Två elever vid Burgårdens Gymnasium, som burit så kallad burqa har skapat en stor debatt om klädesplagget i svenska skolor. Skolans personal diskuterade frågan med eleverna för att komma fram till en lösning. Därefter vände man sig till Skolverket. Skolverket har nu beslutat att skolor har rätt att förbjuda elever att bära burqa. Skolverket kommer också med en rad motiveringar.
Vi menar att Burgårdsskolans hantering av situationen varit rimlig, medan skolverkets beslut och argumentation är problematisk och öppnar upp för en på många sätt obehaglig utveckling.
I sitt PM resonerar Skolverket kring så kallad positiv och negativ religionsfrihet. Med positiv religionsfrihet avses rätten att ha och manifestera en religiös uppfattning. Den negativa sidan är rätten att inte ha och inte behöva bli föremål för religion och religiösa manifestationer. Att Skolverket tar upp den här diskussionen i sin skrivelse är märkligt. Det är en sak att man i skolan inte ska behöva utsättas för religiösa påtryckningar. Men det är orimligt att se någon annans bärande av ett visst klädesplagg som religiös påtryckningar. Vad anser Skolverket om bärandet av kors eller davidstjärnor? Onekligen vill ju bäraren göra en religiös manifestation, eftersom till exempel kristendomen inte uttryckligen kräver ett manifest bärande av metallkors.
ännu värre blir det när Skolverket skriver om ”störning av ordningen i skolan, till exempel i form av bråk mellan eleverna, att de andra upplever otrygghet eller att diskussionen tar orimligt mycket undervisningstid i skolledningen”. Detta är hårresande resonemang. Om andra elever börjar slåss med varandra för att dessa flickor bär burqa, borde man rimligen ta diskussionen med de förstnämnda. Och det måste ju vara möjligt att diskutera samhällsfrågor i skolan, samtidigt som det alltid är skolpersonalens uppgift att sätta tidsmässiga ramar för klassrumsdebatter.
Skolverkets argumentation tenderar snarare att fördjupa den hårda, rasistiskt färgade hets mot och stigmatisering av muslimer som förekommer i vårt samhälle. Istället för att förbättra integration och jämställdhet försvåras snarare det arbetet. Utmålandet av människor som hjälplösa offer är inte ett särskilt bra sätt att få till stånd förändring. Och för de berörda flickorna lär till exempel bärandet av burqan bli en betydligt viktigare och mer symbolladdad fråga nu jämfört med innan rabaldret.
Det krävs också en insikt om att kvinnoförtryck går mycket djupare än ett enskilt plagg. Mona Sahlin har välkomnat Skolverkets beslut med resonemanget att bärande av burqa inte har med religion att göra utan är ett uttryck för att vilja osynliggöra och förtrycka kvinnor. Det är ett märkligt resonemang. Alla hämmande klädkoder för kvinnor har en patriarkal tankegrund. Men det är inget som förändras genom förbud.
Den som vill förbättra integrationen måste se till att den svenska kommunala skolan genom öppen debatt kan förhålla sig till likheter och särarter bland eleverna. är det något som ska förbjudas är det förstås religiösa friskolor, inte olika former av religiösa och/eller kulturella symboler.