Slutligen kom debatten in på det jag tycker är själva kärnfrågan, eller det som i alla fall borde vara det: hur mycket makt ska EU ha? Hur mycket beslutanderätt ska vi flytta från vår folkvalda riksdag till ett byråkratiskt, snårigt, mycket, mycket mindre demokratiskt EU? Här blir det tydligt hur den utbredda EU-skepsisen bland svenska folket tvingar alla partier att försöka framstå som EU-kritiker. Det är precis som Sören Wibe just sa: “När vi närmar oss ett EU-val, då blir alla EU-kritiker”. Samtidigt röstar samma partier igenom Lissabonfördraget, som flyttar ännu mer makt från oss till unionen, som innebär att vi förbinder oss att upprusta och ingå en militärallians med de övriga i unionen, som återigen slår fast den fördragsfästa marknadsliberala politiken. Det är hyckleri och oärlighet rakt igenom från EU-förespråkarnas sida.