Uttalande antaget på Ung Vänsters 48:e Kongress
28 maj 2017, Köping
Ung Vänster kräver sex timmars arbetsdag!
Samtidigt som storföretagens vinster fortsätter öka och Sverige är rikare än någonsin märks rikedomarna knappast i vår vardag. Bland oss unga är en femtedel arbetslösa och för de av oss som har ett arbete är stressen och pressen ofta så stor att det tär på både kropp och psykisk hälsa. Lönearbete är i grunden att sälja sin vakna tid och priset är på tok för lågt.
Produktiviteten i den privata sektorn har senaste 35 åren fördubblats, vi gör alltså mer på mycket mindre tid. Men lönen har inte ökat på samma sätt. Istället har aktieägarna fått allt större utdelningar i förhållande till företagens vinster. Det är dags att ändra riktning och omfördela pengarna till oss som jobbar, det är ju vi som skapat vinsterna.
Att gå ner i arbetstid med en bibehållen lön skulle innebära förbättrad livskvalitet med en större del fritid. Mer tid skulle finnas för att engagera sig utanför arbetet och många skulle känna sig verkligt utvilade inför nästa arbetsdag. En kortare arbetsdag har visat sig vara bättre för hälsan, motverka sjukskrivningar och skapa bättre förutsättningar för en produktiv arbetsdag.
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett feministiskt krav. Kvinnor tvingas i högre grad än män att arbeta ofrivillig deltid. Antingen handlar det om jobb med sämre arbetsvillkor, som inte erbjuder heltid, eller så väljer man att gå ner i arbetstid för att ta huvudansvar för hemmet eller familjen. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle i praktiken innebära ett lönelyft för många kvinnor, minska löneskillnaderna mellan könen och ge fler ekonomisk trygghet.
I Sverige idag går nästan var femte ungdom utan jobb. Samtidigt som vissa går och lägger sig stressade i säng, har andra inget arbete att gå till. Att inför sex timmars arbetsdag hade inneburit att vi minskat arbetslösheten genom att vi delar på jobben.
Högerns strategi är att måla upp varje förbättring för arbetarklassen som en fantasi och sex timmars arbetsdag målas upp som en oerhört dyr reform. Dyr för vem? Jo, för den överklass som isåfall måste ge upp delar av sina enorma vinster. För oss andra skulle det innebära högre timlön, utvilade kroppar och bättre hälsa. Vi har historiskt sänkt arbetstiden förut – från tolv timmar till tio timmar till åtta timmar – och vi kan göra det igen.
Poängen med våra liv kan inte vara att jobba större delen av dagen för att skapa vinster som vi inte ser röken av. Det är dags att vi tar del av det som överklassen idag behåller för sig själva.