I flera veckor har man i media kunnat följa diverse reportage om våldtäkter, framför allt överfallsvåldtäkter. Sida upp och sida ned har allt som oftast olika män valt att tipsa och förklara för oss kvinnor hur vi skall förhålla oss till det faktum att män våldtar.
Den senaste i raden är justitieminister Tomas Bodström som i dagens Metro råder landets kvinnor att, citat ”inte gå ensam på kvällen genom en park eller skogsområde där det inte finns några andra människor”. Sedan konstaterar han även att det här är faktiskt något som gäller alla storstäder, inte bara i Sverige.
Nej men det känns ju bra, att det är flera som drabbas. Tack för tipset! Alla kvinnor stannar inne, går inte utanför dörren över huvudtaget på kvällarna och om vi får för oss att hitta på någonting annat än att sitta hemma och stirra i väggen, ja då ser vi till att åtminstone ha sällskap. Särskilt om vi tänker prova farliga upptåg som att gå genom en park eller liknade.
När Bodström får frågan om vad den svenska regeringen kan göra för att minska antalet våldtäkter säger han att vi har mer poliser nu än för fyra år sedan, men att det också handlar om hur polisen arbetar. Citat, ”De skall arbeta vid den tid brotten begås och de ska arbeta förebyggande genom att visa sig ute på gator och torg”. Bra idé. En polis i varje buske, smart tänkt. En polis i varje hem?
Tomas Bodström och stora delar av mediadrevet spär på kvinnors rädsla, väljer att producera en bild av en våldtäktsman som en allmänt utslagen människa som ligger och trycker i buskarna. Självklart finns det sådana våldtäktsmän och sådana våldtäkter, de är fruktansvärda och skall självklart skildras. Men att medvetet välja bort att beskriva den vanligaste typen av våldtäkt, den vanligaste typen av våldtäktsmän och den farligaste platsen för kvinnor är oacceptabelt.
Den vanligaste platsen för övergrepp mot kvinnor är i det egna hemmet och förövaren är oftast en närstående man. Varför väljer man att inte berätta den historien? Historier om läkare, butiksbiträden och kanske till och med en och annan polis, berättelser om vanliga män som kränker kvinnor.
Genom att påstå att det inte är så farligt, bara man inte går ut ensam förminskar man och skuldbelägger kvinnor och vår rädsla. Hur skulle Tomas Bodström och övriga manliga debattörer ställa sig till att alltid behöva stämma träff med någon när man skall röra sig utomhus? Kvinnors livsutrymme är begränsat och begränsas ytterligare av sådana här påståenden och inlägg.
I stället skall tjejer få möjlighet att lära sig feministiskt självförsvar i skolan och på jobbet. Hela stadsplaneringen skall ses över ur ett könsperspektiv. Gatlyktor skall finnas där det är mörkt och vägar skall byggas i stället för gångtunnlar.
Så skärp dig Bodström! Gör något som på allvar förändrar kvinnors verklighet!
Ida Gabrielsson
Förbundsordförande, Ung Vänster