Idag firar Ung Vänster arbetarrörelsens högtidsdag. Förbundsordförande Stefan Lindborg talade på Ung Vänster och Vänsterpartiets firande i Uppsala. Huvudparollen för årets 1 majfirande var ”Arbete, rättvisa, välfärd”.
Stefan Lindborgs tal, Slottsbacken i Uppsala
____________________________
Kamrater och första maj-firare, idag är det vår dag. Arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Vi samlas under banderollerna, med plakaten och de röda fanorna längst fram i leden. Vi går i demonstrationståg här i Uppsala, men också i London, i Kairo, på gatorna i Aten och på torgen i Caracas. Vi gör det med insikten att gemenskapen och solidariteten är vår styrka. Vi gör det för att kräva vår rätt och värdighet tillbaka.
Idag ser vi samhället som det är, men också samhället så som det borde vara. Idag blir ilskan, frustrationen och vanmakten förvandlad till vilja till förändring. Idag skiner solen lite klarare, luften är lättare att andas och våra ryggar lite rakare, för vi känner styrkan i gemenskapen. Idag är det första maj, vår dag.
Borgerlighetens ledarskribenter och debattörer gör sitt yttersta för att beskriva första maj som något otidsenligt. I deras förfalskade bild av Sverige finns det inte plats för undersköterskans utslitna rygg och kassörskans värkande axlar. Där är bostadsbrist en brist på marknadslösningar. I borgerlighetens Sverige existerar inte klasskillnader och orättvisor, där finns bara incitament och individuella val. I borgerlighetens Sverige är massarbetslöshet ansvar och solidaritet en nattklubb på Stureplan.
Kampen för socialism och människovärde är i allra högsta grad modern. På första maj firar vi vunna segrar och ställer in siktet mot framtida utmaningar. Vanligt folk har aldrig fått något gratis och förändring kommer aldrig av sig själv. Varje lönekrona, varje semestervecka, varje reform och var och en av välfärdens byggstenar, har vi fått kämpa för. Varje framsteg och varje progressiv förändring är vår förtjänst. Och vi stannar inte där. Med en politik för arbete, rättvisa och välfärd, utmanar vi högern och pekar ut riktningen mot framtiden.
* * * * *
Kamrater, i sju år har Sverige haft en borgerlig regering. Alliansregeringen har genomdrivit ett medvetet politiskt projekt för att förändra det svenska samhället. Högerns systemskifte är nu i viktiga avseenden fullbordat. Trygghetssystemen har urholkats, klasskillnaderna ökat och välfärden till allt större delar privatiserats. På arbetsmarknaden pressas fackföreningsrörelsens positioner tillbaka, allt till glädje för arbetsgivare som vill sänka löner och försämra arbetsvillkor. Kvar står ett Sverige som har förändrats, där orättvisor har byggts in i systemen och där ojämlikheten har blivit till en del av vardagen.
Mötesdeltagare, med klasskillnader kommer klassförakt. Högljudda näringslivstoppar stämplar, lågavlönades krav på högre löner och bättre villkor, som oansvarigt. I klassamhället Sverige förklaras barnfattigdom med föräldrarnas rökvanor. Här döps våra gemensamma försäkringar om till bidrag. Ibland är Sverige isande kallt.
För de välbeställda handlar incitament om högre löner, skattesänkningar och bonusar. För oss andra innebär incitament alltid försämringar. Enligt högerns logik är det först när vi har det riktigt illa, som vi kan lyfta upp oss själva i håret. Men det är hög tid att låta borgerligheten känna på vår incitamentsstruktur. Överklassens massiva trygghetssystem måste raseras. Vi ska låta dem möta begrepp som präglar vår vardag: försörjningsstöd, FAS-3 och ”stå till arbetsmarknadens förfogande”. Kamrater, vi ska utförsäkra överklassen.
* * * * *
För den som inte bor i Solsidan, utan är uppvuxen i skuggan av det borgerliga systemskiftet, är otryggheten monumental. Att vara ung i högerns Sverige är att leva ett liv på tunn is. Istället för egna lägenheter, får vi ockerhyror och samvetslösa andrahandsvärdar. Vi går i skolor utan tillräckligt med lärare, möter stängda fritidsgårdar och en kollektivtrafik med skyhöga priser. Otryggheten är tydlig på en arbetsmarknad, där unga utnyttjas som slit och släng-varor. Istället för fasta jobb med löner som går att leva på, ligger makten över vår vardag helt i chefens händer. Medan företagen gör klipp efter klipp, sitter vi hemma vid telefonen och väntar på besked. Vi ska vara osäkra, otrygga och fullt ut flexibla och anpassningsbara. Det är vi som är det moderna samhällets daglönare.
I sin dikt En arbetares liv är billigt skriver Jenny Wrangborg:
Jag är tjugofem år,
vissa nätter vaknar jag av värken i vänster axel
livrädd att jag redan gått sönder
medveten om att det inte finns några reservdelar.
Arbetslivet märker oss som brännmärken på huden. Det syns i kroknande ryggar och i sänkta blickar. I slitna händer och i axlar som värker. Det känns i magen, när man inte vet om arbetstimmarna räcker till hyran. Pressen av att inte få jobba tillräckligt, stressen av att arbeta för mycket och för hårt. Slit och släng-arbetsmarknaden sliter ut såväl våra kroppar som våra själar.
Men vi är människor och inte maskiner. Därför kräver Ung Vänster trygghet på jobbet. Vi vill avskaffa allmän visstid, lagstifta om rätten till heltid och ersätta massarbetslösheten med en ekonomisk politik som garanterar rätten till arbete. Vi är människor och inte maskiner, därför ska vi också behandlas därefter.
Otryggheten unga möter är inte skriven i sten. Vår rätt till trygga livsvillkor har satts på undantag till förmån för skattesänkningar och direktörsbonusar. Det är nog med det nu. Vi ska ha en skola utan privata vinster, rätten till en meningsfull fritid och kunna få en egen lägenhet när vi flyttar hemifrån. Vi skickar notan till Danderyd, till Saltsjöbaden och till Östermalm, för vi förtjänar bättre än att vara generation otrygg.
* * * * *
Kamrater och första maj-firare, vår feministiska kamp är en kamp för frihet. Frihet från en könsmaktsordning som stänger in, begränsar och låser fast. Könsmaktsordningen genomsyrar hela livet, finns ständigt närvarande och påverkar varje del av vardagen. Regeringen är i bästa fall ointresserad av feministiska krav på förändring, i andra fall driver de utvecklingen tillbaka och attackerar kvinnors villkor.
Alldeles för länge har feministiska frågor och perspektiv osynliggjorts. Det pratas allt för lite om mäns våld mot kvinnor, om sjuka skönhetsideal och om hur stress, ohälsa och ångest breder ut sig bland unga tjejer.
Mötesdeltagare, nu får det räcka med tomt prat och billiga ursäkter. Vi kräver fler kuratorer och skolsköterskor. Att må bra ska vara en rättighet. Vi kräver feministiskt självförsvar i skolan. Tjejer ska ges verktyg att ta plats, försvara sig och utmana vardagsrädslan. Och vi kräver en verkligt feministiskt politik, en politik som omfördelar makt och resurser från män till kvinnor.
* * * * *
Kamrater, det pratas mycket om att våga ta debatten. Med rasister, om rasistiska förslag och kring invandring, flyktingar och muslimer. Precis som om detta skulle vara något det inte talas om. I varenda morgonsoffa och debattprogram ska islam, förorten och religiös klädsel ventileras. Knappast är det heller något som det krävs mod för att diskutera. Medan eliterna koketterar med sin vilja till att debattera, sparkar de nedåt och underblåser rasistiska strömningar. Vi däremot ska ta debatten om massarbetslösheten, om nedskärningspolitiken, om rätten till en vettig bostad. Och inte minst våga ta debatten om en human och mänsklig flyktingpolitik.
Vår flyktingpolitik grundas i det avgörande principiella ställningstagandet: alla människor har rätt till en fristad. Det är en utgångspunkt som står i skarp kontrast till dagens omänskliga och brutala flyktingpolitik. Sverige utvisar personer med uppenbara skyddsbehov och runt EU byggs murarna mot omvärlden allt högre. Det är en kall och cynisk politik, som undergräver rätten till asyl och som förvägrar människor en fristad.
Det är hög tid att bryta EU:s makt över svensk flyktingpolitik. För den som är på flykt måste det finnas lagliga vägar in till Europa, och just därför kräver vi att Fästning Europa rivs. Sveriges flyktingpolitik ska bygga på solidaritet. Flyktingar som kommer hit ska behandlas som människor och alla som är i behov av skydd ska få stanna. Ung Vänster kräver ett stopp för massutvisningspolitiken, vi kräver amnesti åt papperslösa och vi kräver att Sverige avbryter deportationerna till Irak och Afghanistan. Ung Vänster försvarar rätten till asyl, vi står upp för alla människors rätt till en fristad och vi fortsätter gå i första ledet i kampen mot rasism.
* * * * *
Mötesdeltagare, första maj är en dag för att manifestera vår internationella solidaritet. Runt omkring i vår omvärld plågas folket av högerns hantering av den ekonomiska krisen. I Europa döms miljontals människor till fattigdom och arbetslöshet. När överklassen har tagit springnota, får arbetarklassen betala priset för en kris med ursprung i ett system, där bonusdirektörer och börsklippare har kunnat skratta hela vägen till banken. Med massarbetslöshet, enorma nedskärningar och stora lönesänkningar ska kapitalet till varje pris hållas skadelöst. Åtstramningspolitiken slår sönder livet för människor och krossar drömmar om framtiden.
Vår solidaritet riktar sig till folken i Europas hårdast drabbade krisländer. Deras kamp mot nedskärningar och massarbetslöshet är också vår. Vänsterns svar på krisen måste ta folken ur den sociala katastrofen och lägga grunden för ett nytt ekonomiskt system. Nyliberalismen har nått vägs ände och kapitalismens kris har socialistiska lösningar.
* * * * *
Kamrater och första maj-firare, vi tillhör inte dem som sparar socialismen till högtidstalen. Vår socialism är inte tankar och idéer för morgondagen, den är en uppmaning till förändring här och nu. Vår kamp för socialism och människovärde är verklighetsnära och konkret. Den förs överallt. I varenda svensk stad, på glesbygden och i förorten. På varje arbetsplats, varenda fritidsgård och i varje skola. I hela vår omvärld och i vårt eget bostadsområde.
För visst är det så som Jenny Wrangborg skriver i dikten Ett nytt språk:
jag tänker mig socialismen
inte som en tanke
utan som en handling
Tack.