Invigningstal på Veckokursen 2012, Bona folkhögskola 2 januari
Kamrater, å förbundsstyrelsens vägnar vill jag hälsa er välkomna till Bona folkhögskola och till Ung Vänsters veckokurs.
För en del av oss har dagarna på Bona i början av året blivit en tradition, för andra är det första gången ni är här. Veckokursen är något utav det finaste vi har, en institution i Ung Vänster och ett av våra viktiga verktyg i kampen för socialism och feminism. Det är här vi spetsar argumenten, träffar kamrater från hela landet och bygger vår organisation starkare. Veckokursen gör oss till ung vänstrare på riktigt, i trånga föreläsningssalar och under sena nätter i coopet. Så ta tillvara på de här dagarna, de är ovärderliga både för dig som aktivist och för förbundet som helhet.
* * * * *
Kamrater, vi samlas till veckokurs i en tid där högern stärker sitt grepp över samhällsutvecklingen. Samhället trasas sönder, delas upp och dras isär. Systemskiftet är inget diffust teoretiskt begrepp, utan något ständigt närvarande. Det är en politisk process där makten över våra liv flyttas från våra egna händer. Arbetsplatserna blir tystare i takt med att människor blir allt otryggare och allt mer utbytbara. Välfärden får en makeover och görs om till en tjuvarnas marknad där vinster handlar om pengar, bonusar och snabba cash och inte om att människor ska få det bättre. Nedskärningspolitiken präglar vardagen och skär igenom varje del av våra liv. Runtomkring oss ser vi hur lärarna försvinner från skolan, hur tågen inte går i tid och hur människor slits ut i sjukvården. Systemskiftet är något påtagligt som känns ända in på skinnet.
Sverige förändras kontinuerligt till det sämre och förändringen kläs in i nyspråk. Allt för att människor ska tappa sammanhang och känna vanmakt. Moderaterna pratar om arbetslinjen samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast. En politik som ger överklassen de största skattesänkningarna någonsin, beskrivs av tv-soffornas experter som att gå mot mitten.
Under 90-talskrisen pratade den borgerliga regeringen om den enda vägens politik, nu behöver det inte ens sägas. Istället är det etablerat och normaliserat att nedskärningar är det enda sättet att ta sig ur den ekonomiska krisen. Över hela världen är det folket som får stå för kalaset när finansmarknaden har tagit springnota och kapitalismen är i kris.
Det är en viktig insikt att när samhället vrids åt höger blir också den politiska debatten allt mer högervriden. En avpolitiserad debatt omöjliggör varje chans till progressiv diskussion. Debatten är strukturlös och handlar mer om yta och form än om innehåll och alternativ. När de politiska skillnaderna minskar och skiljelinjerna sopas under mattan förlorar människor tilltron till att politisk kamp kan förändra samhället.
Sverige är något annat nu, och det gör vår roll så mycket viktigare. I en tid där klasskillnaderna ökar och samhället dras isär måste vi klara av att kanalisera människors missnöje. När arbetarrörelsen är i kris och facket pressas tillbaka på arbetsplatserna är vårt ansvar för arbetarrörelsen och för framtiden så mycket större. Vi ska axla den rollen. Vi tar oss an utmaningen med beslutsamhet och med självförtroende. Vi är inte några domedagsprofeter, vi är de som vet att en annan värld är möjlig.
* * * * *
Kamrater, att vara född på 80- och 90-talen är att tillhöra generation otrygg. Direktörerna vänder sig till varandra på bolagsstämmorna och konstaterar: ”Det går bra nu kompis, det går bra nu.”, medan vi betalar priset för deras rekordvinster med vår trygghet.
På arbetsmarknaden behandlas vi som slit-och-släng-varor. Istället för fasta jobb med löner som går att leva på ligger makten över vår vardag i chefens händer. Medan företagen gör klipp efter klipp sitter vi hemma vid telefonen och väntar på besked om det blir något jobb idag. Vi ska vara osäkra, otrygga och fullt ut flexibla och anpassningsbara. Att säga ifrån eller ställa krav finns inte på kartan, för vi är väl medvetna om att den som bråkar får gå.
Otryggheten är inte isolerad till arbetsmarknaden, den är genomgående och genomsyrar hela vår liv. I nedskärningspolitikens spår försvinner fritidsgårdar och ungdomsmottagningar stängs. Lärarna blir färre i skolan och rätten till utbildning urholkas. En egen lägenhet känns som en avlägsen dröm för den som vill flytta hemifrån i bostadsbristens Sverige.
Kamrater, det behövs en politik som sätter ungas trygghet i första rummet. Som prioriterar våra gemensamma rättigheter framför skattesänkningar åt överklassen och champagne-flaskor på Stureplan. Vi ska ha fasta jobb, utbyggd välfärd och en lägenhet när vi vill flytta hemifrån. Det räcker nu. Vi vägrar att fortsätta vara generation otrygg. Det är dags för politik som tar från de rika och ger till oss unga.
* * * * *
Kamrater, när vi senast träffades här på Bona folkhögskola lanserade vi vår feministiska offensiv. Vi har drivit kampanjen ”Inga fler ursäkter”, gett ut en bok om vårt feministiska arbete och tagit fram en ny makthandbok för unga tjejer. Vi har ordnat seminarier, hållit självförsvar och startat jämställdhetsgrupper på skolor. Det är ett fantastiskt och helt avgörande jobb som vi har gjort. Allt med syftet att sätta feministiska frågor och perspektiv på dagordningen.
Men könsmaktsordningen finns kvar. Den är en struktur som stänger in, begränsar och låser fast. Därför kommer vår feministiska kamp alltid att vara en frihetskamp. Vi kommer inte att ge oss innan vi har rivit ned könsmaktsordningen. Vår feministiska offensiv fortsätter.
* * * * *
I vanmaktens och de ökande klasskillnadernas spår följer rasismen. De rasistiska strömningarna biter sig fast, påverkar människor och förändrar samhället. Rasisterna splittrar, ljuger och förvanskar. Islam och muslimer beskrivs som ett hot, när det i själva verket är islamofobin och hatet mot muslimer som är det verkligt hotfulla.
Kamrater, Ung Vänster fortsätter gå i första ledet i kampen mot rasism. Det har vi sagt förr. Men att vara i första ledet räcker inte om det inte finns fler fler led bakom. Den antirasistiska rörelsen måste därför bli bredare, fler måste med på tåget. Vår egen roll i rörelsen är tydlig, vi måste vara de som tar initiativet och de som ser till att bygga den stark. En bred antirasism handlar om att flytta kampen till fler arenor. Att vara antirasist i vardagen ska vara något enkelt och självklart. Det är därför vi arbetar för att starta antirasistiska skolgrupper. För vi vet att det enda sättet att stoppa de rasistiska strömningarna, är att människor organiserar sig och gör det tillsammans.
Den rasistiska utvecklingen är uppenbar i en flyktingpolitik som blir allt hårdare. Där murar byggs mot resten av världen och massutvisningarna når nya höjder. Det är en kall och cynisk politik som skickar människor till förtryck och tortyr och ibland också rakt in i döden. Kampen för rätten till asyl är i grunden en kamp för människovärde. Därför är Ung Vänster en självklar del av flyktingrörelsen. Vi står inte stilla vid sidan om och tittar på när grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Vi är de som går från ord till handling, som deltar i blockade mot utvisningar och som samlar in pengar till Fristadsfonden.
* * * * *
Kamrater, det är en viktig veckokurs vi har framför oss. Här lanserar vi vår nya kampanj ”Generation: Otrygg”. En kampanj som vi kommer att driva under hela det kommande året. Förutom det markerar veckokursen också startskottet för Ung Vänsters nya organisatoriska projekt. På kongressen formulerade vi målsättningar om att bli mer flexibla, om att bredda verksamheten och om att i högre utsträckning gå från ord till handling. När högern stärker sitt grepp över samhällsutvecklingen, måste vi flytta fram våra positioner och ta nästa steg i arbetet med att bygga vår organisation starkare. Vår organisation är vårt vapen, och vi ska vara de som organiserar, agerar och som gör politik.
Kamrat, framför dig har du fyra dagar av minnen för livet. Fyra dagar med intressanta föredrag, fyllda med viktiga diskussioner, med öppen scen och med oändligt långa matköer i coopet. Fyra dagar då vi tillsammans bygger Ung Vänster till en starkare kraft för förändring. Och att vi blir starkare är helt nödvändigt. Vi har stora utmaningar framför oss, men ett förbund som håller ihop kommer att fixa det.
Nu kör vi igång veckokursen, tack!
Stefan Lindborg, ordförande för Ung Vänster