och arbetsmarknadsutbildningar ger dock ett gott betyg till AMS-utbildningen. Hon konstaterar tidigt att arbetsmarknadsutbildningar som syftar till att fortbilda långtidsarbetslösa är effektivare än den sortens politik som skänker fördelar till arbetsgivare som anställer människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Ett viktigt konstaterande är att regeringens politik också leder till en lågproduktiv sektor som i sin tur försämrar situationen för de långtidsarbetslösa.
Det som är intressant är att högerns företrädare, broilers och borgerliga dagstidningar, har lyckats omtolka utredningens slutsatser för att få slutbetänkandet att passa in i regeringens verklighetsbeskrivning. DN:s rubriksättning är skrattretande men visar också på den likriktning som har skett i det svenska medielandskapet. Den som läser Sohlmans debattartikel kan nästan tro att författaren har drabbats av schizofreni. Rubriksättningen och ingressen, som jag antar DN-redaktionen står för, stämmer helt enkelt inte med själva artikeln som är skriven av Sohlman. Rubriken ”Allvarlliga brister i AMS verksamhet” och en ingress som totalt sågar AMS verksamhet följs av en brödtext som börjar med att ge AMS-utbildningar ett gott betyg. Eller vad sägs om följande,
”Utbildningen har visat sig vara en effektiv och väl fungerande väg ut ur arbetslösheten för många olika grupper av arbetslösa. Att delta i just arbetsmarknadsutbildning ökar med belagd statistisk signifikans möjligheterna att få jobb med mellan 15 och 20 procentenheter. Detta lika väl för dem som varit arbetslösa länge som för dem som varit det endast en kort tid. Även de unga och de äldre får i stor utsträckning jobb efter utbildningen.
Men den är också framgångsrik i att få kvinnor och utrikes födda ut på arbetsmarknaden. Framför allt blir de positiva effekterna bättre för kvinnorna än för männen sett på lite längre sikt. Likaså är effekterna stora för lågutbildade, större än för högutbildade. Möjligheterna att få jobb ökar med 20 procentenheter för gruppen med utbildning på grundskolenivå. För dem som redan har något slag av akademisk utbildning är utdelningen inte lika lyckosam. Chansen att få jobb ökar för den gruppen med 10 procentenheter.”
Visst förekommer kritik, några rader i slutet av artikeln, men kritiken handlar snarare om innehållet i de förberedande utbildningarna. Utredningens slutsats handlar alltså inte om AMS vara eller icke vara, som diverse centerpartister vill få det till.
Med detta sagt, så är det nödvändigt att granska regeringens ekonomiska politik för att komma fram till en reell lösning på arbetslösheten. Arbetslösheten handlar om maktförhållanden på arbetsmarknaden. En part vinner medan annan part förlorar på arbetslösheten. Hög arbetslöshet skapar konkurrens inom arbetarkollektivet, mellan den som har arbete och den som är arbetslöshet och inom gruppen arbetslösa. Konkurrensen sätter press på lönerna, arbetsmiljön och anställningstryggheten. Kollektivavtalsmodellen som högerregeringen också har angripit är därför en garant för lönenivåer och andra rättigheter som annars riskeras att köpslås med på marknaden. Låg arbetslöshet leder förstås till den motsatta situationen. Arbetarkollektivet kan ställa krav på arbetsgivare; högre löner, bättre anställningsvillkor osv. Maktförhållandena förskjuts till arbetarkollektivets fördel.
Den nyliberala politikens mål är det första scenariot. Maktförhållandena ska gynna arbetsgivarna, det är borgerliga regeringens målsättning. Därför är full sysselsättning aldrig ett mål. Inflationsbekämpning är en dygd. Jämviktsarbetslösheten måste få infinna sig och striden måste utkämpas på flera fronter. Det handlar om sänkt a-kassa, hårdare press på sjuka och indirekta angrepp på kollektivavtalsmodellen. AMS och arbetsmarknadsutbildningar blir förstås hinder på vägen som måste röjas undan. Logiken bakom högerns hets mot AMS ligger i just detta.