Truls Persson, 1 maj 2016, La Mano i Stockholm
Kamrater, internationalister, antifascister
Idag för 80 år sedan firade Olle Meurling Första maj för sista gången. Den nittonde december 1936 stupade han då han som frivillig i Thälmannbataljonen försvarade Madrid mot Francos fascistiska styrkor. I det sista brevet till Sverige skickade han en uppmaning som kommit att följas av generationer svenska ungdomar: ”Håll den röda lågan brinnande!”.
Idag när vi i den svenska arbetarrörelsen samlas för att med raka ryggar fira våra segrar inleder vi med att i vördnad böja våra huvuden. Vi visar vår respekt och tacksamhet mot de närmare 600 svenskar som under kriget kom att riskera och ibland förlora sina liv till försvar för demokratin.
Dessa människor, vanliga unga män och kvinnor, reste till Spanien med övertygelsen om att det finns det som är större än oss själva och att vår frihet är nödvändig att försvara. Då fanns det folk som föraktade deras beslut, kriminaliserade dem och bespottade dem. Idag finns det de som betraktar vår samling som högtravande eller patetisk idoldyrkan. I tider när demokratin i Sverige och Europa återigen är under hot är att samlas för att påminna varandra om värdet av frihet varken högtravande eller patetiskt, det är en skyldighet för alla som gör anspråk på att vara demokrater.
Kamrater, antifascister. Låt oss idag inte vältra oss i hur fascismen växer sig starkare. Vi vet alltför väl att de reaktionära krafternas stormtrupper försöker attackera arbetarrörelsens fästningar. Deras inbrytningar i arbetarklassen är allvarliga. Vi samlas här för att liksom våra föregångare med en röst meddela att vi aldrig, under några omständigheter tolererar några eftergifter mot fascismen och reaktionen. Fascismen är ett gift som vi aldrig tänker godta, så idag samlas vi för att låta vårt budskap ljuda genom historien, No Pasaran!
Kamrater, internationalister. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker, vår solidaritet kan inte kriminaliseras. De kan håna, de kan ljuga om oss och säga att vår kamp är meningslös. Låt oss minnas att vi idag har bättre förutsättningar än de som riskerade livet för Spaniens demokrati. Vi vet att fascismen kan besegras. Vi har sett det göras och vi tänker göra det igen. Det finns ingen vunnen seger som inte kommer behöva försvaras, men lika lite finns det något som är för alltid förlorat. Segern är vår att vinna.
Kamrater, vi samlas idag inte bara för att minnas, vi samlas för att fira det som komma skall. Idag ger vi samma löfte som de som gått före oss: ”Det finns något som är större än jag och kampen för fred, för frihet och demokrati är upp till mig att ta”. Det är detta löfte som sluter ”våra hjärtans international”. Från Ung Vänster är vårt budskap lika tydligt som för 80 år sedan, vi håller den röda lågan brinnande!
Leve de internationella brigaderna!
Leve den internationella solidariteten!
Leve 1 maj!
Tack!