På senaste tiden tiden har Lars Leijonborg och andra borgerliga företrädare haft mysigt i morgonsoffor och snackat sig varma om att man allt borde införa subventioner för hushållsnära tjänster. Men trots fina ord om avlastning och ökade karriärmöjligheter för kvinnor innebär kravet i praktiken ingenting annat än att vanligt folk via skatten ska betala så att välbeställda hem kan hålla sig med pigor. De partier som vanligtvis hetsar mot höga skattenivåer och mot en gemensamt bekostad välfärd, ser plötsligt inga problem med skattesubventioner av det här slaget.
Pigavdraget ska skapa nya arbetstillfällen, sägs det. Massor av sådana. Exemplet Finland används som slagträ och påhitt om tiotusentals, kanske hundratusentals arbeten figurerar i debatten. I själva verket har det i Finland efter införandet av pigavdraget, tillkommit cirka 3000 arbetstillfällen till en kostnad av 830 miljoner kronor. 830 miljoner skulle kunna användas till mycket – till exempel att anställa fler vårdbiträden, undersköterskor, barnskötare eller lärare. Att anställa fler i den offentliga sektorn skulle generera lika många nya arbeten – arbeten som dessutom fyller behov som alltför länge ignorerats.
En annan fördel med pigavdragen skulle enligt borgerligheten vara att svartarbetet i sektorn skulle minska. Men det finns ingenting som säger att problemet med svartarbete inom hushållssektorn skulle försvinna för att man inför pigavdrag. Oavsett om pigor åt överklassen skulle betalas via skatten eller inte, skulle det fortfarande vara billigare att anställa en städerska svart. Precis som fackförbunden Handels och SEKO skriver i ett gemensamt uttalande mot en skattesubventionering så är risken stor att svartarbeten tvärtom ökar på grund av en större aktivitet inom den hushållsnära sektorn.
Borgarna hävdar också att detta är ett krav de driver för kvinnornas skull – att det är ett feministiskt krav. Argumentationen handlar om att det är svårt för kvinnor att göra karriär – det är helt enkelt svårt att vara kvinnlig VD om man samtidigt måste diska och städa hemma. Ung Vänster är minst sagt imponerade över den plötsliga feministiska insikt som borgerliga företrädere tycks ha snubblat över. Att kvinnor tvingas ta huvudansvaret över hushållet är ett problem som vi har påtalat länge. Men lösningen ligger inte i att vrida klockan tillbaka till det fräscha 1950-talet. Problemet ligger inte i att arbetarklasskvinnor inte skurar överklassens marmorgolv tillräckligt ofta – problemet ligger i att männen inte tar större ansvar över det obetalda arbetet i hemmet.
Vill man på allvar stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden, så handlar det snarare om kamp för sex timmars arbetsdag, trygga anställningar och lika lön för lika arbete. Problemen med stökiga överklasshem kan säkert lösas om gubben kan ställa in golfrundan och ta en svängom med dammvippan istället.
För mer information, kontakta Ida Gabrielsson:
0738 24 12 13, [email protected]